<anforande>
<dok_hangar_id>2348578</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0930</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:30 Fredagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>30</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa alkoholfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>93E6BEB5-2DC3-43C3-AD7A-95F2921320B3</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>KENNETH JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har lyssnat på anförandet, och
jag har läst reservationen. Jag respekterar Folkpartiets
ställningstagande att man vill gå längre än regeringen
när det gäller systembolagens öppethållande under
helgerna.
Men jag vill ställa någon fråga på det området.
Ser inte Folkpartiet riskerna med att ökat öppethål-
lande ökar tillgängligheten och ytterst ökar skadorna i
redan svaga grupper? Jag tror att Folkpartiet ser ris-
kerna, annars skulle man inte vara mån om en utvär-
dering.
Vad förväntar sig Folkpartiet av den utvärdering
som ska göras om detta förslag går igenom? Var går
gränserna för vad som kan vara acceptabelt? Hur
många familjer, hur många fler missbrukare ska vi
acceptera innan vi kan säga att försöket är lyckat eller
misslyckat?
</anforandetext>
<intressent_id>0327857385513</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173520</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0930/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
