<anforande>
<dok_hangar_id>2348671</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:123 Onsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2000-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Organisations- och ledningsfrågor i För- svarsmakten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3284EBBA-4064-4B37-99D3-C70734AE8731</anforande_id>
<anforande_nummer>152</anforande_nummer>
<talare>HENRIK LANDERHOLM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Detta försvarsutskottsbetänkande får
betraktas som ett smörgåsbord, inte därför att för-
svarsutskottet gjort det till ett sådant utan därför att
regeringen har valt att för riksdagen lägga fram dels
förslag till beslut, dels information som utan att vara
osammanhängande ändå omfattar olika ämnesområ-
den som inte med naturnödvändighet hör ihop.
Följaktligen har riksdagen i dag att fatta beslut på
ett beslutsunderlag och att ta del av information som
gäller beslutsbefogenheter. Det handlar om försök till
analys av vilka frågor som regeringen respektive
riksdagen bör fatta beslut om på försvarsområdet. Det
gäller organisationsenheter av olika slag. Det gäller
en kort information som regeringen lämnar avseende
arbetet med högkvarterets organisation, namn- och
traditionsfrågor samt ledningen för organisationen av
en del av försvarets skolor och centrum.
Låt mig något beröra frågan om beslutsbefogen-
heter. Jag tycker att utskottet utan att fullständigt
avvisa regeringens förslag har hittat en framkomlig
väg när det gäller att försöka definiera vilken verk-
samhet som har sådan omfattning, betydelse och
karaktär att det är rimligt att riksdagen även fortsätt-
ningsvis har möjlighet att ta ställning till verksamhe-
tens inriktning och lokalisering.
Från den utgångspunkten är det också rimligt att
riksdagen bör kunna följa upp sina egna beslut och
den verksamhet som bedrivs vid de här organisa-
tionsenheterna under en längre tid. Det görs bara
möjligt om beslutsbefogenheterna i större utsträck-
ning finns kvar här i riksdagen. Likväl måste man nog
påpeka att det här sannolikt inte är den slutliga upp-
giftsfördelningen mellan riksdag och regering. Ut-
skottet pekar i sitt yttrande över regeringens proposi-
tion på behovet av att återkomma i frågan om vilka
beslut som bör fattas var på försvarsområdet. An-
svars- och uppgiftsfördelningen mellan riksdag, rege-
ring och myndighet är inte på något sätt given.
Detta för mig osökt över till frågan om högkvarte-
rets organisation där det inte finns några förslag från
regeringen, utan där finns det en redovisning av ar-
betsläget. Jag tvingas konstatera att regeringens pro-
position avlämnades innan riksdagen den 29 mars
fattade beslut och därmed lämnade sina synpunkter
på hur högkvarteret bör vara organiserat. Vi konstate-
rar enhälligt, och förutsätter, att regeringen återkom-
mer till riksdagen med den fullständiga sammanhåll-
na redovisning som utskottet har begärt när arbetet
slutförts.
Det medskick vi gör i detta hänseende avser en
hel del viktiga principiella frågor. Bl.a. gäller det hur
frågan om verksamhetsledning kontra insatsledning i
framtiden bör hanteras. Vidare gäller det försvarsgre-
narna och deras identitet, generalinspektörernas ställ-
ning och en hel del andra frågor som har med hög-
kvarterets organisation och därmed med Försvar-
smaktens ledning att göra.
Utskottet tar också upp namn- och traditionsfrå-
gorna och tillstyrker där ett motionskrav från såväl
socialdemokrater som moderater avseende en föränd-
ring av namnet på den militärdistriktsenhet som
kommer att finnas kvar i Dalarnas län. Jag tror att jag
kan tala för utskottets samtliga ledamöter när jag
säger att det här beslutet inte ska vara vägledande för
praxis i framtiden.
Slutligen konstaterar jag att det finns en reserva-
tion i utskottets betänkande. Vi har varit eniga om
allt, åtminstone intill denna tidpunkt, förutom när det
gäller frågor om skolor och centrum. Där har vi mo-
derater i såväl en motion som en reservation framfört
synpunkten att den verksamhet som bedrivs vid de
stora och viktiga skolorna, oavsett nivå och oavsett
truppslag eller vapen- eller försvarsgren, bedriver en
verksamhet som är av sådan betydelse för de profes-
sionella funktionerna i försvaret. Det handlar om
utbildning och utveckling av personalen, i första hand
officerarna, inom respektive funktion.
I varje fall under en tid framöver kommer vi, om
inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och väljer ett
annat förhållningssätt, att få leva med olika ledning-
sprinciper för samma verksamhet. Utskottet har
mycket riktigt valt att lyfta ut Amfibiestridsskolan
och Flygvapnets Uppsalaskolor från den organisato-
riska samordning som föreslagits av regeringen. Lik-
väl borde denna klokskap ha utsträckts till att gälla
även de övriga skolor som bedriver verksamhet av
samma karaktär och samma betydelse.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till den
moderata reservationen i betänkandet samt i övrigt till
utskottets hemställan.
</anforandetext>
<intressent_id>0838210948212</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184480</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09123/#anf152</protokoll_url_www>
</anforande>
