<anforande>
<dok_hangar_id>2348570</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0922</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:22 Fredagen den 29 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>22</dok_nummer>
<dok_datum>1999-10-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1999/2000:38 om mänskliga rättigheter i Vitryssland</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>396C30A1-00F2-49A3-87E3-BD9C38C8E756</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister ANNA LINDH (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Precis som Göran Magnusson säger
är det viktigt att folket i Vitryssland kan få bra infor-
mation, och det hör ju också samman med frågan om
journalisterna. Man ska väl i och för sig säga att deras
möjligheter att verka är väldigt begränsad, men det
här innebär ju ändå både ett moraliskt stöd och en
möjlighet att verka i viss utsträckning när de kommer
tillbaka. Så även om de naturligtvis inte kan åka till-
baka och arbeta så fritt som vi skulle önska tror jag
ändå att detta att flera hundra journalister får den här
utbildningen betyder väldigt mycket för att sprida
kunskap, både i Sverige om Vitryssland och i Vit-
ryssland om demokrati och mänskliga rättigheter och
om vad fria medier betyder.
Sedan finns det ju andra vägar att verka för ökad
information. Jag vet inte om det egentligen är tillåtet
att i riksdagen göra reklam för insamlingar, men jag
tycker att just den insamling som sker till kvinnor i
Vitryssland och deras datorer är väldigt viktig. Vi
kunde inte minst i samband med krisen i Kosovo se
hur mycket det betyder med enskilda som på det
sättet också hela tiden via Internet kan ha en direkt-
kontakt utåt, ta till sig information från utlandet och
sprida information till utlandet. Det här gäller alltså
den insamling som Aftonbladet har.
Jag skulle också vilja beröra de demokratiska or-
ganisationerna och oppositionen. Där hoppas jag att
vi kan återkomma efter att vi har träffat de olika or-
ganisationerna och se vad det ytterligare finns som vi
kan göra från svensk sida i samordnade insatser för
att öka kontaktytorna med den vitryska befolkningen.
I det perspektivet är jag möjligen lite tveksam till
just idrottssanktionerna, för jag tror att idrottsutbytet
ofta är ett sätt att visa på gräsrotsnivå hur ett demo-
kratiskt land fungerar i praktiken. Däremot tror jag att
det naturligtvis finns anledning att fortsätta att funde-
ra på andra typer av sanktioner, som ju kan bli aktu-
ella om inte förhållandena i Vitryssland ändras. Jag
kan garantera Marianne Andersson att jag naturligtvis
kommer att ha kvar också sanktionsfrågorna i det
fortsatta bedömandet.
Slutligen vill jag bara säga att vi naturligtvis ock-
så tar upp det här med andra länder som kan tänkas
påverka situationen. Vi tar t.ex. upp det i våra kon-
takter med Ryssland. Senast när vi hade den ryska
vice utrikesministern i Stockholm för ett par veckor
sedan tog vi också upp frågorna om Vitryssland och
vikten av att Ryssland också agerar när det gäller
Vitryssland. Vi kommer också nästa vecka att ha en
uppvaktning från EU i Vitryssland i Minsk, som
kommer att framföra EU:s mycket bestämda protester
mot den utveckling som nu sker.
Men till syvende och sist tror jag att det viktigaste
arbetet är det vi kan göra gemensamt för att stödja
olika partier och olika demokratiska organisationer i
Vitryssland och också se till att vi får så breda kon-
taktytor som möjligt mot det svenska samhället.

</anforandetext>
<intressent_id>0987448696517</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>172907</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0922/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
