2348675 GN09127 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:127 Onsdagen den 14 juni 1999/2000 127 2000-06-14 00:00:00 Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2000 F1A7182C-7932-404A-8035-8EC37D160305 114 STEFAN ATTEFALL (kd) kd Fru talman! Just nu finns det en riksdagskommitté som har en referensgrupp som jobbar med hur vi i riksdagen ska bli bättre på utvärdering och uppfölj- ning. Jag har förmånen att sitta med i den arbetsgrup- pen. Det handlar helt enkelt om hur vi i riksdagen ska bli bättre på att titta på vad som har hänt och vad som sker just nu, så att vi inte bara blickar framåt som man ofta lätt gör i det politiska systemet. Därmed glömmer man vad som har beslutats och vad som har genomförts. Det här betänkandet ger oss tillfälle att titta tillba- ka, utvärdera och följa upp lite grann hur budgetpro- cessen har fungerat. Låt mig konstatera att den socialdemokratiska re- geringen börjar tappa greppet om budgetpolitiken. Ryckigheten blir allt värre. Man saknar den röda tråden i regeringens politik, och mycket verkar vara oklart tänkt från början. Då hamnar man i olika typer av akuta situationer som man tvingas lösa. Förklaringen ligger nog i att Socialdemokraterna samarbetar med utgiftspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet. På Vänsterpartiets kongress beslutade man också att man ville avskaffa utgiftstaken, ett regelverk som socialdemokraterna själva var med och införde och som anses vara ett mycket viktigt instru- ment. Men i praktiken urholkas det nu alltmer genom det budgettricksande som bl.a. Gunnar Axén var inne på. Jag ska också ge några exempel på detta. I vårt system med utgiftstak ska det finnas en budgeteringsmarginal för att man ska klara av kon- junktursvängningar eller situationer när t.ex. sjukför- säkringskostnaderna stiger, sådant som man inte kan reglera på en gång. Det är sådant som tar tid. Det handlar kanske om att förändra regelverk alternativt göra ombudgeteringar. Den här budgeteringsmarginalen har man urholkat genom att fylla på med olika reformer. Därmed har man ätit upp den här marginalen. Resultatet blir som det blev våren 1999. Man hamnar i en panikartad situation där man tvingas göra anslagsbesparingar på myndigheter. Man tvingas göra begränsningar exem- pelvis av u-landsbiståndet. Jag läser vad ett enigt utrikesutskott skriver i be- tänkandet på s. 14: "På grundval av det goda anseen- de Sverige åtnjuter har senareläggning av betalningar kunnat göras i samförstånd med berörda internatio- nella organisationer. Detta samförstånd bygger dock på att senareläggningarna är en engångsföreteelse. Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet har de flesta samarbetsländer berörts. En rad insatser har fått inställas eller senareläggas. Insatser inom området demokrati och mänskliga rättigheter har drabbats hårt." Så här var situationen när regeringen tvingades till panikartade åtgärder därför att man inte hade några budgeteringsmarginaler kvar. Man hade inte greppet om budgetpolitiken. Det här slutade med att man klarade utgiftstaken med minsta möjliga marginal. Men resultatet blev också att myndigheternas plane- ring blev allt ryckigare därför att de inte kunde veta om de kunde lita på de regelverk som fanns, att de kunde spara anslag för kommande utgifter. Plötsligt kom regeringen in och styrde och ställde och begrän- sade den frihet som man hade gett myndigheterna tidigare. Det här skapar ju ingen bra ordning i myn- digheternas arbete. Biståndsverksamheten är som sagt ett bra exempel på en verksamhet som drabbades direkt. För innevarande år har vi en budgeteringsmargi- nal som också är ytterst knapp. Det innebär att vi börjar få nya beslut och besked om begränsningsbe- lopp. Vi vet, som Gunnar Axén var inne på, att Eko- nomistyrningsverket ger prognoser om att vi kommer att överskrida utgiftstaken om ingenting sker. Återigen finns biståndet med bland de utgiftsom- råden som får sådana här begränsningsbelopp och riskerar därmed att återigen hamna i samma situation. Ett enigt utrikesutskott varnar starkt för en sådan upprepning. Frågan till Bengt Silfverstrand blir ju om han kan garantera att vi inte under detta år på nytt får uppleva den situation som vi fick uppleva när det gäller 1999 års anslag för u-landsbiståndet. I tilläggsbudgeten för både 2000 och 2001 kring- går man utgiftstaken genom att låta avgifter till statlig verksamhet behållas av myndigheterna. Därför kan man glida under utgiftstaken. Det är en rad myndig- heter som ska få ökade anslag, säger man, genom att de får behålla intäkterna. Samtidigt drabbas de av de här begränsningsbeloppen, så att de