<anforande>
<dok_hangar_id>2348551</dok_hangar_id>
<dok_id>GN093</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:3 Onsdagen den 15 september</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>3</dok_nummer>
<dok_datum>1999-09-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Särskilt anordnad debatt om EU:s miljö- stöd och bidrag till landsbygdsutvecklingen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>särskild debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3A1CF0AB-72C3-421D-9867-D5AFB712C601</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi äter ju gärna svensk mat, mat som
är fri från antibiotika, hormoner och salmonella. Den
höga matkvalitet som vi har i Sverige förutsätter att vi
har ett livskraftigt svenskt jordbruk även i framtiden.
Därtill är det ju så att livsmedelsindustrin är vår tredje
största industrinäring, mätt i förhållande till antalet
anställda. Mäter man produktionsvärdet så är den de
facto den andra största industrigrenen i Sverige.
Jordbruket och jordbrukspolitiken berör oss alla
eftersom vi äter, är sysselsatta och jobbar i olika delar
av Sverige. Då går det inte, Margareta Winberg, att
ställa grupper, orter och landsändar mot varandra. Det
intressanta är att göra en jämförelse med hur det är i
andra länder som ingår i den europeiska unionen.
Jag tycker inte att jordbruksministern ska tala om
en sanering och förbättring som har skett efter EU-
inträdet. Det var ju ändå så att Margareta Winberg
lade fram ett förslag som riksdagen fick rätta till.
Riksdagen fick dubblera det förslag som Margareta
Winberg lade fram i sin första proposition efter det att
vi gick med i den europeiska unionen.
Därtill har, som på ett förtjänstfullt sätt sagts här
av många, det regelsystem som har skapats kring bl.a.
miljöersättningarna inneburit att det varit svårt ut-
nyttja de system som ändå finns. Om regeringen hade
hörsammat våra förslag hade det varit möjligt att öka
anslutningen till de olika programmen och därmed
öka uttaget av EU-medel, men det har regeringen inte
gjort. Vi hade t.ex. kunnat höja ersättningsnivåerna
för vall- och betesmarker, extensiva marker som är
viktiga för att bevara och utveckla det öppna od-
lingslandskapet.
Det intressanta är ändå, som någon har sagt här,
hur vi kommer vidare. Jag blir förvånad när jag i
bästa välvilja har ställt ett förslag i miljö- och jord-
bruksutskottet som kritiseras av Jonas Ringqvist.
Antingen har Jonas Ringqvist inte läst förslaget eller
så har han läst det och inte förstått, eller så har han
läst det och inte velat förstå. Det vore i så fall det
allra värsta.
Det jag har sagt är att jag vill att miljö- och jord-
bruksutskottet begär hos regeringen att den omedel-
bart undersöker vad reduceringen av miljö- och lant-
bruksstödet kommer att innebära för svenskt jord-
bruk. Det är en vänlig begäran om att få veta vad
detta innebär för oss. Regeringen bör därefter få i
uppdrag att återkomma med förslag till åtgärder för
att kompensera jordbruket så att det får jämförbara
konkurrensvillkor och så att miljömålen kan uppnås.
Att stå och anklaga mig för att med denna välvilliga
och timida begäran vilja ta politiska poänger tycker
jag är att ta till för mycket.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>171718</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN093/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
