2348671 GN09123 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni 1999/2000 123 2000-06-07 00:00:00 Privat införsel av alkoholdrycker, m.m. 636DD3D6-EBE6-4223-AB63-BD3CB2EF042C 83 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 23 med den föga upphetsande titeln Privat införsel av alkoholdrycker, m.m. är det vi diskuterar just nu. Bakom den döljer sig en mycket allvarlig försvagning av det kanske viktigaste inslaget i svensk folkhälso- politik. Ett bifall till propositionen kommer att leda till ökat lidande och sämre folkhälsa. När vi diskuterar den frågan i kammaren finns inte någon från regeringen med oss. Det finns ingen socialminister i kammaren som är beredd att diskute- ra denna fråga, utan vi diskuterar den tydligen i hu- vudsak som en skattefråga. Den svenska sociala alkoholpolitiken har varit framgångsrik. Självfallet har vi alkoholproblem i vårt land. Självfallet har vi alkoholskador i vårt land, fysiska och psykiska. Men politiken har jämfört med nästan alla andra länder varit framgångsrik. Länder som tillämpat liknande alkoholpolitik som vi - jag tänker på länder som Norge och Island - har liknande folkhälsotal som vi. Två huvudinslag, och många andra inslag, finns i den svenska alkoholpolitiken. Det ena är en aktiv prispolitik, dvs. höga priser på alkoholen. Det andra är en detaljhandel utan privata vinstintressen. Bakom denna alkoholpolitik har till helt nyligen stått samtli- ga partier i denna riksdag, förutom Moderaterna. I samband med de angelägna förhandlingarna om svenskt medlemskap i den europeiska unionen var det uppenbart att ett av problemen hade att göra med alkoholpolitiken. Därför var vi, både från den dåva- rande regeringens sida och den socialdemokratiska oppositionens, som intimt var involverad i de för- handlingarna på ett mycket bra sätt, överens om att vi hade funnit en lösning som skulle kunna hantera införselreglerna och det hot de förstås innebar mot en aktiv prispolitik. Vi var såväl i de propositioner som den borgerliga regeringen lade fram som i de den därpå tillträdande socialdemokratiska regeringen lade fram överens om att det svenska undantaget skulle behållas tills ett enigt ministerråd bestämde något annat, dvs. i klartext: Sverige skulle ha vetorätt mot en förändring på den här punkten. Inför förhandlingarna 1996 fanns det förstås oro på flera håll för hur det skulle gå och hur man skulle lyckas se till att undantaget förlängdes. Men i botten kände vi till den tolkning som vi hade gjort i god tro, såväl från socialdemokraternas som de borgerliga partiernas sida. Ett bekymmer i förhandlingarna den gången var att regeringen misslyckades med att behålla Danmark och Finland på samma sida som Sverige. Det är självklart att det underlättar i EU-arbetet, om inte i den rättsliga processen så i det dagliga arbetet i mi- nisterrådet, om det är flera länder som står bakom en linje. Det var förstås en allvarlig försvagning av de framtida möjligheterna. Den lösning som Sverige fick genom att stå fast var alla överens om var bättre än den lösning som Danmark och Finland fick. Det var alldeles uppenbart, och går inte att bestri- da, att Sverige kunde när som helst då eller när som helst därefter fått samma dåliga lösning som Dan- mark och Finland, dvs. att undantagen skulle upphöra några år in på 2000-talet. Sedan kom då de nu aktuella förhandlingarna. Den bild som efter ett tag började framtona var en bild av en ganska passiv regering, dvs. en regering som inte uppfattade detta som en stor och viktig frå- ga. Vi i Folkpartiet hoppades att vi hade fel i den oron. Vi fick tydliga signaler från socialdemokraterna i riksdagen och regeringen att man stod fast bakom den linje som funnits förut och den svenska tolkning- en. Det var en sen aktivitet, och det var brist på enga- gemang, och när man hade chansen att svara kom- missionen i början av året upprepade man inte de svenska argumenten. Under hela den tiden hade man stöd av sex av riksdagens sju partier. Skatteutskottet träffade den ansvarige kommissio- nären i början av året och framförde de svenska syn- punkterna från de partier som stod bakom dem. Mån- dagen den 6 mars var kommissionären på besök i Stockholm och fick då återigen höra den svenska positionen från företrädare från såväl skatte- som socialutskotten - återigen med undantag av modera- terna. På fredagen i samma vecka sprider plötsligt finansminister Bosse Ringholm en pessimistisk och defaitistisk bild av läget inför EU-nämnden. På mån- dagen därefter - bara en vecka efter det att Bolkestein var i Stockholm och träffade utskotten - i samband med ett telefonsamtal med EU-nämnden i Stockholm och förberedelserna inför ministerrådet, vet finansmi- nistern en halvtimme innan inte om ärendet ska upp på mötet. En timme senare har han kapitulerat och därmed underminerat en av de två grundpelarna i den svenska sociala alkoholpolitiken. Några dagar senare träffas man i EU-nämnden och får en rapport från finansministern. Den förste som begär ordet på den punkten är moderaternas företrädare Lars Tobisson. Han säger då följande: "Först vill jag gratulera finansministern till vad som i medierna har beskrivits som en stor förhandlings- framgång. Jag tycker att det har varit väldigt bra. Jag ger detta beröm desto hellre som uppgörelsen på egentligen varje punkt överensstämmer med vad vi moderater har hävdat och begärt från allra första början." Ordföranden i riksdagens nykterhetsgrupp, riks- dagsmannen Göran Magnusson, uttalade tillfreds- ställelse över att man hade lyckats uppnå en uppgö- relse på denna grund, och han antydde att detta var en förhandlingsframgång. Detta skedde samtidigt som det var samma dåliga uppgörelse som vi i fyra års tid hade kunnat få vilken eftermiddag som helst. Grunden för detta, fru talman, skulle enligt propo- sitionen vara en rättslig analys som hade visat att vi inte kunde upprätthålla den ståndpunkt som alla från svensk sida har intagit dessförinnan. I den promemo- ria, som inte finns redovisad i propositionen men som går att begära ut från departementet, är slutsatsen gjord av en jurist att det finns övervägande skäl för att vi inte skulle vinna gehör i EG-domstolen. Promemo- rian är såvitt jag förstår daterad till efter den Ring- holmska kapitulationen och har uppenbarligen tagits fram i slutskedet inför de förhandlingar som man i tre och ett halvt års tid har känt till skulle äga rum. Fru talman! Jag har länge intresserat mig för poli- tik och riksdagsarbete. Det är möjligt att jag har mis- sat någonting när jag nu säger att jag undrar om något så stort och viktigt beslut som det Bosse Ringholm fattade den 13 mars har fattats på så dåliga grunder som i det här fallet. Fru talman! Jag har några synpunkter till, men för att inte glömma bort något yrkar jag nu bifall till reservationerna 2 och 4. I reservation 2 yrkar vi, till- sammans med tre andra partier, avslag på propositio- nen. Om några timmar kommer det sannolikt att bli så att socialdemokrater, moderater och även vänsterpar- tister, raserar en av de två viktigaste hörnpelarna i den sociala alkoholpolitiken. Vad gäller Socialdemokra- terna och Vänsterpartiet är det ett mysterium. Jag har ett par frågor till Göran Magnusson, som jag tycker mig se på talarlistan, annars till den socialdemokrat som kommer att företräda Socialdemokraterna i de- batten. För det första: Anser regeringen att man har skött det uppdrag man fick från riksdagen vad gäller alko- holpolitiken och förhandlingarna i EU? För det andra: Hur ser man på vad som kommer att hända med alko- holskadorna i vårt land när de nya införselreglerna börjar användas? Vad gäller moderaterna finns inget mysterium. De har länge velat bli av med den sociala alkoholpoliti- ken. Nu tas ett stort steg bort från den, och de är för- stås nöjda. I den debatt som vi har hört handlar det om införselbestämmelser, EG-regler, tolkningar av det rättsliga läget, svartspritens pris och annat. Men moderaterna är också emot den andra hörnpelaren i den svenska alkoholpolitiken. De vill ju avskaffa det detaljhandelsmonopol vi har haft sedan flera genera- tioner tillbaka. I andra sammanhang har de uttryckt skepsis mot åldersgränsen. Jag skulle gärna vilja höra från moderat håll hur det är: Om ni från moderaterna skulle få gehör för ert andra huvudkrav, vad återstår då av den sociala alkoholpolitiken, och vad kommer då att hända med alkoholskadorna i vårt land? I detta anförande instämde Elver Jonsson (fp). 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 184411 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf83