2348672 GN09124 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:124 Torsdagen den 8 juni 1999/2000 124 2000-06-08 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 55B07654-5EC6-4084-AB67-EC43ADB4CFAF 1 PER UNCKEL (m) m Fru talman! Konstitutionsutskottet ber härmed att få överlämna resultatet av sin årliga granskning till riksdagens kammare för dess bedömning. Konstitutionsutskottets uppgift är att granska hur regeringen sköter sina ålägganden. En ledtråd för utskottet är att hävda rätten, författningen och san- ningen. Den granskning utskottet har gjort i år är omfat- tande och i inte så liten utsträckning kritisk. Om somt är hela utskottet ense, om somt är vi oense. Det ut- skottet redovisar i sitt digra betänkande - det som kammaren har att ta ställning till - men inte minst allt det underlagsmaterial som utskottet samtidigt bifogar sitt betänkande är värt läsning för den som är intres- serad av att försöka bedöma hur regeringsmakten utövas och i vilken utsträckning regeringen följer de principer i sin maktutövning som först och främst vårt lands författning lägger fast. En viktig fråga finns dessutom inte med i den granskning som utskottet nu redovisar, nämligen regeringens ansvar för statsministerns så omtalade resa till Sydafrika. Här fortsätter granskningen för att vi så långt det står i vår makt ska försöka klarlägga vad som faktiskt har inträffat. Det är vår plikt att söka sanningen. Framtiden får utvisa hur långt det är möj- ligt att i detta hänseende komma. Det som redovisas nu och som ska debatteras i dag är emellertid mycket nog, Sydafrikaresan förutan. Det handlar om regeringens förhållande till riksdagen och dess utrikesnämnd. Det handlar om regeringens hantering av den s.k. utnämningsmakten, dvs. vilka som ska få vara chefer i våra statliga myndigheter. Det handlar särskilt om en av de utnämningar som har omtalats mycket under det senaste året, nämligen förordnande av chef för Riksrevisionsverket. Det handlar om regeringens diarieföring av brev - till synes möjligen en liten fråga, men ändå aktualiseran- de en av de viktigare principerna i vår författning, nämligen öppenheten och därmed möjligheter för medborgarna att ta del av den offentliga maktens utövning. Det handlar om upphandlingen av tjänster som staten är skyldig att göra enligt lagen om offent- lig upphandling. Det handlar om orsakerna till sam- manbrottet vad beträffar Telia-Telenor-avtalet. Det handlar om regeringens samarbete - åtminstone än så länge, får man möjligen tillägga - med Vänstern och Miljöpartiet. Vart och ett av dessa ämnen och flera härutöver som utskottet också har granskat ger skäl till reflexio- ner om hur regeringsmakten sköts. Senare debatter under dagen får belysa dessa frågor mera i detalj. I denna inledande diskussion finns det enligt min mening snarast skäl att se till om det finns någon eller några iakttagelser som förenar det som utskottet har haft att säga om merparten av de ärenden vi har haft anledning att granska. Låt mig ägna resten av detta anförande åt att förmedla mina intryck och mina övergripande slutsatser när granskningen ses i dess helhet snarare än i dess delar. Det finns nämligen enligt min uppfattning ett slags regeringsmaktens arrogans som går som en röd tråd genom flertalet av de frågor som utskottet i dag redovisar. Låt mig exemplifiera vad jag menar genom att se till några av de viktigare ärenden som utskottet i dag redovisar för kammaren. Se för det första på Österrikefrågan och Utrikes- nämnden. Regeringen är enligt författningen skyldig att samråda med Utrikesnämnden inför viktigare utrikespolitiska ställningstaganden. Tvivelsutan är sanktionerna gentemot Österrike ett exempel på så- dant viktigare ställningstagande. T.o.m. företrädare för regeringen har inför utskottet medgivit att det är så. Desto mera förvånad blir man när företrädare för samma regering samtidigt medger att man inte ens övervägt att kalla den utrikesnämnd som är forumet för sådant samråd till överläggningar. Alternativt har det hävdats, kuriöst nog samtidigt som man påpekar att man inte ens övervägt det, att det inte fanns tid för att göra det man inte hade kom- mit på att man bort göra. Inför utskottet har det sam- tidigt visat sig att andra regeringar visst har funnit tid - sådan tid att det varit möjligt att genomföra det som den svenska grundlagen säger att en svensk regering är skyldig till. Det kan möjligen framstå som en petitess att krä- va att andra ska få delta i ställningstaganden kring viktiga utrikespolitiska frågor. Samtidigt är Utrikes- nämnden ett organ som har tillkommit för att medge den reflexion, den eftertanke och det intag av olika idéer som stora ställningstaganden kräver. Så här i efterhand har det dessutom visat sig att eftertanke före beslutet i detta fall var mer än rimligt att efter- fråga. Men som sagt: Regeringen kom inte ens på tanken att detta var en fråga som den borde ha underställt också andra partier i de i författningen angivna orga- nen. Se för det andra, fru talman, på hanteringen av chefen för Riksrevisionsverket! Låt oss för en stund åkalla minnet av vad som hände för nästan ett år sedan. Det var en lång sommar. I tidningar och i samtal utanför tidningarna illustrerades en långbänk som får andra att framstå som oljade blixten när che- fen för RRV skulle förordnas fr.o.m. den 1 oktober i höstas. Det var oändliga samtal, delvis inför öppen ridå, och det var finansministerns vid det här laget smått världsberömda enstaviga presskonferens. Hela denna fråga skulle möjligen ha kunnat läggas till handlingarna som ett olycksfall i arbetet om det inte hade varit för det faktum att chefskapet för RRV är av en alldeles speciell karaktär, som några av oss har haft anledning att skriva i ett särskilt yttrande till utskottets bedömning. Riksrevisionsverket ska ju tillsammans med bl.a. konstitutionsutskottet granska hur väl tingen sköts av makten. Därför är det maktens uppgift att säkerställa att ingen skugga ska kunna falla på den nödvändiga självständighet som verket har att leva efter. Utskottet påpekar för sin del enigt att det inte fanns skäl att dra det här i långbänk på det sätt som regeringen gjorde vid förordnandet av Inga-Britt Ahlenius, som det blev till slut, ett par dagar före full tid. Ett enigt utskott påpekar dessutom att finansmi- nistern gjorde fel som inte diarieförde två viktiga brev, som hade varit betydelsefulla för den offentliga debatten i frågan, i tid. Enkelt uttryckt: Statsråd har inte rätt att gömma brev i madrassen. Se, fru talman, för det tredje på upphandlingen av tjänster! Det kan låta lite tekniskt och knöligt för den som inte har haft anledning att ägna sig åt det själv. Den enkla principen är emellertid att staten, när den beställer tjänster, ska fråga flera för att få fram det bästa priset och den högsta kvaliteten. Det ska främja konkurrensen och därmed statens rättmätiga skötsel av de medel som staten har till sitt förfogande. Ett enigt utskott påpekar att det på denna punkt finns allvarliga brister på flera håll inom regeringen. Det är så allvarliga brister att utskottet i ett fall inte ens har kunnat utröna vem det är som är ansvarig för bristen. Det påminner om det gamla uttalandet om att det stundtals förefaller som om makten är någon annanstans. Att frågan om upphandling har sitt allvar säger sig självt, inte minst därför att regeringen är ett föredö- me, eller i varje fall borde vara det, för andra. Hur i hela friden ska man kunna räkna med att andra ska sköta sina ålägganden väl om regeringen inte gör det? Utskottets eniga kritik på denna punkt är mer än be- rättigad. Se, fru talman, på Telia-Telenor-affären! I denna fråga är situationen den att många av oss skulle kunna säga: Vad var det vi sade? Många av oss varnade innan detta avtal slutfördes för att en affär mellan Telia och Telenor, i synnerhet på de villkor som då redovisades, inte hade förutsättningar att bli fram- gångsrik. Likväl sade naturligtvis alla vi som var emot affären från början att det, när den väl var ge- nomförd, var vår förhoppning att den skulle kunna fullföljas med ett för båda de ingående företagen och folken lyckligt slut. Så blev det nu inte. Utskottet har genom flera förhör klarlagt i vilken utsträckning regeringen skötte sina åligganden i en- lighet med de avtal som träffades på ett sätt som gav förutsättningar för framgång. Utskottet är inte enigt i sin bedömning, men både majoriteten och minoriteten understryker att mera kunde ha gjorts. Vi som är mera kritiska till regeringen i detta hänseende säger oss att regeringen genom näringsminister Björn Rosengren helt enkelt nonchalerade att hantera problem som låg i öppen dager redan när avtalet slöts och som sedan briserade i sammanbrottet för affären åtta månader senare. Björn Rosengrens uttalande om Norge, ove- tande om TV-kameror som inte var avstängda, står som ett slags symbol för hur hela Telia-Telenor- affären sköttes. Se till sist, fru talman, på utnämningsmakten, dvs. hur regeringen har utnämnt statliga chefer! I denna fråga har företrädarna för mitt parti, Moderaterna, funnit anledning att vara särskilt kritiska i våra obser- vationer. När det gäller statliga chefer och chefstill- sättningar förefaller detta i allt större utsträckning bli en fråga som närmast för tanken till partipolitiska förläningar. Det handlar om vänner och bekanta som har gjort regeringspartiet stora tjänster. Inför utskottet medger t.o.m. statsministern att det ligger något na- turligt i att det blir socialdemokrater och i någon mån, har det visat sig, centerpartister som uppfyller de krav på förtjänst och skicklighet som grundlagen stipulerar för denna typ av tjänster. Förlåt uttrycket, fru talman, men jag tycker att det är politiskt skandalöst att hantera utnämningsmakten på detta sätt. Det är politiskt skandalöst att göra det, men det är också djupt oroande inför framtiden med tanke på den svenska förvaltningstradition som byg- ger på att endast statsdepartementens ledningar är tillsatta på politiska grunder medan cheferna i vår förvaltning är tillsatta på andra meriter. Jag vägrar helt enkelt att tro att grundlagens bestämmelser om förtjänst och skicklighet är särskilt applicerbara bara på vissa typer av politiska företrädare. Fru talman! Som jag började med att säga är vi i utskottet naturligtvis inte eniga om allt. Vi är eniga om underlagsmaterialet för de reflexioner och be- dömningar som man kan göra från olika utgångs- punkter. Att oenighet då och då uppstår om slutsat- serna är inget konstigt. Det är ändå viktigare att det finns underlag för andra att göra sina egna bedöm- ningar om de frågor som utskottet har behandlat. Det material som utskottet överlämnar till kammaren i dag blir därmed en rik källa att ösa ur för den som på egen hand vill bilda sig en egen uppfattning om hur regeringsmakten har utvecklats och hur den står i förhållande till de principer som vårt folkstyre anger för maktens utövning. Det är viktigt för vårt folk därför att det ger un- derlag för ett öppet och demokratiskt samtal om grunderna för Sveriges utveckling, men det är också viktigt för den regering som utskottet har granskat. Här finns vägledning för den som vill ta åt sig av kritiken för en bättre tingens ordning, så att det blir lite mindre makt och lite mer ödmjukhet inför folk- styrets krav. Fru talman! Utskottets granskning anbefalles till läsning, till reflexion och till efterföljd. 0104804820009 N 2010-01-01 00:00:00 184565 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09124/#anf1