2348671 GN09123 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni 1999/2000 123 2000-06-07 00:00:00 (forts. från 18 §) Jaktens villkor (forts. MJU17) A4960273-BD72-4502-A8DE-E6DFEAB66558 172 ESKIL ERLANDSSON (c) c Fru talman! Centerpartiet anser att det är av största vikt att Sverige har en effektiv och väl funge- rande jaktpolitik. Jakten är viktig bl.a. som viltstams- regulator och som fritidssysselsättning för många människor, speciellt i glesbygden. En artrik och livs- kraftig fauna är dessutom en omistlig tillgång för hela svenska folket. Viltförvaltning i stora sammanhäng- ande områden är något som också genomsyrar bl.a. Bernkonventionen och EU:s fågel- och habitatdirek- tiv. Att, som nu görs, ändra benämningen "jaktvård" till "viltvård" möter därför ett starkt stöd från mig, och jag tror också att det har en god förankring hos den breda svenska allmänheten. Ur andra synvinklar framstår dock det betänkande som vi i dag ska behandla, Jaktens villkor, som ett kliv tillbaka. Tyvärr uppfyller regeringens proposition inte det krav som jag tycker att jag med berättigande kan ställa på att vi ska ha en effektiv och väl funge- rande jaktpolitik och viltförvaltning i vårt land. Det är olyckligt. Låt mig ge några exempel på detta. De avser vilt- forskning och viltövervakning. Centerpartiet anser alltså att jakten har stor bety- delse för vårt land. Mer än 500 000 människor är direkt eller indirekt berörda av jakten. Jakten är en naturlig och viktig del i viltvården och förvaltningen av våra viltstammar. Mot bakgrund av detta är det viktigt att viltforsk- ningen och övervakningen av de jaktbara arterna tillförs erforderliga resurser. Det är angeläget att regelverken utformas så att viltövervakningen kan fortsätta med stöd av medel ur Jaktvårdsfonden. Dagens ordning för viltforskning och viltövervak- ning infördes redan 1939, och Centerpartiet ser ingen anledning att ändra på den. Den värdefulla kompetens som under årens lopp byggts upp riskerar nu att gå förlorad med regeringens förslag, som förmodligen kommer att realiseras i dag. Jag tycker att detta kan liknas vid en kapitalförstö- ring. Centerpartiet vill, i motsats till regeringen, att den kompetens som har byggts upp ska tas till vara även i framtiden. Ordningen för viltforskning och viltövervakning bör således inte förändras. Till Jaktvårdsfonden inflyter med nuvarande nivå på inkomsterna från det statliga jaktkortet ca 60 mil- joner kronor per år. Dessa av jägarna inbetalade me- del bör användas i jägarnas intresse. Regeringens förslag att dessutom ta medel ur Jaktvårdsfonden för att finansiera statens arbete med direktiv och uppfölj- ning är oacceptabelt. Kostnader som avser åtgärder av mer allmänt intresse bör enligt min och Centerpartiets mening betalas av allmänna medel. Hit hör t.ex. rov- djursforskning och kostnader för uppspårning och omhändertagande av trafikskadat vilt. Jag yrkar med anledning av det anförda bifall till reservation nr 13 av mig själv m.fl. Självklart står jag bakom även övriga reservationer där mitt namn finns med, men jag väljer för tids vinnande, fru talman, att yrka bifall endast till den reservationen. Sedan till den omdiskuterade frågan om samord- ning av jakt. Regeringen har ju i sin proposition före- slagit att viltarterna ska särskiljas. Regeringen anser att det inte finns samma behov av samordning beträf- fande småviltet som beträffande de större viltslagen. Ett viltvårdsområde ska enligt propositionen kunna inrättas endast om samordningen inom området avser något av viltslagen älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin, björn, lo, järv eller varg. Viltvårdsområdet ska ju bl.a. främja vården av det vilda, av allt vilt. Vad är då viltvård? Jo, i propositionen föreslås en utmönstring av begreppet jaktvård, att ersättas med den något vidare definitionen viltvård. Begreppet viltvård ges en definition i 4 § jaktlagen. Bestämmel- sen i jaktlagen, som för övrigt anpassats till EU:s direktiv, syftar till att samtliga i vårt land förekom- mande viltarter ska bevaras och ges skydd och stöd. I viltvården ingår t.o.m. att bevara viltarter som bara tillfälligt förekommer i vårt land. Därför framstår det för mig som förvirrande och närmast felaktigt att kalla den nya, kan vi säga, jakt- vårdsområdeslagstiftningen för lag om viltvårdsom- råden; detta mot bakgrund av att lagen rent offent- ligrättsligt tillåts avse endast ett fåtal viltarter och av att möjligheten att bedriva viltvård - inrätta olika viltvårdsanläggningar osv. - på annat sätt än genom jakt är kraftigt beskuren. Därtill ska läggas att det finns mycket stora regio- nala skillnader i Sverige. Därför blir konsekvenserna av det av regeringen framlagda förslaget svåra att överblicka. I de delar av landet som är starkt ägosplittrade - och de delarna är stora - kan de prak- tiska möjligheterna att bedriva småviltjakt avsevärt försvåras med regeringens förslag; detta bl.a. för att det enligt 35 § jaktlagen inte är tillåtet att med vapen avsedda för jakt färdas över annans jaktområde. Det måste ifrågasättas, vilket vi har gjort, om det är rim- ligt att fatta beslut enligt propositionen om en ny lag om viltvårdsområden som får så stora konsekvenser för den samordnade jakten och viltvården i landet samt för ett mycket stort antal människor; därav de motionskrav som framförts från vår sida och som en utskottsmajoritet nu tillstyrker. Fru talman! Sedan vill jag säga något om den stärkta ägande- och förfoganderätten. Den 1 januari 1995 ändrades reglerna om egendomsskyddet i 2 kap. 0465398691116 N 2010-01-01 00:00:00 184500 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf172