<anforande>
<dok_hangar_id>2348573</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0925</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:25 Torsdagen den 4 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>25</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Aktuell debatt: Barnkonventionen och dess roll i beslutsprocessen vad gäller asylärenden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>aktuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EAF0AD3D-8640-4DE3-A196-CCAC8C35CA4F</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Miljöpartiet har begärt en riksdagsde-
batt om barnkonventionen och dess roll i beslutspro-
cessen vad gäller asylärenden. Jag tycker att det är
bra att vi får möjlighet att diskutera denna fråga på ett
principiellt plan. Jag kan dock, som talmannen klar-
gjort, inte kommentera enskilda fall där folkvalda och
domare i Utlänningsnämnden fattat beslut om avvis-
ning eller uppehållstillstånd.
Barn har särskilda behov och utsätts ofta för svåra
påfrestningar i pressade situationer. Detta gäller inte
minst i asylprocessen. Ett barn som har lämnat sitt
hemland har ofta inte valt det själv. Hon eller han kan
heller inte överblicka konsekvenserna på samma sätt
som en vuxen kan.
Alltsedan Sverige ratificerade barnkonventionen i
juni 1990 har den svenska lagstiftningen på olika
områden successivt anpassats till barnkonventionens
bestämmelser och språkbruk. Sverige har som första
- och såvitt jag vet ännu så länge - enda land i värl-
den fört in en portalparagraf om barnets bästa i utlän-
ningslagen. Med barnkonventionens artikel 3 om
barnets bästa som förebild gjordes ett tillägg 1997 i
utlänningslagen som lyder: "I fall som rör ett barn
skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa
och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver."
Detta betyder att barnets bästa ska vägas in i alla
led av asylprocessen, i mottagandet av flyktingar och
personer som söker uppehållstillstånd, i utredningar-
na, i bedömningar av humanitära skäl och vid en
eventuell avvisning. Samma år förde vi också in
barnkonventionens artikel 12, som handlar om barns
rätt att komma till tals, i utlänningslagen. Likaså
förändrades reglerna för förvarstagande.
Lagstiftningen har alltså anpassats till barnkon-
ventionens formuleringar, och jag ska ge några ex-
empel på hur detta har påverkat tillämpningen. Både
Invandrarverket och Utlänningsnämnden har genom-
fört utbildningar om barnkonventionen och barnets
bästa. Nya råd för arbetet med ensamkommande barn
har antagits, och utredningsrutinerna för barn i familj
har utvecklats. UNHCR:s utredningsmall ligger i dag
till grund för utredningarna av barn. Det ger ett gedi-
get underlag för bedömning av varje familjemedlems
eventuella skäl till asyl eller uppehållstillstånd av
andra skäl och för bedömning av vad som är barnets
bästa.
Av stor vikt är också att den bedömning som görs
av barnets bästa redovisas. Enligt Invandrarverkets
föreskrifter ska beslutsmotiveringarna särskilt belysa
vilka bedömningar av barnets bästa som har gjorts.
Metodutveckling och ett pågående förändringsarbete
präglar således mottagandet och handläggningen av
barn i dag.
Jag vågar nog påstå att vi har den mest långtgåen-
de tillämpningen av barnkonventionen i Europa.
Fru talman! Portalparagrafen i utlänningslagen
har fått genomslag. De utvärderingar som har gjorts
visar att barn i asylprocessen i dag är mycket mer
synliga, både i utredningarna och i besluten, vilket
också bekräftas i mina kontakter med myndigheterna.
Tidigare sågs barn mera som bihang till sina för-
äldrar. I dag utreds barns egna skäl och situation mer
grundligt. De hörs i betydligt större utsträckning, och
i den samlade bedömning som görs vägs alltid barnets
bästa in.
Att medvetenheten om barn och barns rättigheter
har ökat innebär dock inte att alla problem och svå-
righeter därmed är lösta. Vad som är barnets bästa i
olika situationer är inte entydigt eller självklart, vare
sig i policyfrågor eller i praktiskt vardagsarbete med
barn. Både politiker och beslutsfattare ställs inför en
rad dilemman och avvägningsproblem när det gäller
att bedöma vad som faktiskt är barnets bästa. Många
gånger måste en avvägning göras mellan alternativ
som kan få både positiva och negativa konsekvenser
för barnet.
Hur tungt väger sedan barnets bästa i besluten om
uppehållstillstånd i Sverige? För det första är det
viktigt att framhålla att barn som ensamma eller till-
sammans med sina föräldrar har flytt undan krig och
förföljelse har rätt till skydd i Sverige på samma
grunder som vuxna. Grundbulten i svensk flykting-
politik är asylrätten som stadgas i Genèvekonventio-
nen. Portalbestämmelsen om barnets bästa får framför
allt betydelse i bedömningen av om det finns huma-
nitära skäl för uppehållstillstånd. I dessa beslut tas
t.ex. hänsyn till barnets anknytning till Sverige och
barnets behov av vård och omsorg, vilket vägs in
tillsammans med en rad andra omständigheter.
