<anforande>
<dok_hangar_id>2348672</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:124 Torsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>2000-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7FD30A50-95AF-4F57-9037-04383A998C23</anforande_id>
<anforande_nummer>12</anforande_nummer>
<talare>INGVAR SVENSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag ska börja med ett citat ur Grönkö-
pings Veckoblad: Sanningen har sin givna plats även
i politiken, men den får givetvis icke drivas så långt
att den motverkar våra mer övergripande syften.
Den som står för det här citatet är stadsrådet Joel
Eriksson i Grönköping. Det publicerades för något år
sedan.
Under vårens utfrågningar inför konstitutionsut-
skottet har man ibland fått en känsla av att de där
övergripande syftena varit lite väl mycket närvarande.
Inom det politiska livet är det inte ovanligt att vi
träffar på en del människor som är beredda att säga
vad som helst för att åstadkomma en effekt. I likhet
med Carl Hammarén kan vi i bästa fall möjligen,
möjligen hoppas på att det skulle kunna omfatta även
sanningen.
Men man får försöka vara glad i alla fall. Allt som
sagts i KU-utfrågningarna har ju inte varit lögn, även
om en del tycks sakna sjukdomsinsikt i ämnet, så att
säga.
Fru talman! Salig drottning Kristina hade troligen
rätt när hon medicinerade i frågan: Man bör säga
sanningen, men alla sanningar böra icke sägas.
Det är väl en instruktionsskyldighet som alla ny-
blivna politiker och även tjänstemän borde utsättas
för från sina äldre kamrater. Möjligen skulle man
också kunna tänka sig att vi alla fortlöpande höll oss
underrättade om detta, för att nu citera något ur rege-
ringsformen. Vi kan ju ha tappat bort den tidigare
instruktionen på vägen. Det kanske är lika lätt att göra
det som att glömma bort att diarieföra brev.
Fru talman! Sanningen är ju faktiskt inte något
som kan upphandlas på vilket sätt som helst. Den
finns ju där helt enkelt, helt oberoende av lagen om
offentlig upphandling.
Fru talman! Konstitutionsutskottet är ingen san-
ningskommission. När utskottet samlar material för
att få bakgrund till regeringens olika ageranden kan
ibland allmänheten bibringas uppfattningen att vi har
uppgiften att reda ut alla motstridiga påståenden som
framförs i det material vi får in eller i de utfrågningar
vi gör.
Men så är inte fallet. Det är bara de påståenden
som har relevans för vår granskning av regeringen
som vi egentligen är intresserade av, eller för att vara
helt korrekt - borde vara intresserade av. Det gäller
alltså huruvida de kan peka på hur regeringen har
agerat i förhållande till grundlagarna och i förhållan-
de till övrigt regelverk.
Fru talman! Om det t.ex. är så att en minister sä-
ger till en verkschef att vederbörande saknar sjuk-
domsinsikt, och de två har olika uppfattningar om i
vilket sammanhang påståendet framförs så är det föga
troligt att det ligger inom KU:s granskningsuppgift att
reda ut sammanhanget. Möjligen skulle man i margi-
nalen förstås kunna fundera omkring att om en mi-
nister hävdar att någon saknar sjukdomsinsikt så kan
det kanske tyckas lite märkligt att samma minister
anser att den tilltalade ändå har den förtjänst och
skicklighet som regeringsformen föreskriver. Men det
är mer i marginalen.
Fru talman! Konstitutionsutskottet framstår ibland
i den allmänna debatten som ett digitalt forum, dvs.
ett där det bara finns ettor och nollor. Det är vi som
har rätt och de andra som har fel, så att säga. Det är
min uppfattning att så är det faktiskt inte.
Visst, vi är alla människor. När jag för ca 30 år
sedan läste lite socialpsykologi så fick jag lära mig en
del om selektiv perception. Vi selekterar informatio-
nen som möter oss utifrån det grundläggande synsätt
som vi tidigt lagt oss till med. Och det konstitutio-
nella felet - ursäkta vitsen - har vi alla. Vi i opposi-
tionen söker förstås extra medvetet eller omedvetet
efter fel på regeringen, och de som stöttar regeringen
har lite mer överseende med eventuella felsteg. Men
även när vi skiljer oss åt i slutsatserna har vi oftast
gjort en grundlig gemensam analys.