inte kan öka anslagen. Det är dubbla signaler från regeringens sida till vissa myndigheter. Det visar på hur ryckig och hur utan långsiktighet regeringens politik är för närvaran- de. Om man går vidare med den här principen med att låta myndigheter behålla avgifter för egen verksamhet och nettoredovisa det hela undrar jag vad nästa steg är. Ska polisen behålla fortkörningsböterna i framti- den? Var finns gränserna? Vilka principer är det här resonemanget uppbyggt på? Det kanske Bengt Sil- fverstrand kan utveckla. Den viktiga frågan till Bengt Silfverstrand är om han är stolt över regeringens hanterande av budget- processen och utgiftstaken. Är det här någonting som Bengt Silfverstrand med stolthet försvarar och tycker är riktigt och principiellt korrekt? Hur manipulativt de här reglerna för budgetpro- cessen hanteras visar också det faktum att man sätter en massa bönder i svåra likviditetsproblem när man skjuter fram utbetalningarna av EU:s arealersättning- ar från november till nästa år. De har ställt in sig på, och haft en ekonomi som bygger på, att de ska få de här pengarna i november. Plötsligt ändrar man spel- reglerna och låter bönderna vara utan slantarna i ett antal månader. Vi vet vilken debatt det var när man lade barnbi- dragsutbetalningarna två dagar senare. Många barn- familjers ekonomi sattes på ända på grund av detta. Men här kan man alltså spela med böndernas arealer- sättningar i ett par månader, och detta, menar rege- ringen, skulle inte spela någon roll. Ändå är det här neutralt för statskassan. Men det visar hur man, just på grund av att man hamnat i den här återvändsgrän- den med urgröpta budgeteringsmarginaler, i det här fallet ställer bönderna i en mycket svår situation. De stora regulatorerna för regeringens försök att rädda en budgetprocess som man håller på att tappa kontrollen över är tydligen de fattiga människorna i u-länderna och de svenska bönderna. Det säger kan- ske någonting om vilka grupper som står längst ned på Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljö- partiets prioriteringslista. Ytterligare ett exempel på ryckigheten i regering- ens politik är anställningsstödet för långtidsarbetslö- sa. Sedan några år fanns ett anställningsstöd som skulle hjälpa alla som varit arbetslösa tolv månader. Arbetsgivaren skulle få 50 % av lönekostnaden i sex månader. Men våren 1999 började det hända saker. Då föreslog regeringen, med benäget stöd av v och mp, att vi skulle införa ett förstärkt anställningsstöd för alla som varit långtidsinskrivna på arbetsförmed- lingarna i mer än tre år. Då skulle man få 75 % av lönekostnaden i sex månader och därefter 25 % i 18 månader. Det här skulle börja gälla den 1 oktober 1999. Samtidigt ändrades reglerna så att bidraget nu blev ett skatteavdrag. Detta tyckte vi kristdemokrater ändå var ett rim- ligt förslag, dvs. att vi har ett anställningsstöd för långtidsinskrivna. Men i september samma år kom regeringen igen. Nu skulle dessa regler gälla alla som varit långtidsinskrivna i två år. De nya reglerna skulle gälla från den 1 januari 2000. På några månader hin- ner man alltså göra två ändringar i regelverket. Så går hela tre månader och 28 dagar. Då föreslår regeringen att ett särskilt anställningsstöd ska införas från den 1 augusti 2000. Nu ska arbetsgivaren som anställer personer över 57 år som varit långtidsin- skrivna få 75 % av lönekostnaderna i hela två år. Så lyder alltså den varianten. Det är den tredje ändringen på mindre än ett år. Det går ytterligare hela två dagar, och regeringen lämnar sin vårbudget och tilläggsbudget. Nu ska stödet ändras och kompletteras ännu en gång. Ett utökat särskilt anställningsstöd införs som riktar sig till dem som varit arbetslösa mer än fyra år, med egna regler för hur stora subventionerna ska vara. Det är den fjärde ändringen på ett år. Det regeringsförslag som skrevs den 28 mars nämnde inget om vad som skulle komma två dagar senare, den 30 mars. Samtidigt som allt detta sker skriver regeringen hur viktigt det är med regelförenklingar inom arbets- marknadspolitiken. Fru talman! Vad vi ser är en regering som saknar linje och principer, som styrs av opinionsvindar och av vad samarbetspartier tycker och tänker. Detta ser vi nu slå igenom i att den budgetprocess som det funnits en bred enighet om i riksdagen urholkas allt- mer och allt oftare. Faran är att detta leder till en budgetprocess som är sämre än den vi hade tidigare och som vi alla var ense om att vi måste strama upp. Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4. 0745549193810 N 2010-01-01 00:00:00 185122 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09127/#anf114