De utvärderingar av portalparagrafen som har
gjorts visar att i s.k. vågskålsärenden, där vare sig
humanitära skäl eller anknytningsskäl är fullt till-
räckliga, är ofta barnets bästa den faktor som väger
över för uppehållstillstånd. I den utredning om gömda
barn som Socialstyrelsen och Invandrarverket har
gjort i samarbete med en rad frivilligorganisationer
görs en bedömning av praxis på området. Utredning-
en skriver bl.a.: "I praxis har i de fall när barnfamiljer
beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl en
sammanvägning skett av faktorer för barnet som
psykiskt hälsotillstånd, upplevelser i hemlandet, samt
anknytning och vistelsetid i Sverige, men också för-
äldrarnas psykiska tillstånd och om verkställigheten
fördröjs under avsevärd tid på grund av omständig-
heter som utlänningen inte har kunnat råda över. Den
omständigheten att barn gått i skola under längre tid
väger tungt i bedömningen såväl för icke gömda som
gömda barn som vistas här illegalt."
Barnets bästa ska alltså vägas in i besluten. Por-
talparagrafen betyder dock inte att alla barn som vill
kan få stanna i Sverige. Att vara barn är således inte i
sig en grund för uppehållstillstånd. På utlänningslag-
stiftningens område vägs också andra intressen in.
Behovet av en reglerad invandring är ett sådant. Detta
är förenligt med barnkonventionen.
Hur vi reglerar vår invandring har riksdagen tagit
ställning till vid ett flertal tillfällen. Samtidigt har
riksdagen uttalat att "det finns starka skäl att ta sär-
skild hänsyn till barn i asylprocessen". Detta uttalan-
de, att särskild hänsyn ska tas till barn, innebär också
ett dilemma som vi inte kan blunda för. Risken finns
att barn utnyttjas i asylprocessen av förtvivlade för-
äldrar som har en stark önskan att stanna i landet utan
att ha klara asylskäl. En börda av förhoppningar och
ansvar läggs då på barnet, vilket inte kan ses som
förenligt med barnets bästa.
Mot den bakgrunden är det viktigt att de beslut
som fattas och de insatser som görs också långsiktigt
gagnar barn. En politik som får till följd att familjer
med barn går under jorden kan skada barn. Socialsty-
relsens och Invandrarverkets rapport om gömda barn
visar att det innebär stora risker för barns hälsotill-
stånd att leva gömda. Dessbättre har portalparagrafen
fått till följd att färre barn nu lever gömda.
Det är sammanfattningsvis av stor vikt att barnets
bästa ska vara tungt vägande i varje enskilt beslut
som rör barn och att det görs en rimlig avvägning mot
en långsiktig och trovärdig flyktingpolitik.
Fru talman! Det är viktigt att inte ställa olika in-
ternationella överenskommelser, som t.ex. Dublin-
konventionen och barnkonventionen, i motsatsför-
hållande till varandra. Dublinkonventionens principer
om ett första asylland syftar till en gemensam an-
svarsfördelning i Europa. Syftet är att garantera en
asylsökande rätten att få sin ansökan prövad i ett EU-
land. Vi vill också komma bort från det olyckliga
faktum att människor söker sig mellan olika EU-
länder för att få en asylansökan prövad på nytt efter
ett avslag i det första medlemsland man kom till.
Ett problem i sammanhanget är dock att vi uppen-
barligen inom EU gör olika bedömningar av barn-
konventionens ställning i flyktingrätten. Att ett asylä-
rende som rör barn kan pågå så länge som tio år över-
ensstämmer t.ex. inte med vår syn på barnkonventio-
nen. En sådan utdragen process innebär att barn berö-
vas sina möjligheter till trygghet och utveckling.
Flera fall i Sverige på sistone visar på vikten av
att vi harmoniserar reglerna inom EU. Ett viktigt steg
togs i Wien förra året då handlingsplanen för genom-
förande av Amsterdamfördraget antogs. Sverige fick
då gehör för att särskild hänsyn ska tas till barn i
kommande förhandlingar om gemensamma asylregler
och en gemensam asylprocess. Efter de positiva ton-
gångarna från Tammerfors går nu harmoniseringen av
den europeiska migrationspolitiken in i ett aktivare
skede. I det arbetet kommer Sverige att vara pådri-
vande för att barnkonventionens skrivningar om bar-
nets bästa förs in i EU:s gemensamma migrations-
och flyktingpolitik.
</anforandetext>
<intressent_id>0810983113102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>173114</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0925/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