Fru talman! Vid presskonferensen när vi presente-
rade det betänkande som vi i dag diskuterar sade jag
att det finns ett seriöst och konstruktivt samtalsklimat
i utskottet och att detta präglade vårens betänkande.
Och jag menar det. Så är det. Jag tror att det är väldigt
bra för utskottets anseende som granskare av rege-
ringen. Detta har ju även andra varit inne på tidigare.
Jag hoppas, fru talman, att det klimatet kan hållas vid
liv i fortsättningen också. Jag hoppas också att det
grönköpingska stadsrådet Joel Erikssons synpunkter
på sanningens förhållande till de övergripande syftena
i framtiden också kommer på skam.
Fru talman! Kammaren är ju ett retorikens forum.
I debatten i dag kommer vi nog att få se ett antal
debattsåpbubblor, som förmodligen inte kommer att
få något retorikpris. Men detta förtar inte den samlade
bedömningen av utskottets arbete att det blir så i
debatten.
Fru talman! Vi har enats om flera kritiska syn-
punkter på olika ageranden på regeringssidan.
Finansministern tycks ha saknat insikt - alltså
vanlig insikt - om hur det egentligen ligger till med
tryckfrihetsförordning och sekretesslag när det gäller
diarieföring av brev. Visst, till hans försvar kan sägas
att han var ny som minister. Men han var sannerligen
inte ny i politiken, och även landstingsråd och verks-
chefer måste ju följa reglerna om diarieföring för att
offentlighetsprincipen ska kunna upprätthållas.
Utskottet är också enigt i sina skrivningar om att
utnämningarna av t.ex. verkschefer måste ske inom
rimlig tid mellan utnämning och tillträde. Vi noterar
speciellt när det gäller förordnandet av chef för Riks-
revisionsverket att dröjsmålet var obefogat.
Fru talman! Den upphandling som regeringen gör
av externa tjänster har kritiserats för ofullständigheter
i vissa granskade fall - även detta i full enighet.
Utskottet har också granskat statsrådens uttalan-
den i vissa sammanhang och vi påpekar och upprepar
att det finns anledning till restriktivitet med uttalan-
den som kan tolkas som ingrepp i myndigheternas
verksamhet.
Fru talman! Kristdemokraterna står bakom enbart
två reservationer som fogats till betänkandet. Det
gäller dels Österrikefrågan och Utrikesnämnden, dels
icke-instruktionerna i Telia-Telenor-affären. Till dem
återkommer vi i särskilda debatter. Men det är intres-
sant att notera att grunden för denna vår kritik i båda
fallen bygger på passivitet från regeringens sida - helt
enkelt brist på handlingskraft.
Fru talman! KU:s granskning av regeringen får ju
inte några rättsliga effekter även om vi framför kritik
på några punkter. Vår granskning är egentligen ett
fortlöpande led i den offentliga debatten kring hur
regeringen sköter sitt uppdrag utifrån de begränsning-
ar som grundlagarna anger och det regelverk som vi
har för regeringens agerande. En väl genomförd KU-
granskning är den bästa preventiva åtgärden för att
regeringen ska vilja agera på ett korrekt sätt i förhål-
lande till regelverket. Konstitutionsutskottet har alltså
- oavsett vad dess kritiker säger - en viktig och bety-
delsefull uppgift i sin granskning av regeringen. Det
är också en viktig del i det tillitsskapande arbete som
är nödvändigt för en fungerande demokrati.
Fru talman! Jag vill instämma i Kenneth Kvists
beröm av kansliets arbete. Det är ofta väldigt tungt
och jobbigt, och med mycket övertid. Jag vill också
passa på att tacka för att vi har ett väl fungerande
presidium i utskottet.
</anforandetext>
<intressent_id>0575413157004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184576</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09124/#anf12</protokoll_url_www>
</anforande>
