<anforande>
<dok_hangar_id>2348581</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0933</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:33 Torsdagen den 25 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>33</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bordläggningsdebatt med anledning av totalförsvarspropositionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F0662E59-D691-477A-A253-4119E96C40D1</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>HENRIK LANDERHOLM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tackar försvarsministern för sva-
ret. Jag önskar att jag kunde ha samma starka tro och
samma starka hopp om att detta verkligen kommer att
bli möjligt.
Även med den låga ambitionsnivå som anges i
propositionen vet ju ingen om den här organisationen
verkligen kommer att kunna klara av detta. Bl.a. ska
ju försvaret inte kunna klara av i princip någon typ av
väpnat angrepp som inte härrör sig från fjärrstridsme-
del under den närmaste femårsperioden, vilket jag
också tycker är felaktigt att utesluta från allra första
början. Det beror på att man gör en reell realekono-
misk nedrustning på 20 %. Det är faktiskt vad det
handlar om när man räknar ihop de pengar som ryckts
undan från försvarets planeringsförutsättningar fram
till 2004. Nästan 10 000 människor ska lämna försva-
ret och över hälften av organisationen ska bort. Då är
det stora problemet försvarsministern har, att han inte
vet vad som kommer ut i andra ändan av denna
okontrollerade process. Han vet inte, och kan inte här
i dag svara på, vilken utrustning, vilket beväpning,
vilken nivå på förbandsutbildning som de förband
som blir kvar kommer att ha.
Det är fullt möjligt - jag vill inte utesluta det - att
de förhoppningar som försvarsministern har vad gäl-
ler möjligheterna för det framtida försvaret att upp-
fylla den egna låga ambitionsnivån kommer att upp-
fyllas. Men sanningen är att ingen vet, eftersom pro-
cessen i sig är så omfattande och så stor. Så mycket
kompetens kommer att gå förlorad och så många
människor kommer att sluta att ingen vet vad som blir
kvar på andra sidan.
Ett exempel är de 16 insatsbataljoner som nu ska
sättas upp. På vilket avgörande sätt skiljer de sig från
den mobiliserande förrådsställda organisation som vi
har i dag försvarsministern, förutom att förbandsom-
sättningstiden är något kortare?
Det är samma förrådsställda organisation. Det är
inte ett ögonblick högre grad av insatsförmåga, utan
det krävs en inledande mobilisering för att kunna
åstadkomma den insatsförmåga som försvarsminis-
tern talar så vitt och brett om.
</anforandetext>
<intressent_id>0838210948212</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173845</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0933/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
