2348672 GN09124 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:124 Torsdagen den 8 juni 1999/2000 124 2000-06-08 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 38FE658C-93AC-4371-9ADD-8CD41F716FCA 7 KENNETH KVIST (v) v Fru talman! Den här granskningen är en vital del av den svenska demokratin. Det visar ju också att vi redan har fått en vital polemik kring vissa frågor i granskningen. Det är inte alltid helt okomplicerat hur man lägger bedömningarna. Jag återkommer senare till detta. KU:s granskning är tillsammans med riksdagsre- visorernas arbete vad vi kan kalla för riksdagens lag eller regelmässiga kontrollmakt visavi regeringen. Vi ska alltså se hur regeringen har verkat under författ- ningen. Dessutom har riksdagen den politiska kon- trollen via frågor och interpellationer och via gransk- ning och motionsskrivande med anledning av olika regeringsförslag samt granskning av dessa förslag i utskottsarbetet. Sedan är det folkets sak att bedöma huruvida riksdagen utför sina åligganden på ett till- fredsställande sätt. Granskningsverksamheten, som den nu ser ut och som Göran Magnusson förtjänstfullt redogjort för i dess allmänna form, utgår från vad som kan kallas för en folksuveränitetstanke, dvs. att det är inför väljarna ansvariga och av väljarna avsättbara personer som svarar för granskningen av regeringsmakten. Det är utomordentligt viktigt att denna granskning av en del av den offentliga makten utförs med noggrannhet och stort allvar. All offentlig makt, dvs. all makt som påverkar samhällsutvecklingen, utgår inte från regeringen. Det vore kanske önskvärt om vi någon gång i framtiden fick ett förhållande där en lika omfattande och in- trängande demokratisk kontroll kunde genomföras av storföretagens bolagsstyrelser och näringslivets top- par som den vi utsätter regeringen för. Det är en tanke som vi kanske ska återkomma till i annat samman- hang. Det har ibland anförts kritik mot den här gransk- ningen. Som alternativ förs fram att en ämbetsman- nagranskning, en författningsdomstol eller liknande skulle så att säga vara att föredra. Men det är att åsi- dosätta det politiska systemet. Det är att göra att vissa personer genom sin speciella utbildning, yrke eller liknande sattes som kontrollörer över de av folket valda representanterna i politiken. Detta är en i grun- den elitistisk tanke. Politiska frågor, hanteringen av statens medel och hur staten uppträder gentemot medborgare och övriga invånare har sina inskränkt formella sidor men är nästan alltid delar i processer där värderingar också finns med. Det finns inga över samhällets sociala och politis- ka motsättningar stående personer som är helt obero- ende av samhällets sociala och politiska liv; detta är illusioner. Även om vi i Sverige har en god ämbets- mannatradition som föreskriver oväld och opartiskhet och att man i allmänhet förtjänstfullt lever upp till detta måste det vara inför väljarna ansvariga och av väljarna avsättbara personer som drar de nödvändiga slutsatserna och drar upp gränserna om så att säga rättstillämpningens inriktning, den allmänna inrikt- ningen. Utskottet har vid årets granskning - även om po- lemiken kanske låter annorlunda - varit hyggligt enigt. Detta är det, tror jag, viktigt att slå fast. Det visar att det har gått att få fram bra slutsatser på de områden som vi har granskat. Endast fyra reservatio- ner är knutna till det här ärendet. Till sin karaktär - om jag ska karakterisera reservationerna - har de svårt att hitta egentliga konstitutionella frågeställ- ningar. Det är snarare värderingsmässiga och politise- rande frågeställningar som kommer in. Liksom Göran Magnusson reagerar jag på vad ut- skottets ordförande säger om vilka slutsatser som kan dras av detta eller vilka slutsatser som dras när det gäller reservationerna - att det skulle vara fråga om en sorts regeringsmaktens arrogans. Det målas upp en bild av att det förekommer en arrogans i den nuva- rande regeringen. Det är en allmän bild som på något sätt är den gängse bild som ska präglas. Men det är kanske lättvindigt att flirta med den. Om vi granskar utskottsordförandens exemplifieringar finner vi att det egentligen inte handlar särskilt mycket om arro- gans. Han tar upp frågan om Utrikesnämnden och Österrike. Mats Einarsson kommer senare att ut- veckla hur vi ser på granskningen av den frågan. Men där är problemet snarare den nya situation som Sverige ställs inför som medlem av EU, där det är nödvändigt att beslutsprocessen i vissa situationer är väldigt snabb. Detta är inte uttryck för arrogans utan för ett problem som en ny situation skapar för den svenska politiken. Man måste naturligtvis tänka över samrådsförfa- randet och hur man i det politiska systemet ska handla. Regeringen ska ju representera Sverige och gör det i dessa sammanhang, men ibland ställs man inför situationer där man på kort tid måste ge ett snabbt svar om den svenska positionen. Denna fråga har vi ännu inte löst på ett riktigt bra sätt, och utskottsmajoriteten benämner det också i betänkandet som ett problem