2348671 GN09123 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni 1999/2000 123 2000-06-07 00:00:00 Jaktens villkor BFB53A95-98D4-4D69-BFA6-A85820EB7F10 162 CARL G NILSSON (m) m Herr talman! Jag lovar inte att jag kan klara mitt anförande på de antecknade fem minuterna. En etta framför den femman kanske vore mer lagom. Vi får se. Jaktfrågor har alltid engagerat vare sig det har va- rit på lokal nivå eller, som i dag, på högsta beslutande nivå. Det betänkande som vi ska diskutera här i dag är förvisso inget undantag. Jag läste t.o.m. i en tid- ning härförleden att hanteringen betraktades som en såpopera, och det är ju inte särskilt hedrande för oss i utskottet. Historien börjar som sades 1994, när dåvarande jordbruksministern Margareta Winberg tillsatte en utredning som hette Vissa jaktfrågor. Så nog får man säga att det har tagit tid. Nåväl, nu har vi en proposi- tion som ska behandlas. Vi har dessutom en lång rad enskilda motioner, dels med anledning av propositio- nen, dels från den allmänna motionstiden både under detta riksmöte och det förra. Av de senare är det värt att nämna ett stort antal motioner om säl och säljakt. Här gör en stor majoritet av utskottet ett välkommet uttalande om nödvändig- heten av att börja reducera sälstammen. Det kustnära fisket har stora svårigheter med den ökande sälstam- men. I stället för att vara en stor belastning bör den enligt min mening genom en reglerad och omdömes- gill jakt beskattas och nyttjas som en tillgång. Det hade varit önskvärt att majoriteten också hade insett problemet med den sedan många år diskuterade okontrollerat ökande populationen av skarv. Här gör utskottet enligt min mening en helt otillräcklig mar- kering. I stället borde man ha gjort ett kraftfullt till- kännagivande till regering och berörda myndigheter. De av oss som har sett effekterna av skarvkoloniernas härjningar inser att något måste göras. Likaså är det fegt av majoriteten att inte uttala sig i vargfrågan. Att den s.k. nödvärnsrätten också borde omfatta vargen har nu diskuterats både länge och ingående. Att få sin hund eller sin boskap angripen och dödad utan att ens kunna ingripa när det sker inför ägarens ögon är naturligtvis oacceptabelt för den som drabbas. Det inger naturligtvis inte respekt för lagstiftningen. Därmed har jag sagt något om några av de enskil- da motionerna. Den stora frågan är naturligtvis pro- positionen om jaktens villkor. Och den stora frågan i denna handlar om ändringen av lagen om jaktvårds- områden. Härvidlag hade regeringen, för en gångs skull kanske man ska lägga till, tagit ett steg i rätt riktning och föreslagit ändringar vad gäller mark- ägarnas och jakträttsinnehavarnas rätt att själva förfo- ga över jakten och viltvården. Det tvångsinslag som finns i den nuvarande lag- stiftningen svarar på intet sätt mot Sveriges grundlag. Jag vill faktiskt på förekommen anledning citera något ur denna vår grundlag. Det står i regeringsfor- mens 2 kap. 18 §: "Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egen- dom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen." Sedan fortsätter para- grafen med att säga att i den mån det görs sådana inskränkningar ska det utgå ersättning för detta. Därför var det alltså bra att regeringen föreslog en ändring som stärkte äganderätten. Men hör och häp- na: Regeringspartiet i riksdagen föreslår nu med hjälp av Centern och Vänstern en återgång till möjlig tvångslagstiftning vid bildande av s.k. viltvårdsområ- den. Här föreslås att jakt på och vård av småvilt, t.ex. hare, räv och fågel, ska anses vara av sådant angelä- get allmänt intresse att det kan motivera att tvinga in en jakträttsinnehavare i ett viltvårdsområde. Han eller hon får därefter tåla och acceptera det majoritetsbeslut som området fattar. Men det är inte nog med det. Majoriteten motiverar också tvångslag- stiftningen med att jakten som sådan underlättas vid en samordning av densamma. Eller med andra ord: Jakten som fritidssysselsättning anses som ett angelä- get allmänt intresse. Lagrådet, som utskottet har tillfrågat i ärendet, skriver i sitt svar mycket talande: "Respekten för grundlagen och hänsynen till konsekvenser för fram- tiden kräver att i riksdagens lagstiftningsarbete be- greppet angelägna allmänna intressen inte ges en uttunnad innebörd." Så säger Lagrådet. Jag tycker personligen att jakt är trevligt. För mig och för min fastighet är det också en nyttighet som jag försöker att förvalta på ett uthålligt och ekono- miskt lönsamt sätt. Så är det många som tycker. För tusentals markägare är jakten och jakträtten en själv- klar del i den suveräna äganderätten över vilken man önskar och, tycker jag, har rätt att fordra full rådighet. I vår reservation 1 - till vilken jag, herr talman, yrkar bifall - säger vi att reglerna för bildande av viltvårdsområde bör vara sådana att det fordras enig- het bland berörda markägare för att få bilda ett vil- tvårdsområde. Vi pekar på att all erfarenhet tyder på att all sådan samverkan som sker frivilligt inom såväl jakt som fiskevård fungerar väl. I tvångsbildade om- råden råder det däremot ofta misstämning och osäm- ja. Jag tror att många av er, kära kolleger, liksom jag de senaste dagarna och veckorna har fått många vitt- nesbörd om att det är på det sättet. Jag kan förstå att Vänsterpartiet, som aldrig värnat om enskilt ägande, står bakom detta betänkande. Jag noterar också att Socialdemokraterna här visar sin verkligt sanna natur. Mer svårförståeligt är hur Cen- tern har hamnat i detta sällskap. Hur kan Eskil Er- landsson och Åke Sandström, som jag i övrigt be- tecknar som mycket kloka karlar, försvara och förkla- ra att jakt på hare, räv eller skogsfågel är av så all- mänt angeläget intresse att det motiverar inskränk- ning i äganderätten? Var går hädanefter gränsen för vad som motiverar liknande konfiskation? Är ridsport och golfspel också av angeläget allmänt intresse? Går det verkligen ihop med Centerns grundläggande värderingar att frånta den enskilde bestämmanderätten över hans mark? Från moderat håll yrkar vi alltså avslag på betän- kandet i denna del. Vi begär ett nytt lagförslag, som i och för sig ger möjlighet till samordning men som bygger på bibehållen enskild äganderätt, frivillighet och valfrihet. Vi står naturligtvis bakom också övriga reserva- tioner, som handlar om flera olika jaktliga frågor, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till denna reservation, nr 1. (Applåder) 0929270135300 N 2010-01-01 00:00:00 184490 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf162