2348671 GN09123 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni 1999/2000 123 2000-06-07 00:00:00 (forts. från 18 §) Jaktens villkor (forts. MJU17) 918C7EA2-C65A-4937-8858-41916EB2700F 210 ÅKE SANDSTRÖM (c) c Fru talman! Det är intressant att följa den här de- batten där vi diskuterar betänkandet Jaktens villkor. Men ibland får man en känsla av att betänkandet heter Nya hinder för jakten. Så är det alltså inte. Betänkandet bygger på en utredning med samma namn. En av uppgifterna för ensamutredaren har varit att undersöka förutsättningarna för att underlätta bildandet av jaktvårdsområden och vi vet vad resul- tatet är. För det första är det första gången som jag deltar i en jaktpolitisk debatt och jag måste säga att det är en negativ upplevelse - inte debatten här men det som har föregått den. Jag trodde inte att organisationer som ska använda medlen utnyttjar tidskrifter och kopieringsapparater till att sprida sådana falsarier och vilseledande uppgifter som vi fått vara med om. Jag trodde faktiskt inte att något sådant förekom. Men att få igenom två färdigskrivna identiska motioner här i kammaren är väl i och för sig en framgång. Jag vill utgå från ett mer verklighetsnära perspek- tiv och behöver ingen information av nämnda slag från berörd tidskrift. Inte heller behöver jag lobbyis- ter. Jag har 35 års erfarenhet av jakt i sex olika län och i 20 år har jag varit en av 4 000 förtroendevalda som jobbat med de här frågorna. Jag betackar mig för det sätt på vilket man fått information från visst håll. I stället tror jag att verkligheten är en god bakgrund för en sådan här diskussion. Jag har dock stor respekt för att vi ser olika på jakten i landet, från nord till syd. När man i mitt län, Västerbottens län, har 1 300 deltagare på opinionsmöten mot Ulla Petterssons utredning och den allra största majoriteten är mark- ägare är det klart att jag tar till mig det. Det ger ju en del av erfarenhetsbakgrunden. För det andra är, i likhet med vad Eskil Erlands- son har sagt, huvudförändringen i dag och det vi ska fokusera på att vi får mycket starkare majoritetsregler för bildandet av områden. Det blir alltså svårare att bilda områden och lättare att upplösa sådana. Det tycker jag att vi ska vara överens om. Dagens jaktvårdsområden, som benämningen i dag är, består av 124 000 markägare och omfattar 7 miljoner hektar. För det tredje gör man när det gäller småviltsjak- ten en tjäder av en fjäder. Här finns nämligen inget folkligt krav på en sådan här förändring, utan det hela är konstruerat utifrån ett lagtekniskt resonemang. Inte på något ställe, inte i något län, där man har bra om- råden har jag hört krav om att plocka ut småviltjak- ten. Det hela är fullständigt gripet ur det teoretiska lagverket. För en mycket stor majoritet av de 124 000 mark- ägarna handlar det inte om en inskränkning utan om en förstärkning av rätten att få gå ut och jaga med andra på större arealer; det är läget. Jag fick en direkt fråga från Carl G Nilsson och eftersom jag hört av tre grupper av människor vill jag gärna fråga Carl G Nilsson: För vilken av de här grupperna skulle det vara bra att splittra upp marker- na för småviltjakt? Kan det vara bra för en liten markägare som jag som har 30 hektar? Kan det vara bra för jägaren utan mark som just har skaffat en drivande hund? Kan det vara bra för de ägare till stugbyar och hotell som har ringt mig och som säljer jaktkort till gäster och turister? Jag väntar med spän- ning på svar. För det fjärde gäller det organisationsfrågan. Både i denna kammare och i utskottet finns det en stor sakkunskap då det gäller lantbrukets organisationer. Jag har gjort jämförelser och har ett par alternativa exempel där man säger att organisationerna ska jäm- ställas. Tänk om någon skulle säga till utskottets värderade ordförande, som tyvärr ska sluta: Säg till LRF att dela upp uppgifterna mellan sig och Småbru- kare i Väst, för det är ändamålsenligt. Ungefär så är det med proportionerna i det här sammanhanget. Man jämför 7 anställda i Södertälje med 128 anställda i hela landet liksom närmare 200 000 medlemmar med 15 000 medlemmar. I betänkandet föreslås mer pengar till den lilla or- ganisationen, och flera ska dela på jaktvårdsfondens medel. Där skulle vi kunna ha en lång debatt. Själv- fallet gör de drygt 4 000 förtroendevalda redan en insats som - med 60 kr i timmen - värderas till 300 miljoner kronor. Det är klart att det då är lite magstarkt att påstå att jägarna också ska betala t.ex. SVA men det är en annan diskussion som vi får ta en annan gång. I organisationsfrågan sägs det att den större organisationen ska ha ett huvudansvar. Det innebär ju att man inte ensam har ansvaret. Nog om detta. För det femte har vi rovdjursfrågorna. Vi får sä- kert ytterligare en debatt om dessa. Vi ska ha en rov- djursstam som ska leva i balans och med acceptans från lokalbefolkning, areella näringar och rennäring. Vi måste få till stånd en rovdjursförvaltning då vi har enats om en rovdjurspolicy. Därefter borde med lätt- het besluten kunna föras till länsnivå där vi har den nya länsviltnämnden och därmed en form av demo- kratisk förankring vad gäller de parter som berörs av jakten. För det sjätte gäller det viltövervakningen och viltforskningen som vi berör i en reservation. Det är synnerligen viktigt att även medel ur jaktvårdsfonden kan gå till viltövervakning och viltforskning. Vi har en värdefull kompetens i vårt land att ta till vara. Detta får inte spolieras. För det sjunde och slutligen vill jag beträffande sälstammen säga följande. Gudrun Lindvall talar om ett liv i balans - i havet och utefter kusterna. Jag tror att man då har verkligheten mycket långt bakom sig. I förrgår fick jag besked från forskarna hos Världsnaturfonden på finska sidan som den gångna helgen uppmärksammade en anhopning av 1 600 sälar på den finska sidan och 460 sälar på Västerbot- tenssidan, i nära anslutning till varandra. Genom bristen på beslut - det fattas alltså både handlingskraft och beslut - har en hel yrkesgrupp utarmats, åtminstone längs Norrlandskusten. Konfe- renserna avlöser varandra men nu måste någonting hända. Vi har en stor mängd sälar men jag kan inte se det som en merit att fortsätta med att ösa pengar i havet. Tillkännagivandet går således i rätt riktning. Eftersom utskottets ordförande Dan Ericsson har funderat över älgjakten skulle jag vilja bidra till hans fundering genom att ställa en undrande fråga till Dan Ericsson. Är Dan Ericsson för eller mot produktions- anpassad älgjakt? Allra sist yrkar jag bifall till reservationerna 12 och 22. 0590881101608 N 2010-01-01 00:00:00 184538 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf210