<anforande>
<dok_hangar_id>2348671</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2000-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Privat införsel av alkoholdrycker, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>636DD3D6-EBE6-4223-AB63-BD3CB2EF042C</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>BO KÖNBERG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 23
med den föga upphetsande titeln Privat införsel av
alkoholdrycker, m.m. är det vi diskuterar just nu.
Bakom den döljer sig en mycket allvarlig försvagning
av det kanske viktigaste inslaget i svensk folkhälso-
politik. Ett bifall till propositionen kommer att leda
till ökat lidande och sämre folkhälsa.
När vi diskuterar den frågan i kammaren finns
inte någon från regeringen med oss. Det finns ingen
socialminister i kammaren som är beredd att diskute-
ra denna fråga, utan vi diskuterar den tydligen i hu-
vudsak som en skattefråga.
Den svenska sociala alkoholpolitiken har varit
framgångsrik. Självfallet har vi alkoholproblem i vårt
land. Självfallet har vi alkoholskador i vårt land,
fysiska och psykiska. Men politiken har jämfört med
nästan alla andra länder varit framgångsrik.
Länder som tillämpat liknande alkoholpolitik som
vi - jag tänker på länder som Norge och Island - har
liknande folkhälsotal som vi.
Två huvudinslag, och många andra inslag, finns i
den svenska alkoholpolitiken. Det ena är en aktiv
prispolitik, dvs. höga priser på alkoholen. Det andra
är en detaljhandel utan privata vinstintressen. Bakom
denna alkoholpolitik har till helt nyligen stått samtli-
ga partier i denna riksdag, förutom Moderaterna.
I samband med de angelägna förhandlingarna om
svenskt medlemskap i den europeiska unionen var det
uppenbart att ett av problemen hade att göra med
alkoholpolitiken. Därför var vi, både från den dåva-
rande regeringens sida och den socialdemokratiska
oppositionens, som intimt var involverad i de för-
handlingarna på ett mycket bra sätt, överens om att vi
hade funnit en lösning som skulle kunna hantera
införselreglerna och det hot de förstås innebar mot en
aktiv prispolitik. Vi var såväl i de propositioner som
den borgerliga regeringen lade fram som i de den
därpå tillträdande socialdemokratiska regeringen lade
fram överens om att det svenska undantaget skulle
behållas tills ett enigt ministerråd bestämde något
annat, dvs. i klartext: Sverige skulle ha vetorätt mot
en förändring på den här punkten.
Inför förhandlingarna 1996 fanns det förstås oro
på flera håll för hur det skulle gå och hur man skulle
lyckas se till att undantaget förlängdes. Men i botten
kände vi till den tolkning som vi hade gjort i god tro,
såväl från socialdemokraternas som de borgerliga
partiernas sida.
Ett bekymmer i förhandlingarna den gången var
att regeringen misslyckades med att behålla Danmark
och Finland på samma sida som Sverige. Det är
självklart att det underlättar i EU-arbetet, om inte i
den rättsliga processen så i det dagliga arbetet i mi-
nisterrådet, om det är flera länder som står bakom en
linje. Det var förstås en allvarlig försvagning av de
framtida möjligheterna.
Den lösning som Sverige fick genom att stå fast
var alla överens om var bättre än den lösning som
Danmark och Finland fick.
Det var alldeles uppenbart, och går inte att bestri-
da, att Sverige kunde när som helst då eller när som
helst därefter fått samma dåliga lösning som Dan-
mark och Finland, dvs. att undantagen skulle upphöra
några år in på 2000-talet.
Sedan kom då de nu aktuella förhandlingarna.
Den bild som efter ett tag började framtona var en
bild av en ganska passiv regering, dvs. en regering
som inte uppfattade detta som en stor och viktig frå-
ga. Vi i Folkpartiet hoppades att vi hade fel i den
oron. Vi fick tydliga signaler från socialdemokraterna
i riksdagen och regeringen att man stod fast bakom
den linje som funnits förut och den svenska tolkning-
en. Det var en sen aktivitet, och det var brist på enga-
gemang, och när man hade chansen att svara kom-
missionen i början av året upprepade man inte de
svenska argumenten. Under hela den tiden hade man
stöd av sex av riksdagens sju partier.
Skatteutskottet träffade den ansvarige kommissio-
nären i början av året och framförde de svenska syn-
punkterna från de partier som stod bakom dem. Mån-
dagen den 6 mars var kommissionären på besök i
Stockholm och fick då återigen höra den svenska
positionen från företrädare från såväl skatte- som
socialutskotten - återigen med undantag av modera-
terna. På fredagen i samma vecka sprider plötsligt
finansminister Bosse Ringholm en pessimistisk och
defaitistisk bild av läget inför EU-nämnden. På mån-
dagen därefter - bara en vecka efter det att Bolkestein
var i Stockholm och träffade utskotten - i samband
med ett telefonsamtal med EU-nämnden i Stockholm
och förberedelserna inför ministerrådet, vet finansmi-
nistern en halvtimme innan inte om ärendet ska upp
på mötet. En timme senare har han kapitulerat och
därmed underminerat en av de två grundpelarna i den
svenska sociala alkoholpolitiken.
Några dagar senare träffas man i EU-nämnden
och får en rapport från finansministern. Den förste
som begär ordet på den punkten är moderaternas
företrädare Lars Tobisson. Han säger då följande:
"Först vill jag gratulera finansministern till vad som i
medierna har beskrivits som en stor förhandlings-
framgång. Jag tycker att det har varit väldigt bra. Jag
ger detta beröm desto hellre som uppgörelsen på
egentligen varje punkt överensstämmer med vad vi
moderater har hävdat och begärt från allra första
början."
Ordföranden i riksdagens nykterhetsgrupp, riks-
dagsmannen Göran Magnusson, uttalade tillfreds-
ställelse över att man hade lyckats uppnå en uppgö-
relse på denna grund, och han antydde att detta var en
förhandlingsframgång. Detta skedde samtidigt som
det var samma dåliga uppgörelse som vi i fyra års tid
hade kunnat få vilken eftermiddag som helst.
Grunden för detta, fru talman, skulle enligt propo-
sitionen vara en rättslig analys som hade visat att vi
inte kunde upprätthålla den ståndpunkt som alla från
svensk sida har intagit dessförinnan. I den promemo-
ria, som inte finns redovisad i propositionen men som
går att begära ut från departementet, är slutsatsen
gjord av en jurist att det finns övervägande skäl för att
vi inte skulle vinna gehör i EG-domstolen. Promemo-
rian är såvitt jag förstår daterad till efter den Ring-
holmska kapitulationen och har uppenbarligen tagits
fram i slutskedet inför de förhandlingar som man i tre
och ett halvt års tid har känt till skulle äga rum.
Fru talman! Jag har länge intresserat mig för poli-
tik och riksdagsarbete. Det är möjligt att jag har mis-
sat någonting när jag nu säger att jag undrar om något
så stort och viktigt beslut som det Bosse Ringholm
fattade den 13 mars har fattats på så dåliga grunder
som i det här fallet.
Fru talman! Jag har några synpunkter till, men för
att inte glömma bort något yrkar jag nu bifall till
reservationerna 2 och 4. I reservation 2 yrkar vi, till-
sammans med tre andra partier, avslag på propositio-
nen.
Om några timmar kommer det sannolikt att bli så
att socialdemokrater, moderater och även vänsterpar-
tister, raserar en av de två viktigaste hörnpelarna i den
sociala alkoholpolitiken. Vad gäller Socialdemokra-
terna och Vänsterpartiet är det ett mysterium. Jag har
ett par frågor till Göran Magnusson, som jag tycker
mig se på talarlistan, annars till den socialdemokrat
som kommer att företräda Socialdemokraterna i de-
batten.
För det första: Anser regeringen att man har skött
det uppdrag man fick från riksdagen vad gäller alko-
holpolitiken och förhandlingarna i EU? För det andra:
Hur ser man på vad som kommer att hända med alko-
holskadorna i vårt land när de nya införselreglerna
börjar användas?
Vad gäller moderaterna finns inget mysterium. De
har länge velat bli av med den sociala alkoholpoliti-
ken. Nu tas ett stort steg bort från den, och de är för-
stås nöjda. I den debatt som vi har hört handlar det
om införselbestämmelser, EG-regler, tolkningar av
det rättsliga läget, svartspritens pris och annat. Men
moderaterna är också emot den andra hörnpelaren i
den svenska alkoholpolitiken. De vill ju avskaffa det
detaljhandelsmonopol vi har haft sedan flera genera-
tioner tillbaka. I andra sammanhang har de uttryckt
skepsis mot åldersgränsen. Jag skulle gärna vilja höra
från moderat håll hur det är: Om ni från moderaterna
skulle få gehör för ert andra huvudkrav, vad återstår
då av den sociala alkoholpolitiken, och vad kommer
då att hända med alkoholskadorna i vårt land?

I detta anförande instämde Elver Jonsson (fp).
</anforandetext>
<intressent_id>0384833975200</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184411</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
