2348579 GN0931 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:31 Tisdagen den 23 november 1999/2000 31 1999-11-23 00:00:00 Svar på interpellation 1999/2000:46 om Västsahara interpellationsdebatt DD6077F2-48CA-4A57-8735-EACC7C6A50EE 3 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Jag vill också tacka för svaret. Jag tycker att det är bra att det blir en debatt om Västsa- hara i riksdagen. Det behövs verkligen. Även om det finns ett stöd från folkrörelser och andra - som Eva Zetterberg nyss beskrev - är detta en bortglömd kon- flikt som inte märks så mycket som den borde göra. Detta är kanske den sista kolonin som man inte har kommit till rätta med, och det borde man ha ordnat med inför millennieskiftet. Jag önskar att jag kunde dela utrikesministerns positiva syn på utvecklingen i Marocko. Jag håller med om att det finns positiva tecken. Men det går inte att tro på någon förändring förrän man verkligen ser ordentliga tecken på ett tillmötesgående. Ett sådant tecken skulle vara att man godtar de som registreras inför folkomröstningen och de kriterier som uppsatts. På FN-dagen den 24 oktober var både Eva Zetter- berg och jag närvarande under en diskussion som handlade om Västsahara och som hade underrubriken Vad kan Västsahara lära av Östtimor? - ett mycket intressant ämne. Det som hände efter folkomröst- ningen i Östtimor får inte upprepas i Västsahara. Det finns en del frågor som man kan trycka på. Först och främst handlar det om att det måste fattas ett definitivt beslut om folkomröstning. Det har fattats många sådana beslut och fastställts många olika da- tum. Jag vet faktiskt inte vilket i ordningen som gäller just nu, men folkomröstningen har hela tiden skjutits upp. Det behövs alltså ett definitivt beslut. Det behövs också en valövervakning under lång tid - även före folkomröstningen - för att förankra hela processen hos båda sidor så att man får läget någorlunda under kontroll. Då krävs det ordentliga resurser så att det går att genomföra en folkomröst- ning. Vad händer med den som förlorar? Vi räknar ju allihop med att det blir Marocko som förlorar folkom- röstningen. Då gäller det att kunna ha en dialog med Marocko så att det inte händer samma sak som hände i Östtimor. Det kan ju också bli så som ingen av oss önskar, att det blir Västsahara som förlorar. Hur han- terar man en sådan situation? Man måste ha en bered- skap inför båda alternativen. Det handlar också mycket om peace-keeping, att hjälpa till att bygga upp det civila samhället efteråt. Då måste det finnas resurser i tillräckligt stor omfatt- ning och under tillräckligt lång tid. Det måste finnas FN-personal på plats som kan se till att lugn upprätt- hålls, att freden bevaras och att det verkligen blir en varaktig fred. Detta är några frågor som är väldigt viktiga att ha med sig i hela processen. Jag önskar att vi hade bättre redskap för att kunna sätta press på Marocko. Man måste ändå säga att det har varit ganska tamt. Det finns ju några instrument, och EU-biståndet är ett sådant. Det skulle kunna villkoras. Sedan vet jag inte hur stort engagemang som Världsbanken har i Ma- rocko, men det är en sådan institution som skulle kunna användas för att sätta ett väldigt bestämt tryck på Marocko så att Marocko lever upp till det som man har sagt tidigare, att det blir en folkomröstning som genomförs på ett demokratiskt och bra sätt. Jag vill då fråga utrikesministern om dessa red- skap skulle kunna vara någonting som Sverige kan använda för att driva på processen om det visar sig att det blir ytterligare fördröjningar. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 173600 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0931/#anf3