2348671 GN09123 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni 1999/2000 123 2000-06-07 00:00:00 Information från regeringen från UNEP:s globala miljöministerforum i Malmö information från regeringen FA5841D8-CA2F-455E-AAFB-775A51D1B2F4 16 Miljöminister Kjell Larsson (s) s Fru talman! UNEP:s miljöministermöte i Malmö handlade om allas vår gemensamma framtid. Vad tänker vi på när vi tänker på framtiden? Tänker vi två timmar framåt i tiden kanske vi tänker på vad vi ska äta till lunch. Tänker vi några dagar framåt i tiden kanske vi tänker på hur vädret kommer att bli. Tänker vi fram till nästa år kanske det handlar om hur opini- onen för olika partier ska se ut eller hur det är på jobbet - om det finns kvar. Tänker vi fem år framåt kanske vi tänker på konjunkturutvecklingen, på hur ekonomin utvecklas och arbetslösheten förändras. Tänker vi 10-20 år fram i tiden tror jag att de allra flesta tänker på de stora globala utvecklings- och miljöproblemen. De är alltså väldigt viktiga i vårt medvetande, tror jag. Just det faktum att det är dem vi har på näthinnan när vi tänker långt in i framtiden visar att de har en väldig betydelse. Det var just om den framtiden som UNEP-mötet handlade. UNEP är, som ni vet, ett barn till den stora miljö- och utvecklingskonferensen i Stockholm 1972. Då skapades UNEP som den globala miljöorganisa- tionen. För några år sedan hade UNEP stora besvär- ligheter och gick igenom något av en kris. Sverige har stött UNEP:s återhämtning tillsammans med ett antal andra länder. Vi har stött de nya reformer som UNEP har introducerat. Vi har stött den nya UNEP-chefen Klaus Töpfer, tidigare tysk miljöminister, i hans som vi tycker kraftfulla och visionära ledarskap. En del i det nya sätt som UNEP vill arbeta på för att markera de globala miljöfrågornas vikt och för att vara med och sätta dagordningen för diskussionen om globalisering, inte minst, har varit att starta återkom- mande miljöministermöten. Det gör man inte för att som tidigare diskutera byråkratiska aspekter av UNEP:s arbete, utan just för att diskutera de stora viktiga globala miljöproblemen. Det första av de mötena ägde rum i Malmö för två veckor sedan. Det är klart att det var en ära och en heder för Sverige att få värdskapet för det första mö- tet. Jag tror att det beror på att vi har ett gott renom- mé i världen när det gäller inte bara miljöfrågorna utan också utvecklingsfrågorna. När det gäller miljö- frågorna handlar det inte bara om vad vi gör i vårt eget land, utan det handlar i hög grad om vår starka medverkan och vår drivande roll i det internationella miljöarbetet. Vi hade hoppats att det skulle komma ett trettiotal miljöministrar. Jag tror att det var 102 miljöministrar som var med under mötets tre dagar eller delar av dem. Det var alltså en uppslutning och ett intresse som var betydligt större än vad vi hade hoppats på. Utöver det var det ytterligare ett fyrtiotal delegationer som leddes på ganska hög nivå. Det innebar också att diskussionerna under dessa dagar präglades av ett starkt politiskt intresse och av en stark vilja att åstad- komma förändringar i den globala miljösituationen. Bakgrunden är naturligtvis alarmerande. Om man ser på den globala utvecklingen kan man naturligtvis begränsa sig till att se på den ekonomiska utveckling- en - på den tillväxt som äger rum i många delar av världen och som naturligtvis är glädjande och på den stora ökningen av antalet personer i världen som lever på en något sånär hygglig levnadsnivå. Det är en kraftig ökning av medelklassen i många av de länder som har den högsta tillväxten. Men man behöver inte förskjuta fokus särskilt mycket för att se en annan bild av tillståndet i värl- den. Under de senaste 50 åren har koldioxidutsläppen femdubblats. Vi har blivit av med en fjärdedel av matjorden på jordklotet. En tredjedel av skogstäcket är borta. 1,1 miljarder människor saknar tillgång till rent dricksvatten. Klyftorna mellan människor har ökat. Det finns en beräkning som visar att klyftan mellan de 20 % som har det sämst och de 20 % som har det bäst, dvs. bl.a. vi, har fördubblats under de senaste 25 åren. Vi har 1 000 däggdjursarter som är akut hotade, och också 1 000 fågelarter. Det skulle vara ganska lätt för mig att fortsätta att ge siffror och uppgifter som visar att vi står inför en väldig utma- ning när det gäller miljöfrågan globalt. Den är natur- ligtvis väldigt starkt kopplad till fattigdomsfrågan, därför att miljö och fattigdom hör väldigt nära sam- man. Miljöministermötet i Malmö var uppdelat i ett antal olika diskussioner - en som rörde miljötillstån- det i världen i dag och vilka åtgärder och strategier man bör sätta in och en som handlade om den globala affärsverksamhetens roll. Det var en som handlade om det civila samhället. Vi hade dessutom en diskus- sion om hur man bör lägga upp det stora toppmöte som ska äga rum tio år efter Riomötet, dvs. 30 år efter Stockholmsmötet. Dessa diskussioner samlades upp i en Malmö- deklaration som alla ställde sig bakom. Jag hade äran att få leda arbetet med att utarbeta denna deklaration. Jag måste säga att jag är nöjd med resultatet att vi under tre dagars ganska intensivt förhandlande, då vi samtidigt var med i ministerdiskussionerna, fick fram ett tämligen konkret handlingsinriktat dokument. Jag tycker att det är väldigt glädjande att det var möjligt. Avsnittet om framtidens utmaningar för miljöpo- litiken innehåller ett viktigt åtagande och en försäkran om att den ökade miljöförstöring som hotar