2348579 GN0931 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:31 Tisdagen den 23 november 1999/2000 31 1999-11-23 00:00:00 (forts. från 6 §) Svar på interpellation 1999/2000:39 om fristående skolor 542F4090-8956-4C0C-84C0-29EE7B0C438A 42 LARS HJERTÉN (m) m Fru talman! När jag lyssnade på skolministerns svar på Bengt Silfverstrands interpellation märkte jag att det har hänt mycket när det gäller synen på privata alternativ till offentlig verksamhet. När jag däremot lyssnade på Bengt Silfverstrands inlägg verkade det som om utvecklingen har gått honom spårlöst förbi när det gäller skolverksamheten i dag och olika alter- nativ i fråga om huvudmän. Skolministern säger t.ex. att de fristående skolor- na kan bidra på ett positivt sätt när det gäller att höja kvaliteten i verksamheten också för de kommunala skolorna. Jag instämmer i det. En kollega till skomi- nistern, nämligen utrikesminister Anna Lindh, sade precis samma sak i en längre intervju i P 1 i går. Jag delar också uppfattningen att man måste ställa precis lika höga krav på utbildningen, oavsett om det är en privat skola eller om det är en offentlig skola. Den gemensamma värdegrunden gäller också både för den fristående och för den offentliga skolan. Mycket har ändå hänt under de senaste åren. För 10-15 år sedan fanns det bara några få enskilda sko- lor i Sverige. Det var i stort sett familjer med mycket pengar som kunde välja de skolorna. Så är det inte i dag. Friskolorna är öppna för alla, oavsett vilken ekonomi familjen har. Det står hela tiden ungdomar, lärare och entreprenörer på kö för att komma till de skolorna, för att vara lärare där och för att driva skolorna. Jag ska bara mycket kort dra en parallell till en annan skolform, nämligen folkhögskolan, som jag känner väl. Majoriteten av alla folkhögskolor är i dag enskilda. Men så har det inte alltid varit. Två folk- högskolor gick i bräschen när det gällde att stå fria i förhållande till den offentliga sektorn. Det var arbe- tarrörelsens folkhögskola, Brunnsvik, och Svenska kyrkans Sigtuna folkhögskola. Jag studerade för ett tag sedan den debatt som fördes om Sigtuna folkhögskola för drygt 80 år sedan. Då sade vissa debattörer att det inte fanns någon plats för en sådan skola. Ideella rörelser ska inte driva skolor, sade man. Skolorna blir lätt propagandacent- raler för politiska och religiösa grupper. Nej, sade man, det är staten, eventuellt kommunen, som ska garantera en objektiv utbildning av hög kvalitet. Hur ska samhället, frågade man sig, kunna kontrollera de fristående skolorna? Vi känner igen argumenten från dagens debatt, även om de argument jag citerade är 82 år gamla. Det har hänt mycket positivt under de senaste 80 åren. När det gäller grundskolor och gymnasieskolor som friskolor har det mesta hänt under de allra se- naste åren. Att det är många som vill gå i friskola, att det är många lärare som vill arbeta där, att det är många som vill starta friskolor ser kritikerna som ett stort problem. Jag ser det i stället som en positiv utmaning för hela utbildningsväsendet. Jag vill bara ställa en fråga till skolministern när det gäller organi- sationsformen. Är inte kvaliteten på undervisningen det som ska fälla avgörandet, och inte vilken organi- sation som skolan drivs i? 0888530335200 N 2010-01-01 00:00:00 173639 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0931/#anf42