2348579 GN0931 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:31 Tisdagen den 23 november 1999/2000 31 1999-11-23 00:00:00 Svar på interpellation 1999/2000:39 om fristående skolor interpellationsdebatt DDBF3003-1489-4B07-ACD3-0704A6F3FF97 12 ANDERS SJÖLUND (m) m Fru talman! Det är tur att Bengt Silfverstrand inte är skolminister eller att hans åsikter inte vinner fäste i Regeringskansliet. Det är däremot bra att skolminis- tern slår fast att de fristående skolorna har kommit för att stanna, att hon förstår att de bygger på de enskilda individernas starka engagemang för en pedagogisk idé och att detta samtidigt leder till ökad valfrihet för elever och föräldrar. Den insikten känns faktiskt vär- defull och hoppingivande att lyssna till. Svensk skola brottas onekligen med problem. Nästan dagligen möts vi av rapporter från landets skolor som bekräftar Skolverkets olika rapporter om läget i grundskolan. Jag tror att de flesta håller med mig om jag påstår att grundskolan är på väg att miss- lyckas med sitt uppdrag. Det sker inte för att eleverna är mindre begåvade nu än vad elever var för tio år sedan, utan för att fokus på skolans huvuduppgift förflyttats. Grundskolan har blivit mer av en social problemlösare än en skola för kunskap. 70- talsuttrycket flumskola känns faktiskt relevant igen. Eleverna får betala priset. När 20 % av grundskolans elever saknar fullständigt betyg, när 100 000 elever uppger att de mår dåligt, när fyra av fem lärare eller elever drabbats av våld i skolan och när tusentals är funktionella analfabeter är det dags att byta fokus, fru talman. Mångfald inom skolans värld är en väg till ökad kvalitet och ska inte ses som ett hot. Det finns mycket goda anledningar att bejaka alla de alternativ som bygger på initiativ från personal, föräldrar och andra skolintresserade. Fria skolor - kommunala eller fri- stående - är ett uttryck för den yttersta formen av demokrati, nämligen det fria valet. Den rädsla som Silfverstrand redovisar för de 3 % som går i friskolor är talande för den grupp av politiker som mer bejakar den politiska strukturen än bryr sig om eleverna - en beklämmande ålderdomlig inställning. Ett aktivt val av en skola med redovisad varudek- laration, pedagogiskt som verksamhetsmässigt, med tydliga krav på förhållningssätt är kanske den vikti- gaste kvalitetshöjaren av alla åtgärder. Självklart har fristående skolor i varje kommun en positiv inverkan på kvaliteten även i de kommunala skolorna. Konkur- rens fungerar faktiskt också här. Nio av tio lärare vill byta till en fristående skola. Småskaligheten vinner naturligtvis före en politisk koloss som den kommu- nala skolan är i många kommuner. Kommunernas satsningar på skolan varierar starkt, som bekant - från 37 000 kr per elev till 73 000 per elev. Självklart får vi en mycket ojämn kvalitet med den skillnaden - ett faktum som borde ge tänkvärda signaler till en skolminister. Det borde därför inte bekymra någon politiker vem som är den godkända huvudmannen. Det borde rimligen vara elevens fria val och resultat som är det viktigaste. Låt en statlig finansiering ligga som bas för en likvärdig skola i Sverige. Jag vill därför slutligen fråga skolministern om hon, med tanke på Skolverkets och Riksdagens revi- sorers rapporter, kan tänka sig en utredning som tar fasta på grundtanken att låta staten återgå som huvud- finansiär för svensk grundskola. Skolministern överväger vidare åtgärder med an- ledning av betänkandet Likvärdiga villkor? med av- seende på effekterna av resursfördelningssystemet vad gäller de fristående grundskolorna och vill då särskilt belysa effekterna för elever med behov av särskilt stöd samt för elever i glesbygd. Nu undrar jag vilka tänkbara konkreta åtgärder ministern överväger. Avslutningsvis: Anser skolministern att fristående skolor är en tillgång för svenskt skolväsende? 0916454726102 N 2010-01-01 00:00:00 173609 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0931/#anf12