2348671 GN09123 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni 1999/2000 123 2000-06-07 00:00:00 (forts. från 18 §) Jaktens villkor (forts. MJU17) 73BDC80B-3868-4366-910C-30F73DA49CE9 188 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3, 17 och 25. Jag vill också tala om att Miljöpartiet avser att stödja reservation 8, så jag inte glömmer det. Det här betänkandet har alltså två delar. Det är dels en proposition, dels motioner från allmänna motionstiden. Det är som har sagts tidigare i talarsto- len en proposition som är ett resultat av samarbete mellan s, v och mp. Det har ju gått ett tag sedan den utredning som ligger till grund för propositionen kom. Det har fun- nits tid till eftertanke, kan man säga. Det har funnits mycket tid till diskussion. Det är därför oerhört för- vånande att de partier, s och v, som har varit med och tagit fram den här propositionen inte kan stå för den hela vägen ut. Det blir ju märkligt när man hör att Vänsterpartiet först nu har börjat lyssna på vad män- niskor tycker i fråga om småviltsjakt. Det här har diskuterats ända sedan utredningen kom, och jag vill påminna om att utredningen till en del avviker från den proposition som regeringen har lagt fram. Där föreslår man samordning bara när det gäller älg och de stora rovdjuren. Det har naturligtvis varit en av de stora frågorna när vi har tagit fram propositionen, eftersom det här var en kontroversiell fråga. Jag vill hävda att just den här frågan, frågan om var gränsen ska gå för tvångslagstiftningen, har dis- kuterats oerhört mycket mellan de här tre partierna. Från Miljöpartiets sida kan jag säga att vi hela ti- den har varit tveksamma till tvångslagstiftning. Vi menar dock att det finns goda skäl att ha en samord- ning av jakten på det sätt som regeringen föreslår. Vi tycker att det är bra att man skärper kraven för bil- dande av det man kallar för viltvårdsområden, alltså de gamla jaktvårdsområdena, till fyra femtedelar av samtliga fastighetsägare som ska äga minst fyra fem- tedelar av viltvårdsområdenas areal. Naturligtvis borde det vara så att människor som bedriver en samordnad jakt skulle vara överens om det här. Det borde naturligtvis vara grunden. Från Miljöpartiets sida har det varit mycket viktigt att vi, när vi har sett på den här tvångslagen, därför har utgått från viltvården. Vad kan man motivera utifrån de viltslag det handlar om? Vi menar att det som regeringen har kommit fram till, att det går att motivera tvångslagar för älg, klöv- vilt, vildsvin och de stora rovdjuren, går att acceptera, för det går att ur viltvårdssynpunkt motiverad det. Det här är djur som rör sig över stora områden och har stora revir. I det fallet kan en samordning av jakten vara nödvändig. Men vi menar också att förutsättningen för att kunna skapa denna tvångslagstiftning runt dessa djur baserar sig på att man lägger gränsen någonstans, att man för det resonemang som regeringen gör och säger att för småvilt föreligger inte denna situation. För småviltet kan man se att det utifrån ren viltvårds- synpunkt inte går att hävda att en samordning av jakten är nödvändig för viltvården. Vi menar att hela tvångslagstiftningen faktiskt bygger på den här av- vägningen, och vi menar att regeringen hittade en ganska bra avvägning i propositionen. Från Miljöpartiets sida är vi alltså mycket bekym- rade och beklämda över att s och v går ifrån överens- kommelsen. Det känns naturligtvis mycket märkligt att stå här i talarstolen och vara den enda av oss tre som yrkar bifall till regeringens förslag. Det här har vi utvecklat i reservation 3, och jag uppmanar alla från Socialdemokraterna och Vänstern som tycker att regeringens förslag är väl avvägt och motiverat att rösta på reservation 3 vid omröstningen i morgon. Jag förstår att jordbruksministern väljer att inte vara här. Det kan jag förstå just för att man har jobbat så länge med propositionen och jobbat så mycket för att hitta ett väl avvägt förslag. Anledningen till att man har gjort en förändring är att vi har stärkt rege- ringsformens 2 kap. 18 § och införlivat Europakon- ventionens egendomsskydd i de svenska lagarna. Det kräver en översyn. Vi menar att regeringen har skött denna översyn på ett bra sätt. Jag anser också att det svar som Lagrådet gav när utskottet frågade om man ansåg att småviltsjakten kan anses som ett angeläget allmänintresse var myck- et tydligt och klart. Som flera tidigare sagt säger Lag- rådet att begreppet angeläget allmänt intresse inte får ges en uttunnad betydelse. Jag menar att Lagrådet klart och entydigt säger att det här inte är ett angelä- get allmänt intresse. Det är