<anforande>
<dok_hangar_id>2348668</dok_hangar_id>
<dok_id>GN09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:120 Onsdagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2000-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nationell handlingsplan för handikappoli- tiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D0C3D859-5587-4D9C-892F-B943E06B0052</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>KENNETH JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ingrid Burman svarade inte på något
sätt på den fråga jag ställde om hur lång tid det kan
ta. Jag ställde den frågan till socialförsäkringsminis-
tern för ungefär ett halvår sedan. Av den redovisning-
en framgick att förslagen kunde börja bli skarpa först
framåt år 2003, med tanke på den tid som behövs för
remissförfarandet och genomgången av allt material.
Till år 2003 räknade socialförsäkringsministern med
att det skulle ta, och då handlar det ändå om ett gans-
ka enkelt och självklart ställningstagande, som byg-
ger på att i princip ingen under 30 år i det här landet
ska ha förtidspension utan i stället få andra åtgärder,
som arbete, utbildning och rehabilitering.
Allt talar för att man skulle kunna bryta ut den här
delen ur helheten och se till att man åtminstone fick
ett delbeslut. Jag tycker att Ingrid Burman skulle
använda sina kontakter och se till att det gav ett re-
sultat. Till sist vill jag säga att det är bättre med
handling och åtgärder än med markeringar. Det finns
ännu en chans att stödja reservation nr 7.
</anforandetext>
<intressent_id>0327857385513</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>184266</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09120/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
