2348675 GN09127 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:127 Onsdagen den 14 juni 1999/2000 127 2000-06-14 00:00:00 Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2000 51256434-771E-4F58-BEFA-D38D47BB59D2 117 BENGT SILFVERSTRAND (s) s Fru talman! Karin Pilsäter frågade om Sverige har råd med den nu sittande regeringen. Det får väl väl- jarna avgöra när det är dags. Att Sverige definitivt inte hade råd med den förra, borgerliga regeringen torde redan vara bevisat. Fru talman! Med hänvisning till den debatt som redan har förts ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter. Här skulle jag kunna sätta punkt. Ty vad vi under dagens ekonomisk-politiska debatt hört från borger- ligt håll kan för att tala med Mikael Wiehe samman- fattas i orden: "Det är den vanliga visan, - - -, det är samma poänger och samma refräng." Eller för att citera kåsören Cello: "En hög repriser till högre pri- ser." Svenska barn har det bäst i världen, sade skatteut- skottets ordförande Arne Kjörnsberg tidigare i dagens debatt med hänvisning till en stor internationell un- dersökning. Blott den borgerliga oppositionen tycks lida nöd i ett land som sjuder av utveckling. Det är inte stort mer än ett år sedan man från mo- derata tribuner kunde höra och i moderata dokument läsa om "Sverige i utförsbacken", "Sverige som randstat". Många har säkert vid passage från och till Arlanda uppmärksammat ABB:s och Ericssons skylt med texten: "Välkomna till Sverige - framtidslandet". Från randstad till framtidsland bara på något mer än ett år. Det är en utveckling som torde få Asiens s.k. tigerekonomier att blekna i jämförelse. Det är borger- ligheten själv som har satt upp dessa utgångspunkter. Låt mig då konstatera att när den borgerliga oppo- sitionen inte har något mer substantiellt att komma med när det gäller kritik mot regeringens hantering av landets fögderi så ägnar man sig i stället åt budget- tekniska och kamerala excesser. I reservation 1 angående statsbudgetens prelimi- nära utfall hävdar de borgerliga partierna att budgete- ringsmarginalen missbrukats för syften som den inte ursprungligen var avsedd för. Det är att tillgripa halmstrån, och mycket sköra sådana. Det finns var- ken regler eller generella rekommendationer för hur stor budgeteringsmarginalen får vara eller för vilka ändamål den får tas i anspråk. Allt från makroekono- miska förutsättningar, prognososäkerhet till nya re- former får anses vara tillåtet så länge utgiftstaket klaras och saldomålet respekteras, vilket som bekant är fallet. Därmed kan vi en gång för alla avskriva allt tal om budgettricksande. Det är klart och tydligt redovi- sat. Det är läskunnigheten eller snarare läsviljan det handlar om och ingenting annat. I reservation 2 angående utgiftsprognos för år 2000 skriver de fyra borgerliga partierna att regering- ens prognos för utgifter och inkomster är behäftad med stor osäkerhet. Med tanke på vad den borgerliga fyrpartiregeringen åstadkom under åren 1991-1994 kan man verkligen säga: What an understatement. Det är ju närmast en självklarhet att prognoser på makronivå alltid är behäftade med osäkerhet. Skillna- den mellan borgerlig och socialdemokratisk osäkerhet har emellertid empiriskt varit att överskotten har överträffats under socialdemokratiskt styre, medan det är underskotten som har överträffats under de borgerliga åren. Normpolitik kallar man detta. Men mot bakgrund av de ekonomiska kratrar som den politiken åstadkom borde den snarast kallas ab-norm. Det är alls inget budgettricksande att fastställa be- gränsningsbelopp för vissa utgiftsområden. Det är ett sätt att säkerställa att anslagsförbrukningen inte över- stiger en bestämd nivå. I reservation 3 får vi också en provkarta på upp- repningar. Det talas om manipulation med utgiftsta- ken och att regeringen låter utgifterna löpa i väg vid sidan om angivna utgiftstak. Det är moderaterna som står för den reservationen. Moderaternas tolkning av sociala reformer får i denna reservation ett mycket pregnant uttryck. Det gäller förslaget att minska ersättningen i sjukförsäk- ringen till 75 %, införa ytterligare en karensdag samt att den sjukpenninggrundade inkomsten beräknas på de senaste 24 månaderna. Moderaternas motivering för denna s.k. reform är förstås att många är "sjuka". En analys av sjukfallen visar emellertid att de längre sjukskrivningarna just nu ökar mest, medan de korta- re sjukskrivningstidernas ökningstakt har minskat markant de första månaderna år 2000. Fler karensdagar skulle inte påverka den nuvaran- de utvecklingen