<anforande>
<dok_hangar_id>2348668</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:120 Onsdagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2000-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nationell handlingsplan för handikappoli- tiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FCCE6EF1-8F65-4312-BB5D-D45167453158</anforande_id>
<anforande_nummer>33</anforande_nummer>
<talare>INGRID BURMAN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Kerstin Heinemann har gjort klart att
Folkpartiet stöder ansvars- och finansieringsprinci-
pen. Det är jag glad över, och egentligen hade det
förvånat mig om Folkpartiet hade intagit en annan
hållning. Jag tror att det är viktigt att vi är många
partier i Sveriges riksdag som stöder den principen.
Samtidigt innehåller ju reservationen just detta
dunkelt sagda, dvs. att man anvisar medel. Jag kallar
det för att lägga handikappfrågorna i en sidovagn, vid
sidan av andra politiska områden.
Problemet är just det som Hans Karlsson tog upp i
sitt anförande och sina repliker. Om man ska skapa
möjligheter för t.ex. kommunerna att ta det ekono-
miska ansvaret för alla medborgare, så ska man öka
de generella anslagen. Det är i alla fall min åsikt. Och
om man ska ta ansvar för ansvars- och finansiering-
sprincipen bör man nog gå den vägen.
Folkpartiet har valt en annan väg, och jag har full
respekt för det. Men det finns faktiskt två budskap i
Folkpartiets reservation. Jag är glad över att Kerstin
Heinemann har förtydligat sig.
</anforandetext>
<intressent_id>028536711718</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184269</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09120/#anf33</protokoll_url_www>
</anforande>
