<anforande>
<dok_hangar_id>2348581</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0933</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:33 Torsdagen den 25 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>33</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bordläggningsdebatt med anledning av totalförsvarspropositionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>52C79790-5000-4EE5-BBF1-90B3DCD389C5</anforande_id>
<anforande_nummer>17</anforande_nummer>
<talare>ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi ska ha en förmåga att medverka i
internationella operationer fortlöpande och långsik-
tigt. Det Åke Carnerö säger är helt riktigt. Huruvida
det blir med just 18 månaders intervaller vågar jag
inte svara på. Det måste det internationella säkerhets-
politiska läget avgöra.
Sedan var det sakfrågan, nämligen om den egna
nationella utbildningen blir lidande av att det finns
internationella insatsförband. Varför skulle det vara
så? Den har hittills inte blivit lidande i den nuvarande
strukturen. Jag ser inte något problem framgent. Det
går att även framgent ha utpekade förband som står i
tur att medverka internationellt - precis som i dag. De
olika Bosnienbataljonerna har vetat om ett år i förväg
att de står i tur att bemanna en bataljon i Bosnien. De
har vidtagit den planering i personal och inkallelse-
volym av värnpliktiga som har behövts. Jag ser inget
problem i det.
</anforandetext>
<intressent_id>0560770565308</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173858</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0933/#anf17</protokoll_url_www>
</anforande>
