2348581 GN0933 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:33 Torsdagen den 25 november 1999/2000 33 1999-11-25 00:00:00 En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning, m.m. C8F70070-940D-4F67-883B-FA6DBAD771C0 185 Charlotta L Bjälkebring (v) v Fru talman! Jag är en hängiven anhängare av skuggboxning - men inte av de förslag som syftar till att upphäva förbudet mot proffsboxning i Sverige och tillåta sparring. Den s.k. proffsboxningsmotionens utgångspunkt är, liksom de tidigare motionerna och även de anfö- randen som har hållits här i kammaren, väldigt foku- serad på individer, dvs. utövarna av proffsboxning och deras förutsättningar att framgångsrikt utöva sin sport samt deras möjligheter att utöva den just i Sve- rige. Jag tycker att motionens utgångspunkt är felak- tig. Förbudet mot proffsboxning baserar sig inte, åtminstone inte i huvudsak, på att vare sig hindra eller skydda enskilda utövare av den här sporten. Det har inte varit lagstiftarens huvudmotiv och bör inte vara det nu heller. Därför har jag yrkat avslag på den här motionen. Fru talman! Utgångspunkten i lagstiftningen lig- ger i själva proffsboxningens natur och dess eventu- ella återverkan på samhället, inte minst på barn och ungdom. Vad man än anför för motargument kvarstår det obestridliga faktum att det proffsboxning till sist handlar om är att, visserligen under i viss mån regle- rad form, misshandla andra människor mot betalning. Till proffsboxningens natur hör också att betal- ningen blir bättre ju allvarligare misshandeln är. Man eftersträvar därför att slå sin motståndare framför allt i huvudet för att uppnå någonting som kallas knock- out, vilket representerar den yttersta målsättningen för en boxare i varje enskild match. Knockout inne- bär, som vi alla vet, att man slår sin motståndare medvetslös och alltså utsätter denne för en åtminstone lindrig hjärnskada. Hjärnskadan kan också vara all- varlig och bestående, eller åtminstone utvecklas till det genom att slag upprepas tillräckligt ofta. Reglerna för boxning utgör därför härmed inget hinder för grov misshandel utan premierar tvärtom den som lyckas försätta sin motståndare i total eller delvis medvets- löshet. Amatörboxningen försöker åtminstone minimera dessa skador genom bl.a. huvudskydd. Proffsbox- ningens regler erbjuder inget skydd mot hjärn- och andra huvudskador, utan premierar som sagt i stället gärningsmannen ekonomiskt. Det här är vad proffsboxningen innerst inne handlar om. Detta och de högst tvivelaktiga etiska och moraliska värderingar som ligger till grund för denna typ av organiserad misshandel är också ut- gångspunkten för det förbud mot proffsboxning vi har här i Sverige och som vi inte ska upphäva, utan som vi tvärtom, tycker jag, ska vara mycket stolta över. För mig är det otänkbart att vi ska upphäva en lag- stiftning och tillåta att man ska kunna misshandla människor mot betalning. Samtidigt är det så själv- klart för oss att vi har restriktiva regler mot annan typ av misshandel och barnaga. Fru talman! När man betraktar vad som utgör proffsboxningens verkliga innehåll är det lätt att se att den inte heller kan påverka publiken i annat än förrå- ande eller åtminstone etiskt tvivelaktig och riskabel riktning. Det här gäller framför allt den mest påverk- bara delen av publiken, de med de sämsta förutsätt- ningarna till kritisk och moralisk prövning, nämligen de unga, barnen och ungdomarna. De signaler ett samhälle ger som tillåter denna typ av verksamhet, framför allt ett samhälle som upphäv- er ett förbud mot denna typ av etiskt tvivelaktig och förråande verksamhet, ger unga människor odelat negativa signaler och kan omöjligt påverka deras utveckling i positiv riktning, anser jag. I motion nr 1998/99:Kr511 har man som ett ar- gument för proffsboxning hänvisat till att det har funnits och sannolikt ännu finns författare som i sin produktion har prisat och glorifierat boxningen. Jag kan inte låta bli att replikera att det även finns och har funnits många författare och även andra konstnärer som har lyckats framställa t.o.m. krig och olika typer av terrordåd i ett positivt ljus, och även på ett bra konstnärligt sätt. För att ta ett exempel var Ernest Hemingway en varm anhängare av tjurfäktning. Men jag har aldrig hört att någon skulle ha använt det som ett argument för att vi borde tillåta och införa den typen av organiserat djurplågeri här i Sverige. Med anledning av det och av det jag har sagt har ni väl alla förstått att Peter Pedersen inte har hela Vänsterpartiets riksdagsgrupps stöd för den här mo- tionen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. 0703309898919 N 2010-01-01 00:00:00 174026 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0933/#anf185