2348577 GN0929 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:29 Torsdagen den 18 november 1999/2000 29 1999-11-18 00:00:00 Tilläggsbudget 2 för budgetåret 1999 0D1ED563-355A-4897-8AF5-7CBA1D55D170 199 PER LANDGREN (kd) kd Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4. Det har varit intressant och belysande att höra da- gens budgetdebatt. Den har innehållit en granskning och ibland ett mästrande av oppositionens budgetal- ternativ. När vi nu kommer till tilläggsbudgeten, dvs. ett av två tillfällen under budgetåret då regeringen kan rätta till sina - och låt oss, fru talman, kalla det så - fel- budgeteringar för innevarande år, då känns det som att detta ärende borde ha föregått budgetdebatten. Självklart är det rimligt med en kompletterings- proposition och tilläggsbudget. Verkligheten är inte statisk. Men majoriteten faller på sitt eget grepp när den mästrar. De faktiska felbudgeteringar som vi nu behandlar är långt större än de potentiella dylika som de under dagen kritiserat oss, och inte minst några andra, för. Är inte detta, fru talman, uttryck för en, låt oss sä- ga, besserwisserattityd, som dessutom i stor utsträck- ning går tillbaka på lånta tjänstemannafjädrar och större resurser? Vårt budgetalternativ för 1999 har sedan länge fallit, men när vi nu ser närmare på t.ex. utgiftsområ- de 10, vad gäller sjukpenning och rehabilitering, undrar jag hur pass oförutsett detta egentligen kan sägas ha varit för regering och stödpartier. Det rör sig här om en avvikelse på 35 % jämfört med budget, alltså närmare 7,5 miljarder kronor. Fru talman! Här har regeringen och majoriteten genom åren använt kommunsektorn som ett statsfi- nansiellt dragspel och dessutom under en längre peri- od vältrat över kostnader på kommuner och landsting. Verksamheterna har ofta en hög effektivitet och god kvalitet, självklart. Men personalen utnyttjas alltför ofta alltför hårt. Arbetslivet är stressigt, sjukvårdspersonalen får inte tid för sina patienter t.ex., vårdtiderna kortas och patienter ses lätt som en ekonomisk belastning. Re- sultaten i skolorna försämras och lärare blir utbrända. Alarmsignalerna är många. Vem hade t.ex. hört talas om bemanningsföretag för några år sedan? Nu dyker de upp som svampar ur jorden, ofta på grund av dålig personalpolitik och dåliga löner. Fru talman! Även vänsterpolitiker borde väl pröva sådana enkla möjliga samband. Eller går det inte när de själva bildar en styrande överhet, t.o.m. en politisk överklass, kanske? En statsekonomi i balans till kostnaden av ökade sjukskrivningar, skulle någon kunna formulera det. Man skulle också kunna säga att arbetare och tjäns- temän inom offentlig sektor, fru talman, exploateras eller varför inte, med gammal god vänsterterminolo- gi, sugs ut av nuvarande vänsteröverhet med sjuk- skrivningar som logisk följd. För den historiskt oiniti- erade skulle det kanske förefalla paradoxalt att den samlade vänstern administrerar en rovdrift på männi- skor och personal, och enligt uppgift också i många fall - alltför många fall - en usel personalpolitik. Exploateringen av de anställda och ett tilltagande främlingskap för den gemensamma sektorn av de anställda i samma sektor blir ett faktum. Vad kan man nu tänkas göra åt orsakerna till den- na felbudgetering, fru talman? Hur ska svenska arbe- tare och tjänstemän kunna bli friskare? Hur ska de kunna få arbetsmotivation och arbetsglädje åter? Vilka åtgärder planerar majoriteten, fru talman? Det kanske Bengt Silfverstrand kan ge svar på. Kanske möjligtvis gårdagens glada och försonande budskap om grundvärden och annat skulle kunna bidra till att lösa en del bekymmer, förbättra personalpolitiken och skapa ett såväl kroppsligen som själsligen friskare Sverige. Vad vet jag, fru talman, och vad säger Bengt Silfverstrand? 0363608290410 N 2010-01-01 00:00:00 173494 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0929/#anf199