<anforande>
<dok_hangar_id>2348579</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0931</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:31 Tisdagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 6 §) Svar på interpellation 1999/2000:39 om fristående skolor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EA785FCF-5FCB-44EF-A2F3-B7357C477876</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>Arne Kjörnsberg (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är många goda argument som
mina partivänner Bengt Silfverstrand, Margareta
Sandgren och Eva Arvidsson har fört fram här. Även
om det överraskar någon tycker jag också att Kalle
Larsson i den här frågan hade flera argument som jag
till fullo instämmer i. De är då av ideologisk karaktär.
Men jag vill ta upp någonting annat. Först vill jag
deklarera att, precis som Bengt Silfverstrand och
Kalle Larsson sade, det här är privatskolor. Det talas
om friskolor - fria från vad då? blir min fråga.
Jag har en annan infallsvinkel. Under hösten har
det gått en programserie - Vårt århundrade, eller
något sådant - med Hans Villius i någon av kanalerna
på Sveriges television. Ett av programmen handlade
om barn och ungdomar under vårt århundrade. Man
visade gamla filmbilder på små välkammade barn.
Flickorna hade rosetter i håret och pojkarna hade
kortstrumpor. Så sade Hans Villius ungefär så här: På
1920-talet - då hade vi haft en folkskola i ungefär 80
år - kom man brett till insikt om att vi borde ha en
skola för alla barn, och därmed försvann privatsko-
lorna. Varför? Jo, därför att man på den tiden var
övertygad om - brett politiskt, faktiskt - att det var
viktigt att alla barn gick tillsammans.
Jag har precis den uppfattningen. För att lära sig
samverka och vara tillsammans måste man vara ihop
hela skoltiden - på lektionerna, på rasterna, på lun-
chen och efter skolan. Vi talar om integration och
segregation och har problem med både det sistnämn-
da och det förstnämnda. Det vi nu håller på med, dvs.
att dela upp barnen, kommer att leda till ökad segre-
gation. Vi kommer att göra situationen än värre i
vissa delar av vårt land och i vissa av våra kommu-
ner.
På kort sikt kanske vi kan klara det här. Men jag
är fullständigt övertygad, fru talman, om att på 15-20
års sikt kommer det vi nu gör - tvärtemot vad man
gjorde på 20-talet - att leda till stora problem i vårt
land och motsättningar mellan grupper. När man är
sex år och börjar nollan har man inga fördomar mot
den där kompisen i skolan som har mörk hy, kommer
från ett annat land eller talar dålig svenska. Det är en
kompis. Men om man som sex-, sju- eller åttaåring
inte lär sig att vara tillsammans med dessa barn är jag
fullständigt övertygad om att vi i vårt land om 15-20
år kommer att få stora problem på det här området.
Jag har själv gått i den gamla urvalsskolan. Jag
måste tala i klasstermer här. När jag började i real-
skolan var vi 35 elever. Tre av dem - jag plus två till
- kom från det man på den tiden kallade arbetarhem.
Övriga 32 kom från medelklass- och överklasshem.
Jag vill inte ha tillbaka detta! Men det är det vi nu är
på väg mot.
När Tage Erlander på sin tid argumenterade för
utbyggd sjukvård och det starka samhället, vilket var
hans sätt att formulera det, sade han att han tyckte att
det fanns ett egenvärde i att direktören och metallar-
betaren låg på samma sjuksal när de hade magsår.
Samma sak tycker jag, och jag är säker på att Tage
Erlander tyckte det, om barnen. Alla barn ska gå i
samma skola! Barn ska inte delas upp!
Fru talman! Det är mitt budskap till skolministern:
Barn ska inte delas upp!
</anforandetext>
<intressent_id>0921939922800</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173642</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0931/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