vi måste tänka på. Men jag tror inte att man bör förfalla till att säga att nå- gonting som har orsakats av denna problematik är ett uttryck för arrogans. Den andra frågan som Per Unckel anför som ut- tryck för regeringens arrogans gäller omförordnandet av chefen för Riksrevisionsverket. Här kan man ju göra en helt motsatt bedömning. Regeringen tog egentligen alldeles för mycket hänsyn till personliga krav och önskemål. Därför fattade man beslutet för sent. Man kunde ha fattat beslutet om vilken person man ville se som chef för detta verk mycket tidigare. Det är ju regeringens verk, och därför äger regeringen frågan om tillsättning av personer. Man kunde ha fattat beslut utan detta hänsynstagande till personliga önskemål. Detta var inte nödvändigt, men regeringen agera- de ju här med en viss beslutsvånda. Det skulle jag nog vilja beteckna som motsatsen till arrogans. Också frågan om tjänsteupphandling är ett dåligt exempel på arrogans hos regeringen. Lagen om of- fentlig upphandling är något komplicerad. Det är utomordentligt viktigt att upphandlingar sker och att det blir en lika behandling av de företag som existerar på marknaden. De ska ha samma möjligheter att få sälja sina tjänster till staten när staten behöver varor eller tjänster. Men lagen om offentlig upphandling är inte lätt att tillämpa - det har vi nog kunnat konstatera. Vi kan också se att regeringen själv har tillsatt arbetsgrupper som ska försöka granska hur arbetet har gått och vad man kan göra för att förbättra och förstärka sina ruti- ner. Visserligen uttalar utskottet på den här punkten en samfälld kritik, men upphandlingsbrister har ju, som Göran Magnusson påpekade, också förekommit hos andra regeringar. Därmed skulle alla svenska rege- ringar plötsligt betraktas som arroganta eftersom de inte har levt upp till bokstaven i lagen om offentlig upphandling vid olika tidpunkter. I annat fall förfaller Unckels uttalande till att vara allmänt politikergnäll, vilket kanske inte är värdigt en ordförande i KU. Likadant är det när det gäller Telia och Telenor. Vi ska återkomma och diskutera det senare. Visst - vi har inte granskat Björn Rosengrens famösa uttalande om karakteristiken av den norska staten. Men man kan inte säga att det är ett uttryck för arrogans när regeringen hävdar svenska intressen i en konflikt med en annan stat i en affär. Att regeringen hävdar att affärsmässiga principer ska ligga till grund för affären är ju en politisk uppfattning. Den borgerliga reservationen är, vilket jag ska vi- sa senare under debatten, egentligen ganska obegrip- lig. Den utgår från värderingar och är ett politiserande aktstycke och inte ett konstitutionellt aktstycke. Samma sak gäller egentligen utnämningsmakten. Som Mats Einarsson senare kommer att visa var de höga statliga tjänsterna förr i världen ett överklassre- servat. Går vi lite längre tillbaka var de ett adelspri- vilegium. Men nu är det ofta folk som åtminstone har en varierad social bakgrund. En del beskriver det som att de har gjort en klassresa innan de kommer dit. De representerar t.ex. bonderörelsen eller arbetarrörelsen och har sina rötter där. Detta retar naturligtvis Moderata samlingspartiet, som ju inte kan befria sig från att vara överklassens parti. Men det är inte uttryck för någon arrogans att regeringen utser folk. Man får verkligen leva med frågan om man lever upp till det som står i den mode- rata reservationen, nämligen att stödpartier har fått många utnämningar. Det är framför allt Centerpartiet som har fått det och varit ett stödparti. Vi andra är samarbetspartier. Men om detta skulle vara skäl att avsätta alla ge- neraldirektörer, så kan jag tänka mig att det blir pro- blem i ett framtida borgerligt regeringssamarbete. Men det får väl lösas på den borgerliga kanten. Det är alltså, fru talman, viktigt att vi håller tung- an rätt i mun när vi diskuterar granskningen och inte i onödan skärper den polemiska tonen. Granskningen i sig har ett utomordentligt värde - riksdagen kan visa på när fel begås och tala om vilka gränser och regler som gäller. Det är egentligen tråkigt att regeringen inte är företrädd här och sitter på plats och lyssnar och tar emot de synpunkter som kommer fram i granskningsdiskussionen. Fru talman! Jag har varit med i några gransk- ningsdebatter. Det är konstigt, men man glömmer alltid något. Årets granskning har blivit ganska bra, och det är inte minst tack vare den utomordentligt skickliga personal som konstitutionsutskottet har till hjälp. Jag har blivit den som har fått påpeka detta vid flera tillfällen, och jag får väl ta det som en god tradi- tion att jag återigen får rikta ett tack till utskottets personal. Den har gjort att denna sakliga och kvalita- tivt goda produkt som detta betänkande utgör har kommit till stånd. Jag yrkar på godkännande av ut- skottets anmälan i betänkandet och avslag på alla reservationer. I detta anförande instämde Göran Magnusson (s). 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 184571 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09124/#anf7