2348672 GN09124 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:124 Torsdagen den 8 juni 1999/2000 124 2000-06-08 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 56FBCD23-06C4-4CB9-B460-B613B5B730CE 2 GÖRAN MAGNUSSON (s) s Fru talman! Kammarledamöter! Det är frestande att omedelbart begära replik på Per Unckel. Jag ska dock hålla mig till den planering som utskottet har och som jag har rättat mig efter. Jag börjar med att konstatera att KU:s granskning av statsråden har en mer än 200-årig tradition i den svenska riksdagen. Den här uppgiften behölls vid den stora författningsreformen 1974. Man kan också säga att granskningen genom åren - jag har läst mig till ett långt perspektiv - har haft varierande intensitet och varierande kvalitet. Under de senaste decennierna har, enligt min mening, kvaliteten i arbetet och också engagemanget höjts avsevärt. Att det är riksdagsledamöter som utför gransk- ningen kritiseras då och då. Jag vill hävda att detta ligger väl i linje med den nuvarande författningens princip om folksuveränitet - den princip som bär upp den svenska konstitutionen. I inledningen av kapitlet om statsskickets grunder står att "All offentlig makt i Sverige utgår från folket." För att undvika missförs- tånd, som jag har utsatts för i annat sammanhang, vill jag här också citera ytterligare en bit ur inledningen, nämligen där det står att "Den offentliga makten utövas under lagarna." Självfallet är det också en viktig princip. Det är just lagenligheten i regeringens beslutsfat- tande som KU granskar. I regeringsformen uttrycks det så här: "Konstitutionsutskottet skall granska stats- rådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand- läggning." Viktiga inslag i kontrollen av den offentliga mak- ten i Sverige är öppenheten i förvaltningen, - se där en koppling till diarieföringen av inkommande hand- lingar - meddelarfriheten och yttrandefriheten. Däri- genom ges varje medborgare möjlighet att delta i kontrollen. De riksdagsledamöter som anförtrotts uppdraget att sitta i konstitutionsutskottet har ett stort gransk- ningsansvar. Alla ledamöter av riksdagen har rätt att hos KU påtala önskemål om granskning, men kan också genom frågor och interpellationer i kammaren direkt till statsråden delta i granskningen av rege- ringsmakten. KU:s granskning ifrågasätts då och då, ibland också av en eller annan riksdagsledamot. Temat är då att granskningen är värdelös därför att den utförs av riksdagsledamöter: Det blir ändå bara partipolitik. Här borde experter kopplas in är budskapet. Jag delar inte den uppfattningen. KU:s granskning i nuvarande former fyller en väsentlig uppgift i det offentliga livet i Sverige. Fru talman! Man kan också säga att granskning och kontroll är på modet just nu. Honnörsorden är oberoende, professionalism och expertis. Särskilt oberoende är ett inneord. Man frågar sig emellertid lätt: Oberoende av vem och av vad? Och man frågar sig också vad som är den egentliga granskningsupp- giften. Att döma vem som har rätt eller fel i politiska frågor ska inte göras av oberoende experter. Den uppgiften är väljarens suveränitet och den utför han eller hon på valdagen. För KU är det angeläget att hålla fast vid att granskningen är konstitutionell. För den politiska granskningen finns andra instrument i riksdagen och ytterst avdöms de i politiken i de allmänna valen. Att granskning och revision har trätt i förgrunden under de senaste åren är kanske inte så konstigt. Jag kan se två skäl, utöver det självklara att makt alltid ska granskas. Jag talar här alltså om den offentliga makten. Den privata makten i samhället, som är base- rad på pengar och inflytande på annat sätt, är inte lika lättgranskad. Det finns alltså två skäl utöver dem som jag har nämnt tidigare: 1. I tider med sämre resurser blir det angelägnare att se till att skattemedlen används effektivt. Väljaren ifrågasätter också mera numera, vilket är bra. 2. Senare års uppmärksamhet kring vad som kal- lats politikerskandaler har självfallet ökat moti- vet för granskning. Det är också bra, både för politikerna och för politiken. Det kan också vara värt att i det sammanhanget notera att pressen spelat en stor roll för att klarlägga och blottlägga dessa förhållanden, ibland en större roll än de som satts att granska verksamheten. Det kan också vara ett memento för dem. En viktig del av riksdagens kontrollmakt är förstås revisionen. Den utreds nu inom riksdagen, och för- slag om förändringar är att vänta. Det är därvid an- geläget att förändringarna genomförs på ett sådant sätt att förutsättningarna för KU:s granskningsarbete inte rubbas. KU:s granskning är i mycket liten grad reglerad i regeringsformen. Därför vilar ett stort ansvar på ut- skottet och dess ledamöter för att upprätthålla kvali- teten i arbetet. Utskottet för också löpande samtal om arbetets uppläggning och eventuella regler, men vi vill samtidigt slå vakt om enkelheten och flexibilite- ten i arbetet. Fru talman! I debatten om KU:s granskning dyker då och då också upp förslag om att utskottet ska ut- rustas med ett effektivare medel i sitt arbete. Man tänker i första hand på att de som utfrågas inför ut- skottet ska tala under sanningsförsäkran, alltså ha en plikt att tala sanning. Min utgångspunkt är förstås att de som kommer till