också mycket klart när Lagrådet säger att den argumentation som regeringen framför i propositionen framstår som övertygande. Hela regeringens förslag om vad som i framtiden kan vara viltvårdsområde vilar på just det faktum att man gör skillnad mellan olika viltslag. Jag är överty- gad om att det kommer att bli en prövning på om man kan anse småviltsjakten som ett angeläget allmänt intresse, och jag håller det inte för uteslutet att de som driver igenom det här kommer att ha - ska vi säga - skjutit sig i foten eller gapat över mycket. Vi från Miljöpartiet tycker att det vore olyckligt om det också får till effekt att man inte kommer att kunna ha en samordning av de viltslag som regeringen föreslår i propositionen. Från Miljöpartiets sida vill vi alltså att regeringens proposition, dvs. detta att småviltsjakten inte ska kunna omfattas av tvångslagar, gäller. Därför yrkar jag bifall till reservation 3. För övrigt anser vi att det finns mycket bra i pro- positionen. Det är bra att man nu börjar diskutera hur pengarna i jaktvårdsfonden används. Något som har varit angeläget för oss är att Naturskyddsföreningen även fortsättningsvis, för det har man alltså gjort, kan lyfta medel ur jaktvårdsfonden. Vi tycker också att det är angeläget att andra or- ganisationer som finns inom den här sfären ska kunna få pengar ur jaktvårdsfonden. I vanliga fall har vi i staten inte så speciella påsar där vissa avgifter och skatter går in och det sedan går ut specifikt. I vanliga fall är det så att det går in i en gemensam pott och sedan fördelas. I det här betänkandet finns det också mycket an- nat. Vi tycker att det är bra att man börjar ställa krav på hur de här pengarna används. Vi kan se att det står i propositionen att det har varit mycket svårt att göra en utvärdering av hur pengarna används från Jägare- förbundets sida. Det är bra att man nu kan börja se hur pengarna används så att man också i framtiden kan fördela pengar efter var behov finns och där man efter ansökan kan få bra utfall av pengarna. Man har vänt sig mycket mot att vi skriver i be- tänkandet att uppdraget till Jägareförbundet ska fin- nas kvar. Från Miljöpartiets sida kan vi säga att det här möjligen är en fadäs från vår sida. Det är bara att tillstå det. Vi har inte tillmätt det här någon annan betydelse än det har i dag. Jag vill också påpeka att läser man på sidan innan står det: "Viltet skall vårdas i syfte att bevara de vil- tarter som tillhör landets viltbestånd och främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Jakten skall anpassas efter tillgången på vilt. Det är markägaren och jakträttshavaren som svarar för att åtgärderna utförs och anpassning sker. Ansvaret för den på prak- tiska jakten och viltvården tillkommer således i första hand dessa personer." Det står också mycket tydligt att Jägareförbundet i fortsättningen inte ska ha några myndighetsuppgifter. Det tycker vi är viktigt. Vi menar att en intresseorga- nisation ska kunna vara en intresseorganisation fullt ut och inte ha någon myndighetsutövning. I det här betänkandet behandlas också ett antal motioner från allmänna motionstiden, och jag vill kommentera några. Från Miljöpartiets sida delar vi inte den uppfattning som utskottet har när det gäller jakt på säl. Vi menar att de regler som finns i dag, där Naturvårdsverket har möjlighet att gå in med skyddsjakt, är tillfyllest. Men vi menar också att man måste dra slutsatser av de försök som gjordes 1997, då man försökte jaga säl. Det visade sig att det var oerhört svårt. Man avlossade skott mot 27 sälar och återfann 6, trots att man tror att man dödade 16. Det innebär alltså att det är mycket svårt att bedriva en etiskt försvarbar jakt på säl. Om vi tittar historiskt kan se att vi i dag har unge- fär en tiondel av den sälstam som vi hade tidigare när många fler levde på fisket. Det finns alltså en stor potential i Östersjön för att ha mer fiske, fler fiskare och fler sälar. Det är kanske det vi måste sträva efter och se till att vi får en sådan balans i Östersjön att det kan finnas utrymme för fiske, fiskare och säl. I budgetförhandlingarna med regeringen har vi i Miljöpartiet varit mycket angelägna om att stödja det anslag som finns för bl.a. sälskador. Det har nu stärkts med sammanlagt 15 miljoner till 33 miljoner från 2001. Det tycker vi är den rätta vägen att gå. Vi har också en motion som handlar om jakt på rådjur med hagelvapen som jag har skrivit efter på- tryckningar från många jägare. Många menar att skadeskjutningen på rådjur är ganska stor i Sverige. Man skjuter ungefär 300 000 rådjur. Om vi räknar med ungefär ½ % skadeskjutning är det 1 500. Många jägare som jag har pratat med och som har uppvaktat mig om detta anser att skälet är att vi skjuter med hagel. Så stora djur ska skjutas med kula. Vi anser också att kravet på ministraff för grovt jaktbrott måste skärpas. Det tycker också Naturvårds- verket och Rovdjursutredningen. Det finns ett antal sådana här fall. För några år sedan jagades t.ex. en järv med skoter, kördes över och slogs ihjäl med yxa. Det var ett mycket grovt jaktbrott. Vi minns också alla den björnhona som jagades med skoter ett par mil tillsammans med sina två ungar, sköts och halshöggs. Det här uppmärksammades mycket i medierna. I båda fallen hittade man förövaren. Men det dömdes till tre respektive fyra månaders fängelse trots att möjlighe- ten för vanligt jaktbrott är sex månader. Man dömde alltså inte ens till det högsta straffet för vanligt jakt- brott. För grovt jaktbrott kan man döma upp till två år. Vi menar att det måste finnas ett minimistraff för grovt jaktbrott. Det är bra att regeringen nu ser över det. Vi har också engagerat oss mycket när det gäller småviltsjakten. Vi menar att det måste till en nyord- ning i fjällen. Vi kan inte ha en upplåtelseform för småviltsjakten som är så pass fri som den är nu. Jag vill också påpeka att i utskottets text står det att § 3 i rennäringsförordningen är ändrad. Men det sätt som anförs i utskottstexten är fel. Paragrafen är ändrad så att länsstyrelsen har en möjlighet att begränsa jakten enbart för svenska invånare. Det har t.ex. gjorts i Jämtland under de två första veckorna. Men det handlar bara om en möjlighet. Länsstyrelserna kan ha en total öppen jakt. Det står något annat i texten. Vi har också ett långt särskilt yttrande där vi tar upp en mängd frågor som förhoppningsvis kommer att ses över nu när regeringen ska se över jaktfrågor- na. Jag vill påpeka två saker här. Först gäller det Sveriges mycket generösa regler för skyddsjakt. Vi menar att det är dags att se över dem. Man kan funde- ra på om det är viltvård att först ha en ganska allmän jakt på räv och sedan så småningom när man har decimerat rävstammen ha jakt på rådjur. Vi ska kan- ske fundera på att om det här är ett vettigt sätt att ha skyddsjakt. Och framför allt: Är det vettigt att ha skyddsjakt på en rödlistad art? Jag vill påpeka att tryckfelsnisse har varit framme på s. 69. Det står grågås i stället för sädgås. Det är sädgås som är den rödlistade arten. Den har vi alltså skyddsjakt på i Sverige. Vi har också skyddsjakt på ekorre, hermelin och många fågelarter. Det finns en stor risk att ungar lämnas utan sina föräldrar till en kvalfull död. Jag menar att det inte är etiskt och inte kan försvaras. Jag vill också påpeka ett annat fel. Det beror på att det har hänt saker sedan motionen skrevs. Vi har jakt på stjärtand och skedand i Sverige. Motivet för det är att det är så svårt för jägarna att se skillnad på de här arterna och gräsand, vilket naturligtvis är ett fullkom- ligt oacceptabelt skäl med tanke på att både stjärtand och skedand numera finns på Artdatabankens hotlista. När motionen skrevs fanns stjärtand med där men inte skedand. Här har det tyvärr gått åt fel håll så att även skedand numera finns med som någonting som kallas NT, near treatened, i den nya hotlistan som presente- rades från Artdatabanken för någon månad sedan. Vi i Miljöpartiet menar att vi måste ha en jakt i Sverige som baserar sig på populationer. Men det måste finnas ett antal etiska grunder i botten, och dit hör att inte ha jakt på arter som är hotade. Det borde vara en självklarhet för en nation som säger sig vilja värna en biologisk mångfald. Men inte bara den jak- ten, utan även jakten på enkelbeckasin kan knappast anses vara försvarbar. Av enkelbeckasin har vi kvar ungefär en fjärdedel av den population som fanns på 70-talet. Den arten har även uppmärksammats i EU som en art som minskar starkt. Det är en fågel som väger ungefär 100 gram. Jag anser att det är fullkomligt omotiverat att ha jakt på den i ett land som Sverige. Dessutom finns det risk att även dubbelbeckasinen, som är en hotad art, skjuts av misstag. Det finns alltså en mängd jaktfrågor som jag hop- pas att regeringen vill återkomma till. Jag kan med beklagande konstatera att samar- betspartierna inte höll hela vägen ut när det gäller den här jaktpropositionen. Det är inte bara beklagligt, utan det är också mycket märkligt med tanke på att vi har ett samarbete i frågor som är väl så viktiga som denna. Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 3, 17 och 25. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 184516 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf188