2348671 GN09123 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni 1999/2000 123 2000-06-07 00:00:00 Jaktens villkor 79E4E6F3-55A8-4BFA-8EB3-131DEB3228A0 161 DAN ERICSSON (kd) kd Herr talman! I dagens betänkande från miljö- och jordbruksutskottet behandlas dels en jaktproposition, dels fristående motioner från allmänna motionstiden. Från kristdemokraternas sida har vi välkomnat flera av de förslag som presenterades i propositionen Jaktens villkor. Vi har sett dem som steg i rätt rikt- ning. Det handlar om ett stärkande av äganderätten och möjligheterna för enskilda att lämna tvingande jaktvårdsområden. Det handlar om att myndighets- utövning inom jaktområdet flyttas just till en myn- dighet. Till dels handlar det också om ökad jämlikhet mellan jägarorganisationerna, även om man i den delen inte gått hela vägen. Propositionen bygger i allt väsentligt på den stat- liga utredningen om jaktens villkor. Redan när utred- ningen presenterades för tre år sedan signalerade vi från kristdemokraternas sida att den inriktning som där redovisades hade vårt partis stöd. Det är ändå med viss förvåning som vi har konstaterat att det har tagit orimligt lång tid för regeringen att skriva denna pro- position, även om resultatet har blivit relativt bra. På ett antal punkter har vi dock invändningar och också behov av förtydliganden. Trots att propositio- nen tar steg i rätt riktning för att stärka äganderätten och den enskildes möjligheter i de nya viltvårdsom- rådena, finns ännu en del övrigt att önska. I samband med skrivningarna om tvångsanslutning för samord- ning av viltvården står det bl.a.: Kraven gäller oavsett om fastighetsägarna är överens om att bilda området eller inte. Herr talman! Den typen av formuleringar och syn- sätt hör inte hemma i en modern rättsstat. Utgångs- punkten bör i stället vara att det är på frivillig grund som man sluter sig samman för att samordna viltvår- den. Om man sedan finner skäl för tvingande om- ständigheter, ska det alltid vara ett undantag med särskild argumentation för detta. Dessvärre, herr talman, har nu också en utskotts- majoritet bestående av Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kört över såväl regeringen som Lagrådet på en viktig punkt. Utskottsmajoriteten anser det vara ett stort, allmänt intresse av fortsatta tvångsåtgärder och åsidosättande av äganderätten vad gäller småvilt - låt kalla det harjakt. Detta är för mig obegripligt. Likadant tycker nog övriga partier i ut- skottet, som faktiskt i denna del står bakom regering- ens förslag. När utskottsmajoriteten nu sätter ut äganderätten på ett sluttande plan, innebär det i första hand två risker: Risk för bakslag i domstolar, vilket kanske inte är en risk utan en möjlighet sett utifrån majorite- tens synpunkt, men också en risk för fortsatt uttun- ning av äganderätten. Vad vinns med detta? Varför tar majoriteten dessa risker? Jag hoppas att vi ska få ett svar i denna debatt från majoritetspartierna Soci- aldemokraterna, Vänstern och Centern på varför ni gör på detta vis. Herr talman! Det är bra att majoritetskravet för att bilda ett viltvårdsområde höjs. Principiellt borde det dock vara så att man ska vara överens för att ett om- råde ska kunna bildas. Efter att den föreslagna för- ändringen nu behandlats här i riksdagen, bör rege- ringen genom utredningsförfarande undersöka förut- sättningarna att ta steget fullt ut och ge äganderätten dess ursprungliga innebörd, dvs. att det ska vara fri- villigt att bilda viltvårdsområden och deltagarna ska vara överens. Den föreslagna tidsfristen för när ett viltvårdsom- råde får upplösas är också det ett steg i rätt riktning men inte tillräckligt. Det finns ingen anledning att ha en tidsfrist på tre år i detta sammanhang. Det ska vara möjligt att upplösa en viltvårdsförening utan att nå- gon tidsfrist inväntas, med beaktande av normala föreningsrättsliga regler. Det är i alla fall uppfattning- en från kristdemokraternas sida. I fråga om att utesluta en fastighet om fastighets- ägaren och viltvårdsföreningen är överens har propo- sitionen frångått utredningsförslaget. På denna punkt anser vi det nödvändigt att uteslutning ska kunna ske om alla är överens. Utan tvekan utför Svenska Jägareförbundet stora insatser för viltvården. Samtidigt arbetar även Jägar- nas Riksförbund med viltvårdsfrågor av liknande karaktär. Detta förhållande framgår också av olika beslut av regering och riksdag