<anforande>
<dok_hangar_id>2348577</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:29 Torsdagen den 18 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1999 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3D0C7142-2CEA-4918-AE64-6666B8B55FF7</anforande_id>
<anforande_nummer>211</anforande_nummer>
<talare>LENA EK (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ledamöter! Jag tänker bara kort för-
klara varför Centerpartiet ställer sig bakom de sär-
skilda yttranden som har lagts till tilläggsbudgeten.
Det första handlar om sjukvårdsförmåner och om
handikappinsatserna. Där har vi i utskottet påpekat att
det är otillfredsställande att det finns anslag kvar
inom handikappområdet.
Det viktigaste i det här sammanhanget tycker jag
är diskussionen om sjukpenningen och de skenande
kostnaderna där, som Matz Hammarström tog upp
alldeles nyss.
En ökning av antalet sjukdagar med 25 % under
förra året är mycket anmärkningsvärt. I den tidigare
debatten i dag hörde vi att det är viktigt att medbor-
garna i ett samhälle blir friskare. Det är ett mått på
utveckling. Det är ganska ironiskt att höra det när
man ser dessa siffror framför sig.
Det finns ganska mycket att göra. En stor del av
de här ökningarna beror på den ökande andelen lång-
tidssjukskrivningar, och det tog Miljöpartiets ledamot
också upp. I det här sammanhanget minskar rehabili-
teringsinsatserna för precis den gruppen. Det är redan
så att det bara är 19 % av de långtidssjukskrivna som
finns i någon form av rehabilitering. Detta sätter
förstås de människor som förutom en dålig ekonomi
också har ett lidande på grund av sin sjukdom i en
svårare situation än nödvändigt. I det här samman-
hanget borde rehabilitering vara väldigt viktigt. Men
andelen långtidssjukskrivna i rehabilitering har alltså
minskat jämfört med åren innan. Det är ytterst be-
klagligt.
Förutom att öka rehabiliteringen, vilket jag är
ganska säker på skulle minska kostnaderna i det långa
loppet, finns det andra saker att göra. Det finns en del
projekt om samverkan mellan olika myndigheter för
att hjälpa just den här gruppen människor. De här
projekten är egentligen avslutade. Det hade redan i
våras varit dags att komma till beslut om att perma-
nenta de här åtgärderna. Något sådant förslag har inte
kommit. I stället har en del av projekten förlängts.
Det räddar ju situationen tills vidare. Men att sätta de
här samverkansprojekten i sjön ordentligt så att de får
ordinarie anslag och blir en ordinarie verksamhet är
också åtgärder som minskar antalet sjukdagar och
hjälper de människor som är långtidssjukskrivna.
Jag vill också framhålla att vi anser att det är prin-
cipiellt fel att betala tömningen av MS Estonia på
olja, vilket alldeles självklart är viktigt av miljöskäl,
med neddragningar av anslag som handlar om köp av
interregional persontrafik på järnväg.

</anforandetext>
<intressent_id>0438928446810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173506</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0929/#anf211</protokoll_url_www>
</anforande>
