<anforande>
<dok_hangar_id>2348570</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0922</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:22 Fredagen den 29 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>22</dok_nummer>
<dok_datum>1999-10-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1999/2000:38 om mänskliga rättigheter i Vitryssland</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>DC035E20-84A6-4FD7-B766-9ADC02D8B7B6</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN MAGNUSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Dessvärre kan man ju konstatera att
Lukasjenko åtnjuter ett visst folkligt stöd för sin poli-
tik. Folkomröstningen som genomfördes, och som
naturligtvis hade oerhörda brister och som inte ac-
cepterades av någon av de europeiska organisationer-
na, vare sig OSSE eller Europarådet, gav ju honom
ändå en indikation om att han har stöd för sin politik.
Detta är ju i och för sig inte så svårt att förstå, där-
för att för det vitryska folket har ju utvecklingen mot
demokrati hela tiden gått parallellt med försämrad
levnadsstandard och ökade svårigheter i det sociala
livet. Så det finns naturligtvis på det sättet ett visst
stöd, och möjligen också en besvikelse över upplös-
ningen av Sovjetunionen och de förutsättningar och
möjligheter till bättre försörjning som det vitryska
folket rent faktiskt hade under den tidigare perioden.
Det är naturligtvis därför väldigt viktigt att Sveri-
ge, folkliga organisationer och annat inte hanterar den
här situationen så att man inte bara isolerar Lukasjen-
ko utan också isolerar de folkliga organisationer och
de folkliga kontakter som man har där borta. Det är ju
oerhört viktigt att man så att säga kan underminera
Lukasjenkos regim via de omfattande kontakter som
utrikesministern har beskrivit i sitt interpellationssvar
och som är exempel på det; det finns ytterligare ett
antal sådana här aktiviteter.
Jag vill, fru talman, till sist för min del bara un-
derstryka vikten av att utrikesministern och Sverige i
alla olika organ håller den här frågan levande, så att
man inte, vilket är ganska lätt i sådana här samman-
hang, efter ett antal år - snart är det tre år sedan stats-
kuppen i Vitryssland, och man kan inte säga att Luka-
sjenkos ställning har försvagats under de här tre åren,
utan snarare tvärtom - misslyckas med att hålla den
här frågan levande, utan så att man i alla samman-
hang kan sätta press på det.
Jag vet ju, genom mitt eget arbete i Europarådets
parlamentarikerförsamling, att man därifrån på olika
sätt försöker sätta press på Vitryssland, men att det
inte är alldeles lätt att komma i kontakt med själva
regimen och framför allt få regimen på resonemangs-
basis. Man diskuterar ju som om det mesta av Vit-
rysslands problem egentligen är förorsakade av Euro-
pa.
Jag hade, som jag nämnde tidigare, fru talman,
tillfälle att vara i Vitryssland i en Europarådsmission
just i anslutning till Lukasjenkos maktövertagande. I
hans propagandaupplägg ingick då också att plötsli-
gen träffa den här lilla Europarådsdelegationen. Han
ställde då frågan till mig och några andra: Vi har ju
nu plockat de bästa bitarna ur författningarna i Euro-
pa; Frankrikes författning, Sveriges författning och
ytterligare några andra. Vad har ni egentligen för
invändning mot era egna författningar?
Det är ju den totala tillämpningen av de här för-
fattningarna och det sätt som Lukasjenko gör det på
som är problemet. Jag ville återge det här, därför att
det återspeglar på ett bra sätt det tänkande som Luka-
sjenko och hans medarbetare ägnar sig åt i de här
frågorna. Deras attityd är: Vi har tagit det bästa från
Europa, och så klagar Europa på oss! Det är alltså den
attityd som man möts av när man försöker påverka
den politiska utvecklingen i Vitryssland.
</anforandetext>
<intressent_id>0502770250503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>172905</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0922/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
