<anforande>
<dok_hangar_id>2348581</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0933</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:33 Torsdagen den 25 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>33</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bordläggningsdebatt med anledning av totalförsvarspropositionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>81F7470C-FD00-4D4C-941E-A6A9BED9773A</anforande_id>
<anforande_nummer>23</anforande_nummer>
<talare>LARS ÅNGSTRÖM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ärade och dyrbara ledamöter i
kammaren, åhörare och protokolläsare! Vi har fått en
proposition här i riksdagen. Liksom myntet har två
sidor har också propositionen två sidor. Utöver att det
står tryckt på båda sidorna av papperet kan man också
granska innehållet utifrån två olika perspektiv.
Jag börjar med det som är bra. Det är ominrikt-
ningen, de omfattande utgiftsminskningarna och
avvecklingen av invationsstrukturen som föreslås. Vi
har sett hur militärutgifterna i Europa efter det kalla
krigets slut har halverats. I Ryssland har de minskat
med över 90 % medan de har legat kvar på en oför-
ändrad nivå i Sverige.
Det gläder mig därför när försvarsministern här i
kammaren säger att den svenska ominriktningen
borde ha startats tidigare. Det är ett erkännande av att
såväl fredsrörelsen som Miljöpartiet har haft rätt i sin
kritik av att Sverige stått kvar och inte förmått för-
hålla sig till en föränderlig omvärld. Jag tackar för det
erkännandet.
Detta förslag har lagts fram tillsammans med
Centerpartiet. Det samlar inte en majoritet i Sveriges
riksdag. Det är många som har höjt på ögonbrynen.
Det var ingen hemlighet att det hade gått att samla en
majoritet. Diskussionerna i försvarsberedningen tidi-
gare visade detta. Men regeringen och försvarsmi-
nistern har lagt oerhört mycket prestige i att inte göra
upp med de partier som är med och lägger fram bud-
geten utan har valt att lägga fram ett minoritetsför-
slag. Jag tror att det är olyckligt.
Det är ett beslut som omfattar stora frågor och be-
rör många människor. Det är självklart bättre att pre-
sentera ett förslag som samlar en bred majoritet i
Sveriges riksdag. Trots att Miljöpartiet inte står bak-
om förslaget kan jag konstatera att Miljöpartiet var
det enda parti som år 1998 motionerade om just
mångmiljardminskningar av militärutgifterna i Sveri-
ge, att avveckla ett stort antal förband och ändra
strukturen på den svenska försvaret. Det är just våra
krav som regeringen nu omfattar och som finns i
försvarspropositionen.
Det är bra, även om det har kommit med en viss
tidsfördröjning, att våra krav också omfattas av rege-
ringen och Centern och att man nu gemensamt lägger
fram det som ett förslag till Sveriges riksdag. Det är
ett bra första steg, ett bra förslag för Sverige. Det
innebär att mångmiljardbelopp nu frigörs och kan
användas inom andra sektorer i samhället där pengar-
na behövs bättre. Vi får nu se våra tidigare krav på
militärens miljarder till sjukvården förvekligas genom
förslaget.
Det är också bra för försvaret i sig. Det innebär att
det Miljöpartiet tidigare understrukit, nämligen vikten
av att få ett försvar som riktar sig mot de nya hoten -
de icke-militära hoten, såsom sönderrostade ato-
mubåtar i Murmansk, IT-sabotage och miljöförstöring
- nu blir möjlig. Det är icke-militära hot. Man kan
inte skydda sig mot dem med JAS-plan och ubåtar.
Det kräver en helt annan organisation och struktur för
att möta den typen av hot mot vårt samhälle och vårt
territorium. Det utrymmet skapas genom en omin-
riktning av försvaret.
Det är också bra därför att ominriktningen innebär
en ökad flexibilitet i det militära försvaret. Förhopp-
ningsvis innebär det ökade möjligheter att stå till
FN:s förfogande och delta i internationella freds-
främjande insatser. Vi har väl alla det pinsamma
minnet bakom oss där den svenska regeringen utlo-
vade medverkan i Kosovo med den svenska snabbin-
satsstyrkan. Kriget tog slut någon gång i somras.
Fortfarande i september, oktober trampade de svens-
ka soldaterna omkring i leran utanför Södertälje och
hade inte kommit iväg. Det är det yttersta exemplet
på en total brist på flexibilitet där det svenska försva-
rets saknade förmåga att användas på det sätt som
regering och riksdag önskade.
Som jag inledde med kan man också se förslaget
från det andra sidan. Det finns saker som är dåliga.
Jag vill framför allt fästa uppmärksamheten på att det
inte är tillräckligt. Det är inte en tillräcklig förändring
som regeringen och Centern har lyckats få ned på
pränt. Senast i dagens Svenska Dagbladet påpekar
bl.a. Carl Björeman i en debattartikel det orimliga i
att bibehålla 200 JAS-flygplan. ÖB har tidigare sagt
att det skulle räcka med 60-80. Men man fullföljer
här över 200 flygplan.
