2348581 GN0933 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:33 Torsdagen den 25 november 1999/2000 33 1999-11-25 00:00:00 En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning, m.m. 24C3C5E6-DFA5-4527-B235-B929812C8741 142 LENNART KOLLMATS (fp) fp Fru talman! Idrotten betyder väldigt mycket för väldigt många. Vi som har förankring även i andra folkrörelser ser ju med viss avund på både med- lemsutveckling och åldersfördelning inom idrottsrö- relsen. Här finns ju också den smältdegel av männi- skor som vi hoppas så mycket på, där förutsättningar- na finns att alla kan samlas kring ett intresse och delta på samma villkor. Få saker kan förena såsom idrotten. Jag har ett starkt minne av ett tillfälle när familjen övernattade på en camping i Frankrike. Det tog inte lång stund förrän vår grabb på tio år var i full färd med att spela fotboll, utan att språkligt förstå ett enda ord från de andra. Men de visste vad det handlade om, hade i stora drag samma regler, och kontakten var ett faktum. Då blir man verkligen glad. Samtidigt kan ju idrotten, eller idrottens svans, or- saka så mycket elände när chauvinismen blommar ut och leder till våldsamheter och scener som nästan borde vara censurerade för barn och ungdomar under 15 år. Men avigsidan får ju inte förstöra allt det fina som finns med idrotten. Och jag tror att vi alla kan vittna om glada idrottsminnen, antingen av egna prestationer eller på annat sätt. Självklart ska det därför finnas ett aktivt nationellt stöd till idrotten, även om vi i Folkpartiet starkt beto- nar idrottsrörelsens frihet och självständighet. Här har vi en del synpunkter på regeringens förslag. En bind- ning som ofta gör att man inte känner sig så fri är om finansieringen i hög grad ligger i händerna på andra. Då finns det alltid en risk att man koncentrerar sitt intresse dit pengarna finns i stället för till kärnan, dvs. sina medlemmar. Därför tycker vi att idrottens möjligheter till egen- finansiering bör öka, och för det finns det flera lös- ningar. En är en större andel av spel- och lotterimark- naden och att t.ex., som vi skriver i reservation 3, låta inkomsterna från värdeautomaterna gå direkt till det lokala föreningslivet i stället för till Svenska Spel, som sedan ska fördela pengarna. Det är en onödig omväg som också rimligen innebär att en del pengar försvinner på vägen i form av administration etc. En annan del är att låta föreningarna i allt högre grad ta över anläggningar och/eller deras skötsel. En tredje väg är att se över idrottens skattefrågor av olika slag. Men det är så komplicerat att vi förordar en vidare utredning. I reservation 9 tar vi också upp temat om idrottens oberoende ställning och idrottsrörelsens eget ansvar. Vad det handlar om är ju att i huvudsak stödja och stötta, inte att styra och ställa. Och de här punkterna är mycket viktiga. Jag yrkar bifall till reservation 1 under mom. 11. Fru talman! Regeringen föreslår också att Riks- idrottsförbundet ska ha myndighets ställning vid fördelning av statsbidrag och drar konsekvensen att offentlighet ska gälla i de delarna beträffande hand- lingar för den verksamheten. Det är utmärkt. Men jag anser också att det hade varit en fördel om man redan nu hade beslutat om en uppföljning av Riksidrottsför- bundet som myndighet. En myndighetsutövning in- nebär ju faktiskt att, som vi skriver i motionen, Riks- idrottsförbundet mer eller mindre hamnar i knät på regeringen, och jag beklagar att utskottets majoritet föreslår avslag på yrkandet om utvärderingen. När det gäller jämställdhet är det bra att regering- en tänker kartlägga fritidssektorn ur jämställdshet- sperspektiv och också ur perspektivet för funktions- hindrade och för personer med olika kulturell och etnisk bakgrund. Vi är otåliga i det här arbetet, efter- som vi ju vet en hel del, inte minst när det gäller jämställdhetsfrågor - Birgitta Sellén tog ju upp ett par exempel - och det är därför som vi har skrivit vår reservation. Givetvis berör en del av de frågor som kommer upp i idrottsdebatten också nästa ärende om ungdo- mars villkor. Jag vill därför ändå ta upp missbruks- problematiken även här - jag torde återkomma senare i kväll - eftersom idrotten har ett så stort ansvar i det här avseendet. Man möter inom idrotten så många ungdomar, och verksamheten påverkar ju också häl- san i hög grad, oftast positivt. Tyvärr finns det avar- ter. Förr handlade det ofta om lagidrotter i lägre divi- sioner och deras B-lag, där tobaks- och alkoholbruk och missbruk inte var ovanligt och där ungdomar drogs med. Det finns väl i viss mån fortfarande kvar, men det har också utvecklats en annan drogkultur i form av dopning, vilket redan har tagits upp här, som har blivit alltför vanlig. Och det är inte bara