2348581 GN0933 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:33 Torsdagen den 25 november 1999/2000 33 1999-11-25 00:00:00 En idrottspolitik för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och underhållning, m.m. E4BDE8AA-448B-4217-97A4-F3800D390CE7 140 DAN KIHLSTRÖM (kd) kd Fru talman! Det är viktigt att idrottens roll och id- rottspolitiken blir föremål för en genomgripande belysning och debatt. Stora förändringar har skett i samhället under senare år. Även idrottens plats och betydelse i samhället har förändrats. I debatten förs många positiva sidor av idrotten fram, t.ex. bredden och mångfalden, den sociala di- mensionen och självfallet också en fysisk och kultu- rell dimension. Det går inte heller att blunda för de negativa sidorna. Dit hör kommersialiseringen, dop- ningsproblemen, publikvåldet och tävlingshetsen. I debatten förekommer också röster från dem som är oroliga för att idrottsrörelsen har tappat sina folkrö- relserötter. Inledningsvis vill jag betona att vi kristdemokrater har en positiv syn på idrottsrörelsen och anser att den ska ha samhällets stöd även i fortsättningen. För att inte glömma bort det vill jag också redan nu yrka bifall till reservation 12 under mom. 34. Självklart står jag bakom de andra reservationerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till den nämnda. Varje vecka året om samlas flera hundra tusen människor, inte minst barn och ungdomar, i id- rottsaktiviteter i hela landet. Samtidigt arrangeras tusentals friluftsaktiviteter från norr till söder. Varje kväll sätter sig över en miljon svenskar framför TV- apparaten för att följa en spännande match eller få reda på de senaste sportresultaten. Vad jag här försöker beskriva är idrottsrörelsens och andra organisationer som bedriver friluftsverk- samhets viktiga uppgifter i det svenska samhället. Idrott i alla dess olika former spelar en viktig roll i många människors liv. Många utövar idrott aktivt; ännu fler får en rikare fritid genom att som åskådare intressera sig för idrottens värld. Jag själv tillhör nog den senare gruppen, även om jag med jämna mellan- rum försöker röra på mig. I det betänkande vi nu behandlar, som handlar om en idrottspolitik för 2000-talet, är utgångspunkten precis den som jag har beskrivit i min inledning. Den nationella synen på motion och idrott, eller den natio- nella idrottspolitiken, bygger på tre grundstenar: För det första bör den uppmuntra och ge möjligheter till barns, ungdomars och vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god folkhälsa. För det andra bör ett aktivt stöd ges till en fri och självständig idrottsrörel- se byggd på ett ideellt engagemang och som bedriver en bred verksamhet som värnar om god etik, jäm- ställdhet och demokrati. För det tredje bör det beaktas att det finns en kommersiell och underhållande del som ger många människor förströelse och glädje. Vad jag kan förstå finns det inga meningsskiljak- tigheter om detta synsätt, utan det är utskottets me- ning att den nationella idrottspolitiken bör bygga på dessa tre grundstenar. Låt mig i det här sammanhanget göra en reflexion som kanske inte kommer fram i detta betänkande, nämligen att jag anser att idrott och motion har ett värde i sig. Hur många timmar har vi inte personligen spontant ägnat åt bordtennis, innebandy, fotboll eller annan aktivitet och tyckt att det har varit roligt, utan tanke på att det är hälsosamt eller att vi måste ansluta oss till en idrottsklubb? Fru talman! En mycket viktig uppgift för idrotts- rörelsen är arbetet med de etiska frågorna, vilket också uttrycks i den andra grundstenen för en natio- nell idrottspolitik. Jag har därför med stort intresse följt den speciella satsning som Riksidrottsförbundet och dess studieförbund nu gjort under några år under samlingsnamnet Starta vågen. Syftet med denna etik- satsning är att starta förändringsprocesser och aktuali- sera en värdediskussion inom förbund, distrikt och föreningar. Det handlar om att stimulera positiva beteenden och motverka de negativa. Idrottsrörelsen ska tydligt ta ställning för rent spel och mot fusk, våld, mobbning, rasism och droger. Idrotten spelar en viktig fostrande roll för många barn och ungdomar, och vi kristdemokrater anser att detta är ett bra exem- pel på ett landsomfattande initiativ som fler folkrörel- ser borde ta efter. Det är dock viktigt att etiken också får praktiska konsekvenser. För mig handlar det om mer än att ordna ett antal framtidsseminarier, även om sådana är bra. En viktig effekt av god etik är hur barn- och ung- domsidrotten utformas. Det måste vara självklart att inte medverka till utslagning och elittänkande när det gäller barn- och ungdomsidrott. Det är av största vikt att föreningar och enskilda idrottsledare beaktar ris- kerna med en specialiserad träning i alltför tidiga år. Spontana idrottsaktiviteter måste få gott om utrymme i barns liv. En stor och viktig fråga när vi nu diskuterar id- rottspolitiken är förmågan att komma till rätta med dopningsproblemen. Den svenska idrottsrörelsen gör redan i dag omfattande insatser för att bekämpa dop- ningen inom idrotten. Svensk idrottsrörelse är också mycket aktiv i kampen mot dopning på det interna- tionella planet. Även idrottsministern har tagit flera bra initiativ internationellt. Jag är också medveten om att detta problem finns utanför den organiserade id- rottsrörelsen. Men internationellt agerande förpliktar också på hemmaplan. Det är därför märkligt, precis som någon tidigare här sade, att bara drygt en halv sida i propo- sitionen ägnas åt dopningsproblematiken, och då begränsat till frågan om Dopinglaboratoriet i Hud- dinge samt en mycket kort generell beskrivning av övrigt antidopningsarbete. I betänkandet har utskottet utvecklat frågan, men då i anslutning till motioner från bl.a. kristdemokraterna. Varför finns inte ett enda ord i propositionen om Dopingjourens mycket viktiga verksamhet? Jouren är genom sitt unika kontaktnät ett viktigt centrum som har en välgrundad och detaljerad bild av dopnings- missbruket i landet. Den märker snabbt svängningar i missbruksbilden och kan genom sitt goda samarbete med olika berörda myndigheter både centralt, regio- nalt och lokalt initiera motåtgärder. Inte minst utsatta kvinnor får i dag stöd och hjälp genom jouren. I dag när vi debatterar frågan verkar det som om Dopinglaboratoriet och Dopingjouren fått en positiv lösning, och självklart är jag glad över det. Men om propositionen är så framåtsyftande och offensiv som regeringen påstår borde denna fråga redan ha varit löst när propositionen lämnades till riksdagen. Till- skotten till verksamheten kommer efter lång debatt och efter påtryckningar från verksamheten, Riks- idrottsförbundet och oppositionen. Fru talman! Ett annat område som är mycket vik- tigt när det gäller idrottspolitiken är de ideella idrotts- föreningarnas skatteförhållande. Allmännyttiga före- ningar är i dag i stort befriade från såväl att redovisa moms som att erlägga inkomstskatt. I propositionen säger sig regeringen vara medveten om att "betydande gränsdragningsproblem kan uppstå då de lokala skattemyndigheterna bedömer om beskattning skall ske av verksamhet, med inslag av mer renodlad kommersiell företagsamhet, som ideella föreningar bedriver". Regeringen lämnar dock inga konkreta förslag på hur dessa gränsdragningsproblem bör kunna lösas utan säger sig noggrant följa utvecklingen. Detta är bekymmersamt. Denna otydlighet gör föreningarnas ekonomiska planering svår och kan i sämsta fall göra att en förening drabbas av krav på skatt i efterhand för någon aktivitet som man långt tidigare har genom- fört. Inkomsterna kan då, när skattekraven kommer, vara förbrukade i verksamheten. Det räcker således inte med att följa utvecklingen, utan regeringen bör snarast återkomma hit till riksdagen med tydliga förslag om vad som bör gälla. Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att ungdomar som gör en specialsatsning på elitidrott bör ges reella möjligheter att kombinera idrott och studier. På gymnasienivå får ett relativt stort antal unga idrottstalanger möjlighet att pröva om talang och ork räcker för att satsa vidare. När det gäller kombinationen elitidrottssatsning och akademiska studier blir det ofta mycket tufft. Undersökningar visar att det inte är ovanligt att idrottssatsningen av- bryts för att studierna ska klaras. För att en verklig elitsatsning på landslagsnivå ska lyckas fordras en bra och lättåtkomlig träningsmiljö. Om jag har förstått saken rätt handlar det i praktiken om att ge kanske 10-20 elitidrottare denna möjlighet. Regeringen konstaterar också att det för att bli etablerad i världseliten krävs en mångårig, hängiven satsning och personliga uppoffringar. Det är därför ett nationellt intresse att unga elitidrottssatsande ungdo- mar ges möjlighet att kombinera utbildning och id- rott. Men varför ska det bara vara på gymnasienivå? Kombinationen elitidrottssatsning och akademiska studier underlättas helt klart om möjligheten till byte av studieort på grund av tillgången till en bra trä- ningsmiljö finns. Det är därför viktigt att, vilket också Idrottsutredningen föreslår, det s.k. ortsföreträdet för elitidrottare genomförs. Fru talman! Avslutningsvis: Rätten till goda och likvärdiga möjligheter till idrottsutövande är grund- läggande för kristdemokraternas idrottssyn. Breddid- rotten, som mer betonar kamratskap och vikten av att vårda sin hälsa än de faktiska idrottsprestationerna, är fortfarande grundläggande och måste få stort utrym- me även in på 2000-talet. 0338278373318 N 2010-01-01 00:00:00 173981 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0933/#anf140