2348672 GN09124 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:124 Torsdagen den 8 juni 1999/2000 124 2000-06-08 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 0B1D6B19-46A9-40FD-8B0A-ADA5D794851F 3 PER UNCKEL (m) m Fru talman! Jag ska begränsa mig till två kom- mentarer. Den första är att jag naturligtvis inte begär att Gö- ran Magnusson som företrädare för regeringspartiet ska skriva under på min karakteristik att iakttagelser- na för tanken till en regeringsmaktens arrogans. Men det är likväl min iakttagelse att det förhåller sig så. Utskottets uppgift har inte varit att granska sin egen granskning i den meningen att ur denna plocka fram de genomgripande slutsatser man skulle kunna dra. Det är uppgiften för riksdagens kammare när vi nu summerar vad granskningen har lett fram till. Det är min starka känsla att ur dessa iakttagelser utskottet gör i delar, växer ett intryck av en regering som inte fullt ut behärskas av den känslighet, den ödmjukhet, inför regeringsmakten som, enligt min mening, bör vara den vägledande principen. Jag ex- emplifierade med Utrikesnämnden, jag exemplifiera- de med Telia-Telenor, jag exemplifierade med ut- nämningsmakten, som alla pekar i samma riktning, dvs. en regering som i för hög utsträckning har upp- fattat sig vara en del av själva makten. Jag vill varna för en sådan utveckling, fru talman, för jag tror inte att den är bra för det vitala folkstyret. Min andra kommentar gäller sanningsförsäkran, som utskottets vice ordförande valde att ta upp. Jag har ingen färdig uppfattning i denna fråga, men upp- fattar det som ett mycket påtagligt problem att det ärende som utskottet inte har kunnat färdigbehandla inför dagens debatt beror på att helt och hållet mot- stridiga utsagor står mot varandra. Om man kommer fram till den slutgiltiga konklusionen att någon har talat osanning inför riksdagens utskott, och att det i dag inte kan uteslutas att denne någon kan vara leda- mot av Sveriges regering, har inte bara utskottet utan hela vår författning ett mycket uppenbart problem där man inte bara kan säga att detta problem inte kan lösas genom att sanningsförsäkran utfärdas. Man måste kunna få fram sanningen om vad som har hänt. Om det är möjligt att krypa undan sanningen har författningen en brist. 0104804820009 N 2010-01-01 00:00:00 184567 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09124/#anf3