<anforande>
<dok_hangar_id>2348671</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2000-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen från UNEP:s globala miljöministerforum i Malmö</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>0476324B-5FAD-4BD4-95DA-79A1097446DF</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>Miljöminister Kjell Larsson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ja, de kom fram. Tyvärr är det ju en
mindre andel kvinnliga miljöministrar i världen än
andelen kvinnliga ministrar i den svenska regeringen.
Det är kanske en del av problemet.
Det var naturligtvis flera kvinnliga miljöministrar
som deltog mycket aktivt i diskussionen, inte minst
Irans vice president och miljöminister fru Ebtekar.
Hon deltog mycket aktivt på ett mycket konstruktivt
sätt.
Det är klart att jag inte heller är nöjd med utveck-
lingen. Det är inte heller någon av de andra manliga
miljöministrarna, på grund av det som jag angav i
min information. Det går inte åt rätt håll. Det går åt
fel håll. Problemen blir större. Någonting måste gö-
ras.
Utan att ha sett det här TV-inslaget tror jag att jag
i det här fallet är helt enig med de kvinnliga miljömi-
nistrar som Helena Hillar Rosenqvist refererade till.
</anforandetext>
<intressent_id>0818762925009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184346</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