elitidrot- tare som ägnar sig åt de här dumheterna. Det före- kommer på många olika områden och i olika åldrar. Det har gjorts studier i bl.a. Falkenberg som visar alarmerande siffror bland pojkar. Då är det väsentligt att det finns medel att komma åt missbruket, i form av både förebyggande arbete och en kontrollfunktion, och i båda dessa avseenden har Dopinglaboratoriet och Dopingjouren viktiga roller att spela. Nu har regeringen äntligen kommit till skott i frå- gan, och det har även belysts härifrån talarstolen. Men jag konstaterar att laboratoriet och jouren har fått vänta alltför länge på besked. Risken med det var ju att kompetens hade kunnat gå förlorad, och det var mycket förvånande att regeringen inte fick med ett förslag till lösning på frågan åtminstone i budgeten för år 2000 utan kom dagarna innan ärendet skulle behandlas i kulturutskottet. Sent ska syndaren vakna, men i det här fallet var det ju inte för sent, och det var bra. Vad som nu är viktigt är att dessa pengar inte är en engångshistoria utan att idrottsministern kan ga- rantera att det handlar om en permanent lösning. Jag har tidigare nämnt idrottens betydelse för häl- san, och det gäller ju inte bara ungdomar. Motion i olika tappningar är ju bra för var och en av oss. Men goda vanor grundas ofta i barn- och ungdomsåren, och även av det skälet är det viktigt att ämnet idrott och hälsa får ett stort utrymme i skolan. Stillasittande medför ju krämpor av olika slag, och med låsningen till en plats, som ju datoriseringen faktiskt orsakar, blir det än viktigare med rörelse som en integrerad del av undervisningen och inte bara folkrörelse. Jag är medveten om att skolorna själva utformar en hel del av uppläggningen av undervisningen, men det kan ju inte skada med en vänlig uppmaning om ett positivt budskap om motionens och aktivitetens bety- delse. Egentligen vet vi väl det, men vi behöver ändå påminnas av och till och få till stånd gruppaktiviteter för att få med alla, eftersom det är mycket roligare att motionera i grupp än ensam. I anslutning till detta är det ju också viktigt att pe- ka på forskningens betydelse även för idrotten. För att forskningen i landet inom idrottens område ska kunna vara konkurrenskraftig måste det finnas ett forsk- ningsstödjande organ med en tydlig och stark organi- sation. Och det är angeläget att Riksidrottsförbundet initierar och stöder forsknings- och utvecklingsverk- samhet inom bl.a. barn- och ungdomsidrott, presta- tionsutveckling och jämställdhet. Jag utgår också från att forskningen kommer att finna vid i stort sett alla högskolor men också att det finns ett nationellt cent- rum för idrottslig kompetensutveckling. Jag hoppas att regeringen tar med detta i forskningspropositionen som är utlovad att läggas fram nästa år. Jag kan inte låta bli att fundera och reagera lite grann på Peter Pedersens engagemang när det gäller proffsboxningen. Visst har han väldigt rätt, fru tal- man, i att det har hänt väldigt mycket på 30 år. Om vi tittar på friidrotten så har det hänt oerhört mycket med rekordslakt, möjligen bortsett från längdhopp där rekordet inte har ändrats många centimeter. Men detta innebär ju rimligen också att man slår mycket hårdare i dag än för 30 år sedan. Så ur medicinsk synpunkt borde det som har hänt vara tämligen negativt, efter- som all annan utveckling går åt det hållet att det blir starkare, snabbare och större. Slutligen tycker jag att det är utmärkt att regering- en har tagit upp problematiken kring underhåll- ningsidrotten och finansieringen av den. Jag kan inte förstå att Roy Hansson tycker att det är så nedlåtande med ordet underhållning, eftersom det är precis det som det handlar om när vi tittar på professionell id- rott. Det är ju inte så många av oss som ägnar oss åt den. Skrivningen har ju uppenbarligen fallit de flesta i smaken, eftersom jag inte såg några reservationer i fråga om detta. Men det är ju numera så tydligt att en hel del av elitidrotten är genomkommersialiserad, och då ska den också verka på dessa villkor. Man blir ju bekymrad över alla rapporter om miljonunderskott och om hur några försöker fuska med skatter och liknande samtidigt som klubbar och föreningar vill ha offentligt bidrag till verksamheten. Det är därför jag tycker att det är nödvändigt att klubbarna skiljer ut den professionella delen från övrig verksamhet och att den kommersiella delen själv tar alla sina kostna- der. Jag uppskattar regeringens tydlighet i denna fråga. Sammanfattningsvis, fru talman, står jag självfal- let bakom alla våra reservationer och särskilda ytt- randen, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1 under mom. 11. 0627722735100 N 2010-01-01 00:00:00 173983 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0933/#anf142