utskottet talar om vad de vet om saken. Det är för övrigt endast statsråd i sittande rege- ring som är skyldiga att ställa upp inför utskottet. Alla andra kan välja att inte medverka. Det förekommer också ibland. En utveckling som innebär att utskottet blir mer likt en domstol är enligt min mening inte önskvärd. Domstolar ska förbehållas brottslighet. Om sannings- plikt införs väcks också frågan om skyldighet att inställa sig, vilket i sin tur reser frågan om sådana rättsmedel som tvångshämtning eller vite vid vägran att inställa sig. Det här riskerar att allvarligt fjärma utskottets granskning från vad som från början var avsikten - att riksdagen skulle utöva en konstitutio- nell granskning av regeringsmakten. Enligt min mening ska etiken i politiken och i för- valtningen vara av sådan dignitet att de faktiska om- ständigheterna i ett granskningsärende blir uppenba- rade utan att utskottet utrustas med särskilda tvångs- medel. Fru talman! Utskottet presenterar i dag för riksda- gen det granskningsbetänkande som är resultatet av de anmälningar som har kommit till utskottet. Det granskningsärende som gäller vissa delar av Sydafrikasatsningen har blivit förskjutet i tiden och kommer att redovisas senare för riksdagen. Vissa av anmälningarna har väckt särskilt stor uppmärksamhet och de ska senare under den här dagen bli föremål för särskilda debatter. Jag avser inte att föregripa de debatterna. Vissa anmälningar är ur konstitutionell synpunkt inte särskilt välgrundade. De får emellertid ibland stor medial uppmärksamhet just vid anmälningstillfället. Det är väl kanske poängen med anmälan. När utskot- tets noggranna utredning långt senare redovisas upp- märksammas den knappast alls. Årets skörd av an- mälningar kring statsrådsuttalanden av varjehanda slag ger bra exempel på detta. För den som är intresserad av regeringsformens regler för hur regeringar bildas erbjuder detta betän- kande intressant läsning. Utskottet gör en genomgång av de tio regeringsbildningar som har ägt rum sedan 1974, då den nuvarande författningen beslutades. Även åtta misstroendeförklaringar under samma tid redovisas. Slutsatsen är att reglerna har kunnat till- lämpas på ett bra sätt, att Sverige kunnat regeras. Värt är att notera att sedan 1970 och fram till nu har Sverige haft majoritetsregeringar endast vid två tillfällen, nämligen 1976-1978 och 1979-1981. Allt- så under 4 av sammanlagt 30 år. Grunden för denna genomgång av regeringsbild- ningarna är en anmälan från moderat håll om att rege- ringen efter valnederlaget 1998 inte avgick. Utskottet konstaterar att detta inte krävs enligt regeringsfor- men. Något uttalande görs inte av utskottet med an- ledning av denna anmälan, som också omfattat granskning av regeringens samverkan med Vänster- partiet och Miljöpartiet. Fru talman! Jag vill konstatera att utskottet kunnat enas i det alldeles övervägande antalet ärenden. Det är bra för utskottets och granskningens anseende. I några ärenden finns reservationer eller särskilda ytt- randen. Det är nog oundvikligt i allt granskningsar- bete att de som granskar kommer till olika bedöm- ningar. I Telia-Telenor-affären innebär det att vi tolkar innebörden av avtalet på olika sätt. Reservanterna uttalar kritik mot att Björn Rosengren inte såg till att fusionen fullföljdes, den fusion som reservanterna reserverat sig mot i riksdagen. Det är väl kanske bra att man kan ha det perspek- tivet på granskningsarbetet, att man alltså tycker att det var fel att det arbete som man egentligen inte ville ha inte fullföljde. Då kan jag något ägna mig åt att också kommen- tera det som utskottets ordförande, ibland som ordfö- rande, ibland kanske mer som gruppledare för Mode- rata samlingspartiet och som reservant i utskottet, har tagit upp när det gäller de sakliga frågor som finns i det här sammanhanget. Jag vill då poängtera att utskottet inte står bakom en formulering som innebär att det här betänkandet präglas av regeringsmaktens arrogans. Det är inte utskottets uppfattning. Jag vill också, utan att föregripa de kommande debatterna, konstatera att i själva huvudfrågan om Österrike, nämligen huruvida ärendet var av det sla- get att Utrikesnämnden borde inkallas, råder ingen oenighet. Vi är överens om att ärendet borde har föredragits i Utrikesnämnden, men på grund av den ventil som finns i konstitutionen för tidsskäl har vi gjort olikartade slutliga bedömningar. När det gäller andra frågor som t.ex. Riksrevi- sionsverket och upphandling kan jag konstatera att utskottets ordförande inte bara har redovisat utskot- tets uppfattning utan då och då gått utöver vad som kan återfinnas i utskottets betänkande som nu anmälts till riksdagen. Näst sist, fru talman, konstaterar jag att utskottet inte heller har granskat Björn Rosengrens uttalande om Norge. Det har inte anmälts, och det har inte hel- ler funnits anledning att på utskottets initiativ granska det. Det återfinns inga referenser till de uttalandena i det utskottsmaterial som har presenterats här. Till sist, fru talman, yrkar jag på godkännande av den anmälan som utskottet gör och avslag på de eventuella bifallsyrkanden till anmälningar i de reser- vationer som finns redovisade. 0502770250503 N 2010-01-01 00:00:00 184566 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09124/#anf2