under lång tid, där det genomgående anges att uppdrag och arbetsuppgifter inom jakten och viltvården ska handhas gemensamt av de båda jägarorganisationerna. Formuleringen att Svenska Järgareförbundet ska ha ett allmänt uppdrag och ett huvudansvar för delar av viltvården och jakten kommer att medföra tolk- ningsproblem i olika avseenden. I denna del vore det bättre om man betonade samverkan mellan Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund. Dessa organisationer bör gemensamt ansvara för utbildning och information om viltvård och jakt. För denna verksamhet bör också, som propositionen anger, ett årligt bidrag utgå, lämpligen i form av ett rejält grundbidrag och utöver det ett medlemsbaserat bi- drag. I övrigt, herr talman, behandlar betänkandet fri- stående motioner från allmänna motionstiden, vilket också leder till tillkännagivanden från utskottets sida. Jag återkommer till dessa. Vi kristdemokrater hade en motion också om äl- gjakten. Vad gäller älgjakten kvarstår kristdemokra- ternas syn att man ska värna rätten att fälla vuxen älg och att de med mindre marker ska ha rimlig chans att fälla vilt årligen. Jakttiden på licensområden kan i dag omfatta flera månader. I jämförelse med det måste det anses vara skäligt att man på de mindre markerna åtminstone har fem dagar på sig att fälla det enda djur som man har tillstånd att skjuta. Här vet vi att olika länsstyrelser försöker att begränsa tiden. Men jag anser att riksdagen borde fatta beslut om denna minimitid. I för skärgårdsbefolkningen viktiga frågor, som jakt på säl och skarv, tar nu utskottet initiativ som möjliggör för regeringen att finna former för jakt på säl. Också vad gäller skarven har utskottet stor förstå- else för problematiken, även om man här avvaktar något. De snabbt växande bestånden av skarv utgör ett problem för yrkesfisket. Skärgårdsbefolkningen måste ha möjligheter att hålla skarvbeståndet på en för fisket acceptabel nivå. Enligt vår mening bör regeringen skyndsamt vidta åtgärder som gör det möjligt att inte bara hejda den snabba ökningen utan också decimera den befintliga stammen. Med tanke på att antalet skarvar ständigt ökar, bör den skyddsstatus som gäller för skarv änd- ras så att allmän jakttid kan medges där traditionell skarvjakt tidigare bedrivits. Vad gäller rovdjursfrågan ska regeringen åter- komma med förslag efter remissomgången och den utredning som genomförts. Men redan nu anser vi kristdemokrater att rätten till nödvärn mot varg bör utvidgas och klart framgå av lagstiftningen. I dag krävs att angreppet ska ha påbörjats innan rätt att ingripa föreligger. Enligt vår mening bör djurägaren också ersättas för skador som varg orsakar på tambo- skap och husdjur. Den enskilde ska inte behöva drab- bas av höga försäkringspremier på grund av att det finns rovdjur där hundar och tamboskap vistas. Jag tror, herr talman, att den här typen av beslut kommer att underlätta debatten och göra det lättare att behålla de fyra stora rovdjuren, också vargen. I övrigt finns det många detaljfrågor i detta betän- kande. Det är bra att regeringen nu får en beställning av utskottet på en redovisning av läget på många olika jaktområden. För övrigt står jag givetvis bakom samtliga krist- demokratiska reservationer till betänkandet. Vad gäller älgjakten hänvisar jag till det särskilda yttran- det. Jag hoppas att det nu kan bli lugn och ro vad gäl- ler älgjakten, så att de med mindre marker också fortsättningsvis får rätten att fälla vuxen älg. Det finns ingen anledning att försöka komma åt dem. Det handlar om 4 000-5 000 älgar om året. Låt oss inte få en ny strid framöver omkring älgjakten. Låt det beslut som fattats ligga fast för lång tid. Vi hade som sagt många yrkanden och reservatio- ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 2 och 20. Så vill jag, herr talman, till sist i detta som synes bli min sista debatt i denna kammare tacka mina utskottskamrater och mitt utskottskansli för gott och trivsamt samarbete. Det har varit lätt att arbeta i ett utskott med gott klimat även om vi då och då också har haft tuffa sakfrågedebatter. Det är så det ska vara i en levande demokrati. Jag vill också tacka talmanskollegiet och riksda- gens ledamöter samt den alltid förstående riks- dagspersonalen, som ställer upp i alla väder. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 184489 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf161