<anforande>
<dok_hangar_id>2348579</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0931</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:31 Tisdagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 6 §) Svar på interpellation 1999/2000:39 om fristående skolor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>81586B70-9652-4E30-81C1-9D21CD6C626F</anforande_id>
<anforande_nummer>47</anforande_nummer>
<talare>NILS-ERIK SÖDERQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först vill jag tacka Bengt Silfver-
strand för att vi får denna debatt. Jag tycker att det är
bra att vi får en stund igen att diskutera den här typen
av frågor och att vi också kan få bilden mera komplett
och tydlig. Jag hoppas att vi innan interpellationsde-
batten är avslutad ska ha fått det. Jag ser på något sätt
framför mig två frågor som jag inte tycker har be-
lysts.
Jag kan hålla med om mycket av det som har
sagts här, t.ex. det som Arne Kjörnsberg sade om en
likvärdig skola och om att komma ifrån en uppdel-
ning. Det är oerhört centralt och viktigt. Men jag
tycker att det finns två andra perspektiv på detta, om
man ser tillbaka i tiden, som fortfarande är aktuella i
dag. Det ena är förnyelsearbetet, det pedagogiska
arbetssättet i skolan som måste påskyndas. Det hän-
der ju oerhört många spännande saker i dag i den
offentliga kommunala skolan. Men såvitt jag vet,
utifrån det som jag har sett och utifrån det som jag
har upplevt, har det också inneburit väldigt mycket att
vi har fått andra huvudmän i skolverksamheten.
Hemma i min kommun, Vänersborg, finns det en
skola som heter Fridaskolan. Den skapar på ett allde-
les utmärkt sätt förutsättningar för att man ska kunna
jobba precis så som jag vill att skolan jobbar. De som
jobbar som lärare där har arbetat i den kommunala
skolan, och de har nu under ett antal år drivit denna
skola, och de gör det på ett alldeles utmärkt sätt.
Jag har inte hört i debatten hemma eller själv kun-
nat se att detta har inneburit någon segregation, någon
uppdelning, utan skolan är på alla sätt precis som jag,
Arne Kjörnsberg och många andra skulle vilja se den
vara.
Det andra perspektivet tar jag som utgångspunkt
för mig i min bakgrund i arbetarrörelsen, att vi fak-
tiskt har stått för, och alltjämt står för, en självorgani-
sering. När detta samhälle växte fram, när vi skapade
en välfärd, en omsorg och en omtanke i detta sam-
hälle, stod vi också för att själva gå i spetsen att göra
det. Därför tycker jag att t.ex. den kooperativa formen
är oerhört viktig att lyfta fram och ha som ett kom-
plement till den offentligt drivna verksamheten i
kommunal regi. Då tycker jag att vi ska se detta som
nu finns på det sättet att vi mycket aktivt ska jobba
med utvärdering och se till att det finns en likvärdig-
het och att det är en bra kvalitet både i den offentliga
verksamheten och i de alternativ som växer fram.
Min fråga till skolministern på detta tema är: Har
inte dessa andra former som har växt fram ändå bi-
dragit till att vi har fått se mycket mer av förändrings-
arbete i skolverksamheten över huvud taget och till
att befrukta det som finns i den offentliga kommunalt
drivna skolan?
</anforandetext>
<intressent_id>0428644311601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173644</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0931/#anf47</protokoll_url_www>
</anforande>
