2348672 GN09124 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:124 Torsdagen den 8 juni 1999/2000 124 2000-06-08 00:00:00 (forts. från 4 §) Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand- 947C3349-09B2-4B24-B8D9-816F3CA0F7D1 147 KENTH HÖGSTRÖM (s) s Fru talman! I dag, den 8 juni år 2000, är det exakt sex månader sedan fusionen mellan Telia och Telenor sprack, i varje fall i praktiken. Det dröjde några dagar efter den 8 december till dess att de bägge regering- arna kom överens om att bryta upp det långt gångna fusionsarbetet i det nybildade bolaget. Det var just lokaliseringen av affärsområdet mobil telefoni som var anledningen till att fusionsarbetet sprack och som var anledningen till att styrelsemötet den 8 december tog närmare nio timmar i anspråk och t.o.m. föranledde en protokollsanteckning av ganska allvarlig art, dock inte en reservation. Mobiltelefoniförläggningen av affärsområdet hade alltså föregåtts av ett stort antal konsultutredningar som tagits fram av både ledning och styrelse i Telia och Telenor. Marknadsbedömare av skilda slag i Skandinavien och sådana med mer internationell positionering pekade på att det bara fanns ett ställe att förlägga denna mobila telefoni till och det var Kista, Stockholm och Sverige, av marknadsskäl, av affärs- mässiga skäl. Nu är det inte konstitutionsutskottets sak att vär- dera eller granska de affärsmässiga bedömningar som legat till grund för vare sig fusionsplanerna, fusions- arbetet i sig eller fusionsupplösningen. De bedöm- ningarna har andra instanser haft i uppdrag att göra, dels två nationella regeringar, dels två nationella parlament och dels två nationella utskott med speci- alinriktning på näringspolitik, för att nu inte tala om alla de juridiska och ekonomiska konsulter som varit inhyrda från bägge håll. De har varit verksamma och aktiva i den här affären och har gjort kvalificerade och affärsmässiga bedömningar. Nej, det är konstitutionsutskottets sak att granska regeringens och i det här fallet näringsminister Björn Rosengrens tjänsteutövning, eftersom Folkpartiets ordförande Lars Leijonborg den 23 december inläm- nade en granskningsanmälan till utskottet som hand- lar om just tjänsteutövning, specifikt Rosengrens kännedom om den norska avtalstolkningen och vilka åtgärder ministern har vidtagit. Dessutom ska utskot- tet göra en granskning av avtalet med Jan-Åke Kark som arbetande styrelseordförande eller som det kallas på det internationella språket, Chief Corporate Advi- ser. Denna granskning har utskottet sannerligen lagt ned stor möda på. Inget ärende i årets granskning har samlat en sådan mängd inläsningsmaterial. Mer än 300 tryckta A4-sidor har legat på vårt bord för inläs- ning. Endast det ännu inte avslutade Sydafrikaärendet har samlat fler personer till utskottets öppna förhör, bl.a. minister Rosengren själv, departementsrådet Dag Detter, företagsjuristen Gunnar Nord och Telias verk- ställande direktör Jan-Åke Kark. Jag lovar, fru tal- man, att vi har gått noggrant och grannlaga till väga i vår granskning. För min del har jag haft nytta av egna erfarenheter från mer än två decenniers arbete i skilda funktioner i svenskt näringsliv, där jag har varit delaktig i avtal- skonstruktioner mellan ägarparter såsom konsorti- alavtal, aktieägaravtal och kompanjonsavtal. Senast ett förra veckan. De erfarenheterna har också lett till att jag inser hur svår en avtalskonstruktion är, oavsett på vilken nivå i näringslivet man befinner sig. Och hur lätt det är att trots att man har kommit överens ändå komma till en punkt där det bränner till, där man inte kan reparera sin oenighet eller man måste gå skilda vägar, vilket ju har belysts i vår granskning. Vi har för det första fördjupat oss i frågan varför det första försöket att slå samman Telia och Telenor gick om intet vintern 1998. Det samfällda besked vi fått är att det mer berodde på personliga relationsstör- ningar mellan ledande figurer än på det affärsmässiga innehållet. För det andra har vi granskat hur minister Rosen- gren har uppfattat den norska intentionen i samband med att norska regeringen behandlade sin proposi- tion. Vi kan också konstatera att hela den svenska propositionen föranleddes av en noggrann behandling av vårt eget näringsutskott i Sveriges riksdag. Vi har alltså en delaktighet i hur vi tolkade avtalen och in- tentionerna då. För det tredje har vi granskat integrationsriktlin- jerna och hur de processades mellan ägarparterna efter det att respektive riksdag hade fattat sina beslut. För det fjärde har vi granskat den relativt omfat- tande brevväxling som förekommit mellan de inblan- dade parterna, dvs. mellan de svenska och norska departementen och mellan den svenske och den nors- ke ministern. För det femte har vi särskilt granskat det omskriv- na aktieägaravtalet med sin speciellt svårtolkade portalparagraf 4.3.1. Till vår hjälp därvidlag har vi haft en av landets kunnigaste företagsjurister, Gunnar Nord, anlitad vid ett tiotal tillfällen av olika regering- ar i Sverige, borgerliga såväl som socialdemokratiska. Han har varit med och marknadsfört och börsintrodu- cerat statliga bolag. Han har varit med och snickrat ihop komplicerade avtal. Hans entydiga besked är att den särskilda aktieägarparagrafen inte kan tolkas på annat sätt än det som Sveriges näringsminister har gjort, dvs. att begreppet affärsområde inte är föremål för ett särskilt s.k. mer landslagsmässigt omröstnings- förfarande. Det är hans ord. Det står i protokollet på ett mycket vältaligt och tydligt sätt. Jag kan för min del och jag tror för många som har varit med på förhören i utskottet i vår säga att Gunnar Nord kanske gav det starkaste intrycket av att kunna sin sak, av att vara påläst och att ha referenser. Jag upplevde det så och jag vet att många andra också gjorde det. För det sjunde har vi granskat det s.k. händelse- förloppet före och under det beramade styrelsemötet den 8 december. Vi kan konstatera att det tog nio timmar i anspråk, och först sedan klubban hade sla- gits i bordet noterade de norska ledamöterna till pro- tokollet att man gärna hade sett att den s.k. paragrafen 4.3.1 hade gällt i det fallet. Men man reserverade sig inte. Kom detta ihåg! Det var Gunnar Hoffstad, vice ordföranden, som för Jan-Åke Kark på styrelsemötet berättade att de norska ledamöterna hade uppfattningen att portalpa- ragrafen skulle gälla - då, på styrelsemötet, inte före. För det åttonde, slutligen, har vi haft anledning att fundera över varför ägarna inte lyckades reparera de skador som hade uppstått på grund av protokollsan- teckningen. Vi kan notera att ingendera parten i det läget kunde ta över bedömningen av var mobil telefo- ni skulle placeras annat än på affärsmässig grund, eftersom båda ministrarna hade haft uppfattningen att detta var styrelsens sak att besluta, åtminstone fram till styrelsemötet den 8 december. I det här läget har jag väldigt svårt att förstå delar av den reservation som har riktats mot och som egentligen innehåller kraftig kritik av näringsminis- tern. Han är betraktad som nonchalant av Per Unckel. Han är att betrakta som nära nog omdömeslös, om jag förstår det hela rätt, när han inte tidigare hade upp- fattat att norrmännen hade en annan åsikt och gjorde en annan tolkning än den svenska uppfattningen. Men vad är det som säger att vi i Sveriges riksdag, efter att vi har beslutat i ärendet på våren 1999, se- dermera ska säga att vår minister har haft fel och Norges minister rätt. Jag har väldigt svårt att förstå det. I dag, den 8 juni år 2000, kan vi mycket konkret beskåda en sorts facit över Telias och Telenors åtskil- da vägval. Det som för ett halvt år sedan betraktades som ett ödesdigert, nästan pinsamt och mycket kost- samt sammanbrott ser i dag ut som ett ganska lycko- samt vägval för båda de inblandade företagen. De närmast uträknade liken tycks leva i högönsklig väl- måga. I går, den 7 juni, kunde vi notera att det norska Telenor sammanvigde sitt stora och välmående dot- terbolag Bravida med Sveriges största installationsfö- retag BPA. Bravida och BPA bildar därmed Nordens största installationsföretag, inte minst viktigt med tanke på den växande marknaden för installation av local area net, alltså bredband i fastigheter. I kväll, den 8 juni kl. 18, går teckningsrätten ut för att förvärva aktier i det nästa vecka börsintroducerade Telia AB. Det är första steget i Nordens största bör- sintroduktion. I går kväll hade mer än 400 000 svens- ka medborgare tecknat sig för förvärv. I dag kommer säkerligen 100 000 till att göra det. Lägg därtill att de institutionella placerarna hade tecknat sig långt över kvot redan i måndags. Börsintroduktionen synes likna en succé. Alltså: Telia och Telenor skadades inte, i varje fall alltför mycket, av sammanbrottet i decem- ber. Det kanske med en historikers synsätt så små- ningom kommer att betraktas som en mycket lyckad skilsmässa, vilket vissa skilsmässor är då kärleken mellan parterna har falnat och dött. Jag yrkar på godkännande av anmälan i konstitu- tionsutskottets betänkande. 0927576375115 N 2010-01-01 00:00:00 184711 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09124/#anf147