planetens hållbarhet ska stoppas och vändas i en anda av inter- nationellt kompanjonskap och solidaritet. Den oro- väckande avvikelsen mellan åtaganden och handling måste avhjälpas. Stödet till utvecklingsländer bör ökas. Den centrala betydelsen av efterlevnad när det gäller miljön, upprätthållande av miljökrav, utkrä- vande av ansvar för brott mot miljön liksom främjan- de av försiktighetsprincipen och behovet av kapaci- tetsutbyggnad betonades också. Det här avsnittet berör även allvaret i de miljöhot som det internationella samhället står inför och som har presenterats i den analys som har tagits fram i The Global Environment Outlook 2000. Det är en skrift som UNEP har tagit fram och som jag verkligen kan rekommendera alla att ta till sig. Särskild uppmärksamhet bör ges åt de ohållbara konsumtionsmönster som finns bland rikare befolk- ningsgrupper i alla länder men särskilt i industrilän- derna. För att konfrontera de underliggande orsakerna till fattigdomen och de globala miljöproblemen behö- ver vi integrera miljömässiga beaktanden i huvudfå- ran av alla beslut som fattas. Trenderna i globalise- ringen, med åtföljande risker och möjligheter när det gäller miljön, ställer som krav att internationella in- stitutioner förstärks, antar nya angreppssätt och enga- gerar andra viktiga aktörer på helt nya sätt. Avsnittet om den privata sektorn och miljön upp- manar till ett än större åtagande för den privata sek- torn att fortsätta att ta fram en ny kultur med miljö- mässigt ansvarstagande när det gäller användningen av en serie viktiga principer inom miljöpolitiken. Angreppssättet måste länkas till utvecklingen av renare och mer resurseffektiva teknologier i en livscykelekonomi och olika ansträngningar för att främja överföringen av miljöanpassad teknologi. Potentialen av den nya ekonomins bidrag till en håll- bar utveckling bör drivas på. Avsnittet om det civila samhället och miljön beto- nar den ytterst viktiga roll som det civila samhället har i att aktualisera olika miljöfrågor. I det avseendet har inte minst olika miljöorganisationer gjort väldigt stor nytta. Det civila samhällets roll bör stärkas på alla nivåer genom fri tillgång till miljöinformation åt alla. Det finns ett starkt behov av ökad forskning kring uppkommande miljöproblem. Jag måste särskilt uppmärksamma hoten mot kulturell mångfald och traditionell kunskap, särskilt när det gäller den inföd- da befolkningen och lokala samhällen. Det finns även behov på alla nivåer av oberoende objektiva medier för en ökad medvetenhet och för utvecklandet av gemensamma miljömässiga värderingar i det globala samhället. Avsnittet om det möte som ska äga rum tio år ef- ter Riomötet tar upp behovet av att en internationell konferens på verklig toppnivå sammankallas. Målet bör vara att injicera en ny anda av samarbete och angelägenhet när det gäller att verkligen ta itu med överenskomna åtgärder. I detta hänseende bör ratifi- ceringen av samtliga internationella miljökonventio- ner och protokoll ivrigt fullföljas. Regeringar och UNEP spelar en avgörande roll när det gäller förbere- delserna inför revideringen år 2002. Dessa förbere- delser bör påskyndas. 2002-konferensen bör ha som mål att angripa de stora utmaningarna när det gäller hållbar utveckling. Det gäller då särskilt de effekter som fattigdomsbördan ger åt en stor del av världens befolkning, i motsats till den överflödiga och slösak- tiga konsumtion och den ineffektiva resursanvänd- ning som vidmakthålls i den onda cirkeln av miljöför- störing och ökad fattigdom. Vidare bör konferensen ta ställning till kraven på en förstärkt institutionell struktur för internationell miljöstyrning. Jag tror att man kan säga att det genom alla dis- kussioner som vi hade och även i Malmödeklaratio- nen fanns en väldigt stark känsla av att det nu är tid att handla. Det har gjorts många stolta deklarationer. Vi vet hur miljösituationen ser ut. Vi vet väldigt mycket om vad som behöver göras, och nu är det tid att verkligen göra detta. Hoten ökar hela tiden, och möjligheterna att göra någonting blir kanske sämre ju längre man dröjer. För min del och för svensk del var det viktigt att vi fick ett kraftfullt genomslag för en del frågor som vi tidigare har drivit i det internationella miljöarbetet och som nu verkligen har flyttats många steg framåt. Deklarationen handlar om att miljöfrågorna ska integ- reras i alla sektorer. Det är en fråga som vi nu försö- ker förverkliga i Sverige och som vi driver i EU. Vi har nu också etablerat den här principen i det globala miljöarbetet. Ansvaret för miljöskador, liability, har en central betydelse. Näringslivet ska ta hänsyn till försiktig- hetsprincipen och principen om att förorenaren beta- lar. Miljöinformation ska finnas tillgänglig för alla. Alla globala miljökonventioner och protokoll ska ratificeras. Det kommer att betyda väldigt mycket. Och Rio + 10-mötet ska inriktas på konkreta åtgärder och på att förstärka de globala institutionerna. Det har gått ganska kort tid sedan det här mötet, men det är klart att det här också måste innebära förstärkta ansträngningar för Sverige när det gäller att vi ska ta vårt ansvar, inte minst i det globala miljöar- betet, i Malmödeklarationens anda. Jag hoppas att jag kommer att kunna informera riksdagen vid senare tillfällen i samband med initiativ och förslag om vilka specifika åtgärder som vi behöver genomföra och driva. 0818762925009 N 2010-01-01 00:00:00 184344 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf16