2348672 GN09124 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:124 Torsdagen den 8 juni 1999/2000 124 2000-06-08 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 20516059-E645-4B5C-92A0-0ED594B67085 14 HELENA BARGHOLTZ (fp) fp Fru talman! Konstitutionsutskottets granskning - konstitutionellt värn eller politiskt redskap? Det är titeln på en intressant uppsats som lades fram 1998 vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala uni- versitet. Författaren heter Lars Davidsson. I mitt inledningsanförande vill jag ta upp hans synpunkter på de senaste årens KU-granskningar innan jag översiktligt kommer in på några av de frå- gor som är föremål för årets granskning. Författaren har studerat olika aspekter på KU:s granskning under 20 år med början riksmötet 1975/76 och fram t.o.m. riksmötet 1995/96. Hans syfte har varit att försöka klarlägga om granskningen främst varit konstitutionell och juridisk eller politisk till sin natur. KU:s granskning består ju av två delar. Det hand- lar dels om initiativet till granskningen, dels om ge- nomförandet av granskningen. De här båda kompo- nenterna behandlar han var för sig, eftersom det i realiteten rör sig om två skilda fenomen. Det gäller dels riksdagsledamöternas benägenhet att använda anmälningsförfarandet för politiska syften, dels ut- skottsledamöternas benägenhet att lägga politiska aspekter på granskningen av konstitutionaliteten i agerandet hos dem som är föremål för granskningen. Anmälningarna till KU får ju ofta uppmärksamhet i massmedierna. Det här avspeglas ofta i att anmäl- ningarna är knutna till dagspolitiska händelser. Så är det också i samband med årets granskningar. Anmälningarna lämnas in under hela riksdagsåret och är alltså knutna till det ärende de berör, men granskningens resultat presenteras bara en gång om året. Författaren menar att detta medför att anmäl- ningarna är tacksamma politiska instrument - det kostar ju ingenting att lämna i en anmälan. Det ger publicitet för anmälaren och negativ publicitet för den anmälda. Resultatet, i de fall det inte visar sig över- ensstämma med anmälarens anklagelser, riskerar inte heller att få lika stort genomslag som anmälan får, eftersom resultatet publiceras långt efter det att ären- det har förlorat sin koppling till dagspolitiken. Av uppsatsen framgår också att effektiviteten i anmälningarna är mycket låg, dvs. det är ovanligt att ett ärende leder till kritik mot den som granskas. Det kan ju med andra ord verka tämligen improduktivt att använda anmälningarna med tanke på att de ska leda till kritik som skadar statsrådet eller regeringen poli- tiskt. Andelen eniga frianden under den studerade peri- oden var i förhållande till den totala ärendemängden hög, och så är det ju också i år. Men jag tycker att det är intressant att författaren också konstaterar att trots de ymnigt förekommande politiska anmälningarna bemödar sig anmälaren i den övervägande delen av fallen att försöka göra någon form av konstitutionell koppling. När det sedan gäller den andra delen av gransk- ningen - den som handlar om genomförandet, dvs. den uppgift som vi KU-ledamöter har - drar författa- ren, utifrån data i sin studie, den slutsatsen att KU:s granskning av statsrådens tjänsteutövning kan klassi- ficeras som i huvudsak konstitutionell snarare än politisk. Det största måttet på om granskningen varit opo- litisk och konstitutionellt inriktad har varit graden av enighet i utskottets granskningsbetänkanden, menar författaren. Resonemanget bakom detta är att så snart en part vill blanda in politiska överväganden i betän- kandet kommer enigheten att försvinna, eftersom utskottet är parlamentariskt sammansatt och således består av en samling politiska motståndare. Men till detta kan ju komma fall där utskottets ledamöter gjort en konstitutionell bedömning av ärendet och kommit till olika slutsatser. Sammanfattningsvis menar författaren att KU ut- för en i huvudsak opolitisk granskning. Han ger alltså utskottet ett gott G eller kanske t.o.m. ett VG. Han ifrågasätter om enigheten skulle bli radikalt större om utskottets uppgifter skulle övertas av juris- ter. Det är ju någonting som har framförts vid olika tillfällen. Fru talman! Den här uppsatsen gör enligt min me- ning en bra analys och beskrivning av KU:s gransk- ning under en viktig tioårsperiod med regeringar av olika politiska kulörer. Det är skälet till att jag inför den fortsatta granskningsdebatten i dag vill rapportera om studiens slutsatser till mina kolleger i riksdagen. Fru talman! Förra årets granskningsdebatt kom ju mest att handla om det ärende som rörde regeringens agerande vid Europadomstolens prövning av målet mellan Torgny Gustafsson och svenska staten. Vi var många ledamöter som med rätta var upprörda över det sätt som ärendet har hanterats av facket och rege- ringen. Den granskningsdebatt vi håller i dag kan tyvärr inte omfatta det som blir årets största och svå- raste granskningsuppgift, nämligen den som handlar om statsministerns Sydafrikasatsning. Men det finns ändå andra stora frågor att behandla i dag. Jag vill först peka på Telia-Telenor-affären, där Folkpartiledaren Lars Lejonborg står som anmälare. Den här frågan har föranlett en lång och intensiv debatt i utskottet där meningarna går mycket tydligt isär mellan de borgerliga å ena sidan och s, v och mp å andra sidan. Vi från den borgerliga kanten anser att Björn Rosengren inte har uppfyllt sitt ansvar som statsråd och chef för Näringsdepartementet när det gäller att vårda aktieägaravtalet. Han förtjänar därför kritik för sitt sätt att sköta, eller snarare att inte sköta Telia-Telenor-affären. Jag kommer att utveckla det närmare när den frågan kommer upp. Folkpartiet delar en reservation med moderaterna när det gäller kulturminister Marita Ulvskogs hand- läggning av frågan om subventioner för digitalavko- dare. Frågan gäller om statliga medel används på ett sätt som står i strid med KU:s tidigare uttalande om detta. Jag vill också nämna den borgerliga reservationen rörande regeringens skyldighet att överlägga med Utrikesnämnden. Statsministerns och utrikesminis- terns sätt att helt nonchalera, ja inte ens tänka på kontakterna med ledamöterna i Utrikesnämnden eller ens partiledarna i den här viktiga frågan om EU:s bojkott av Österrike är verkligen upprörande. Jag utvecklar senare i debatten min kritik i de här frågorna. Jag står naturligtvis bakom samtliga Folk- partireservationer, men nöjer mig med att yrka på godkännande av anmälan i reservationerna 1 och 4. I detta anförande instämde Åke Sandström (c). 0133282248705 N 2010-01-01 00:00:00 184578 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09124/#anf14