<anforande>
<dok_hangar_id>2348578</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0930</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:30 Fredagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>30</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa alkoholfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>134683C4-0F50-4870-BE96-7A54E3EB3254</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>THOMAS JULIN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Mycket av min fråga överensstämde
med Lars Gustafssons, så jag har fått svar på en del
av det jag tänkte fråga om. Men jag skulle ändå vilja
fråga Rinaldo Karlsson: Vad får ett sådant här försök
kosta? Det kan ju kosta någonting, och det måste ni
ha haft funderingar över. Det går inte att bara förlita
sig på att forskarna ska följa upp och att forskarna ska
avbryta vid en viss punkt, utan det måste trots allt
finnas en tanke om vad det här får kosta.
</anforandetext>
<intressent_id>0817472556307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173542</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0930/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