av den långa sjukfrånvaron. En yt- terligare karensdag medför heller ingen tydlig effekt för statens finanser. En mycket grov uppskattning av vilka effekter en sänkning av ersättningsnivån till 75 % skulle få ger resultatet att utgiftsnivån skulle sänkas med runt 2 miljarder för hela året. Det innebär att en sänkning till 75 % de sista fyra månaderna år 2000 skulle innebära en utgiftsminskning på ca 0,7 miljarder. Prognoserna för sjukförsäkringen ger vid handen att utgifterna kommer att överstiga anvisade medel med ca 4,6 miljarder. En sådan åtgärd kan alltså inte finansiera det förväntade överskridandet annat än till en mycket liten del. Åtgärden motiverar inte heller att regeringens förslag till tilläggsbudget avvisas. Vad gäller personligt ombud för psykiskt funk- tionshindrade har regeringen nyligen gett Socialsty- relsen i uppdrag att genomföra reformen på nationell nivå. Det är Socialstyrelsen som ska samordna en uppbyggnad och utveckling av nationell verksamhet. Verksamheten bygger på kommunalt huvudmanna- skap och är frivilligt för kommunerna. Sedan är det länsstyrelserna som ska fördela medlen. De har i uppgift att stimulera kommunerna att arrangera verk- samheten, och bidraget fungerar som ett stimulansbi- drag. Avsatta medel för ändamålet är 30 miljoner kronor för 2000, 60 miljoner kronor för 2001 och 90 miljoner kronor per år för 2002. Regeringen har inte bedömt att de anslagna resurserna för 2000 kommer att tas i anspråk fullt ut under 2000. Det är den beräk- ning som görs. Medlen har därför kunnat användas för andra angelägna behov. Det finns ingen anledning att ropa vargen kommer, för det är självklart att man ska beakta behovet för den grupp som det här rör sig om, dvs. funktionshindrade. Vi är självfallet lika angelägna som andra partier att de ska få de medel de behöver. Moderaterna avvisar förslaget att Centrala studi- estödsnämnden ska få disponera avgifter för studielån för att förbättra servicenivån. Genom att CSN får disponera avgifterna kan en bättre anpassning av kapaciteten till ärendevolymen ske. Andra kreditin- stitut tar ut liknande avgifter. Det föreligger goda sakskäl för att CSN får disponera uppläggningsav- gifterna. Det faktum att man får göra detta innebär inte att avgifternas karaktär av offentligrättsliga av- gifter förändras. Kristdemokraternas reservation 4 sammanfaller i stora delar med Moderaternas reser- vation 3. Det är inte ovanligt att det finns tydliga likhetstecken mellan moderater, kristdemokrater och folkpartister. Egentligen är det ingen skillnad alls - inte att döma av agerandet i de här frågorna. Låt mig slutligen kommentera reservationerna 5, 6 och 7 som gäller förstärkt anställningsstöd. Moderaterna säger att förslaget inte är fullt finan- sierat. Den kritiken kan delvis bero på missförstånd. På tilläggsbudget 1 föreslår regeringen att åtgärdsan- slaget reduceras med 30 miljoner kronor för att finan- siera kostnaderna för anställningsstödet under år 2000. Även för åren 2001-2003 har åtgärdsanslaget och ramen för utgiftsområde 14 reducerats motsva- rande den beräknade kostnaden för det extra för- stärkta anställningsstödet. Reformen är med andra ord neutral vad avser saldot. Det förtjänar här att under- strykas att moderaterna inte hade något att invända mot konstruktionen för finansiering när den presente- rades första gången i 1999 års vårproposition. I sin motion förklarade moderaterna uttryckligen att man inte hade någon erinran mot att det allmänna anställ- ningsstödet omformades från ett kontantbidrag till kreditering på skattekonto. Kristdemokraterna anser att en 75-procentig stöd- nivå under två år är alldeles för generös för denna utsatta grupp. Stödet utgår endast för personer som har det extra svårt på arbetsmarknaden, dvs. de som har varit arbetslösa i mer än fyra år. En stor andel av denna grupp är invandrare eller de som har någon form av arbetshandikapp. Den långa frånvaron moti- verar den höga stödnivån under två år. Om inte denna grupp kommer tillbaka till arbetsmarknaden under högkonjunktur finns det en uppenbar risk att många permanent ställs utanför arbetsmarknaden. Kristde- mokraternas människosyn bär här verkligen syn för sägen. Slutligen hävdar Folkpartiet att denna typ av stöd sällan fungerar. Verkligheten talar, som så ofta, ett annat språk. Vi kan konstatera att sedan det förstärkta anställningsstödet infördes den 1 oktober 1999 har 10 000 långtidsinskrivna fått arbete. 0241621108903 N 2010-01-01 00:00:00 185125 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09127/#anf117