<anforande>
<dok_hangar_id>2348572</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:24 Onsdagen den 3 november</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>1999-11-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nordiskt samarbete 1998 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>32430F75-4359-4040-A4B6-A87117801678</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>ÅKE GUSTAVSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är bara att instämma i vad som
betonas i rapporten, nämligen att myndigheter -
statsmakterna - ska medverka till att stödja och sti-
mulera gränsöverskridande finansieringar. Detta kan
vara ett viktigt instrument i regionalpolitiken. Men
med den erfarenhet vi har från Sverige - och de flesta
andra nordiska länderna - diskuteras denna fråga från
en lite för snäv nationell synpunkt.
Jag uttrycker därför att man i stor utsträckning bör
göra helt om. Man bör vända sig till varandra i större
utsträckning i de nordiska gränstrakterna. Även vi
företrädare här i riksdagen har ett visst ansvar för att
stimulera och stödja en sådan utveckling.
</anforandetext>
<intressent_id>0794602231002</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>172966</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0924/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