Det innebär att Sverige med detta förslag fortfa-
rande ligger på elfte plats i världen när det gäller
militärutgifter per capita. Med detta förslag innebär
det fortfarande att svenska armén kommer att ha en
volym och en kvalitet som ligger strax under den i
Frankrike och Storbritannien. Det innebär fortfarande
att den svenska militära marinen t.ex. har fem ubåtar i
Östersjön, att jämföra med Ryssland som kommer att
förfoga över två.
Jag är rädd för att just oförmågan från regeringen
och Centern att ta ett tillräckligt helhetsgrepp innebär
att man kommer att komma igen om två tre fyra år
och föreslå ett omtag och att vi återigen kommer att
få se försvarsministern stå här och säga: Vi borde ha
startat lite tidigare, och det här borde ha skett tidigare.
Det vore bättre att lyssna på synpunkterna nu och
förverkliga det som nu är nödvändigt i stället för att
vänta och skjuta problemen framför sig.
Det finns en tydlig parallell med just bristen på
lyssnande vid 1996 års försvarsbeslut. Då förordade
bl.a. Miljöpartiet nedläggning av vissa förband. Först
nu kommer man från regeringen och säger: Ja, det var
rätt. Det här borde avvecklas.
Det finns också anledning att studera förslaget om
vilka förband som ska avvecklas och huruvida det är
rätt förband man föreslår. Är det de som är vettigast
att avveckla först? Sparar det mest ekonomiska resur-
ser? Motsvarar det som finns kvar bäst de framtida
behoven?
Herr talman! Jag ifrågasätter om listan är den ul-
timata. Många människor har engagerat sig runtom i
landet. De har studerat och granskat de ekonomiska
argumenten och de försvarspolitiska behoven. Just på
de ställen där det stått och vägt mellan två olika orter
finns det anledning att kritiskt gå in och granska un-
derlaget. Det gäller t.ex. valet mellan Norrtälje och
Halmstad, Muskö och Karlskrona, Ängelholm och
Ronneby och inte minst Sollefteå och Östersund.
Vi har här uppe på åhörarläktaren Maria Kindberg
från Sollefteå som är en av de många människor som
verkligen noggrant studerat underlaget och rest frå-
getecken om huruvida det är ett ultimat förslag eller
inte. Det finns anledning att under motionstiden åter-
komma till listan, som kanske inte är det bästa valet.
Jag skulle också vilja ta de få minuter jag har kvar
av talartiden till att resa ett frågetecken inför Väns-
terns ståndpunkt. Vi hör hur man talar om en fortsatt
allmän värnplikt som något oerhört värdefullt. Jag har
svårt att förstå värdet i att utbilda massvis med män-
niskor för någonting som inte längre behövs. Det är
ett dåligt sätt att använda skattemedel på och det
fyller inga försvarspolitiska behov. Att över huvud
taget tala om allmän värnplikt när vi har nedåt 15 000
personer som utbildas tycker jag är hyckleri.
Jag har också svårt att förstå Vänsterns reserva-
tion till det budgetförslag som har lagts fram där man
vill lägga på mer pengar för regementsverksamheten
än vad t.ex. regeringen och Miljöpartiet vill. Man vill
bibehålla en struktur som vi vet inte längre behövs.
Det liknar lite grann populism.
Jag skulle också vilja invända mot moderaternas
inlägg här. Jag tycker att moderaterna också i dag
liksom tidigare representerar en gammaldags och
otidsenlig syn på försvaret. Det kommer till uttryck,
herr talman, när Henrik Landerholm talar om de för-
svarsfientliga partierna. Han gör då det traditionella
misstaget att han sätter likhetstecken mellan försvar
och militär. Det gör han trots att vi alla vet, inklusive
Henrik Landerholm, att hoten mot Sverige inte längre
är militära.
De försvarsåtgärder som behövs mot de nya hoten
- IT-sabotage, sönderrostade atomubåtar, osv. - är
inte militära. Försvaret handlar i dag inte längre på
samma sätt som tidigare om militära medel. Därför
blir det egentligen obegripligt när moderaterna talar
om försvarsfientliga partier. Vi talar om vikten av ett
nytt försvar som möter hoten. Det har ingenting med
det militära att göra. Men moderaterna står fast vid en
förlegad och otidsenlig syn på försvaret.
Jag tror att det finns anledning att återkomma un-
der motionstiden för att se om det går att rätta till de
brister som man kan skönja i förslaget till vilka för-
band som ska avvecklas. Jag ber att få återkomma till
det senare. Tack.
</anforandetext>
<intressent_id>0990007083418</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173864</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0933/#anf23</protokoll_url_www>
</anforande>
