<anforande>
<dok_hangar_id>2348671</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2000-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jaktens villkor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8FFDB716-C4F6-49B1-B13A-51AEB1DE131F</anforande_id>
<anforande_nummer>168</anforande_nummer>
<talare>CARL G NILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Maggi Mikaelsson började sitt anfö-
rande med att säga att jakten inte ska kopplas till det
privata ägandet. Jag sade ju i mitt inledningsanföran-
de, för att upprepa det, att Vänstern aldrig har värnat
enskilt ägande. Det har Maggi Mikaelsson nu själv
bekräftat.
Följdfrågan blir: Vad innebär påståendet att jakt-
rätten inte ska kopplas till det privata ägandet? Är det
någonting som ska ingå i allemansrätten?
Fortsättningsvis säger hon att jakten ska kunna
ske till en rimlig kostnad. Vad är då en rimlig kost-
nad? Ett av motiven till den utredning som startade
för sex år sedan var att det fanns motioner i Sveriges
riksdag om att man borde prispröva jaktarrenden, för
det ansågs att de var för dyra. Samma utredning kom
fram till att det inte fanns någon sådan anledning,
utan att det faktiskt var på det sättet att priserna för
jaktarrenden bedömdes som skäliga.
Det rimliga med priser är ju vad en köpare och en
säljare kommer överens om, eller vill Maggi Mikaels-
son på nytt ta upp frågan om att vi politiskt på något
sätt ska pröva priset på jakt och jakttillfällen?
</anforandetext>
<intressent_id>0929270135300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184496</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf168</protokoll_url_www>
</anforande>
