<anforande>
<dok_hangar_id>2348577</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:29 Torsdagen den 18 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1999 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>32A479D1-4258-4885-AEC3-7FF94364E3A4</anforande_id>
<anforande_nummer>204</anforande_nummer>
<talare>PER LANDGREN (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! När man ska reda upp sådana härvor
handlar det om en besk medicin. Då väljer vi att låta
de friska ta den smällen och inte de sjuka. Det är de
sjuka vi talar om nu när kostnaderna stiger så på soci-
alförsäkringssidan. Jag tycker att det är bra att Bengt
Silfverstrand lugnar sig lite grann vad det gäller Väst-
ra Götaland och också Skåne och om inte tar tillbaka
det han sade så låter tystnaden tala.
Jag tycker att Silfverstrand skulle kunna lätta lite
på förlåten, fru talman, och berätta vad som planeras.
Vad ska ni göra åt de skenande kostnaderna? Vad har
ni för recept? Vad finns det för strategi? Finns det
någon planering över huvud taget? Varför kommer
det så sent? Jag hävdar att detta har varit någonting
som man har kunnat förutse ända sedan kommunerna
började användas som ett statsfinansiellt dragspel.
</anforandetext>
<intressent_id>0363608290410</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173499</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0929/#anf204</protokoll_url_www>
</anforande>
