<anforande>
<dok_hangar_id>2348671</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2000-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jaktens villkor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>30F7933A-4D12-49A2-91DF-D36B71361A66</anforande_id>
<anforande_nummer>167</anforande_nummer>
<talare>MAGGI MIKAELSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Man kan se på det befintliga äl-
gjaktssystemet på olika sätt. Om man försöker ha den
principiella uppfattning som jag redovisade tidigare
är det i första hand markernas förmåga att bära fram
en älgstam som är det viktiga. Det är inte självklart
att den som är markägare ska ha rätt att skjuta en
vuxen älg.
Detta är en fråga som vi inte har diskuterat i
Vänsterpartiet. Det är min personliga uppfattning.
Man kan hitta olika sätt att lösa det. Man kan diskute-
ra jakttider och annat, och det är bl.a. därför vi är
överens om att vi ska göra ett tillkännagivande till
regeringen om att återkomma med dessa frågor.
För mig är utgångspunkten att man ska få jaga så
mycket älg som marken kan bära. Jag hade en gång i
tiden fyra hektar åker. Jag kan lova att de inte födde
någon älg. Men den marken ingick i ett jaktvårdsom-
råde, vilket gjorde att jag hade möjlighet att jaga. Det
tycker jag var bra. Jag hade inte tyckt att det hade
varit rimligt att jag skulle ha haft möjlighet att sitta
själv på min lilla åkerlapp och skjuta en vuxen älg
varje år.
</anforandetext>
<intressent_id>0658094895604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184495</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf167</protokoll_url_www>
</anforande>
