2348668 GN09120 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:120 Onsdagen den 31 maj 1999/2000 120 2000-05-31 00:00:00 Nationell handlingsplan för handikappoli- tiken 01CEF619-1C31-4476-957E-9A55264FA3A4 1 LARS ELINDERSON (m) m Fru talman! Det här betänkandet omfattar dels re- geringens förslag till nationell handlingsplan för han- dikappolitiken, dels hela 53 motioner som på olika sätt behandlar funktionshindrades livssituation. De flesta motionerna gäller inte målen för handi- kappolitiken utan i första hand frågor som rör olika former av stöd till funktionshindrade. Från moderat sida har vi reservationer som gäller förändringar i reglerna för assistansersättningen, avskaffande av monopolet på hjälpmedelssidan, funktionshindrades rätt att välja skola, bättre samordning av rehabilite- ringsinsatser, reguljär textning av Sveriges Televi- sions program, synskadades rätt till ledsagarservice, förändringar av bilstödet, nya regler för bostadsan- passning och rättvisare stöd till handikapporganisa- tionerna m.fl. Jag står, fru talman, naturligtvis bakom alla de re- servationer som vi har avgivit i utskottet, men för att vinna tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reser- vationerna nr 5 och 32. De övergripande nationella målen för handikap- politiken är viktiga men inte speciellt kontroversiella. Samtliga partier ställer upp på de mål som anges i propositionen, dvs. - en samhällsgemenskap med mångfald som grund - att samhället utformas så att människor med funktionshinder i olika åldrar blir delaktiga i sam- hällslivet och - att jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och poj- kar liksom kvinnor och män med funktionshinder kan förverkligas. När man läser socialutskottets betänkande kan man konstatera att de skillnader som finns mellan partierna framför allt gäller medlen att nå dessa mål. Ett genomgående tema i propositionen är att Sve- rige redan i dag har en modern och bra lagstiftning på handikappområdet, men att det brister i tillämpningen och att det saknas sanktioner mot de myndigheter m.m. som inte tillämpar de bestämmelser som gäller. Från moderat sida delar vi uppfattningen att man kan nå långt i anpassning av såväl offentliga miljöer och bostäder som kollektivtrafik genom relativt enkla åtgärder och genom en striktare tillämpning av redan gällande lagstiftning. Men enligt vår uppfattning räcker det inte med mer strikta regler, bättre kontroll och nya sanktionsmöjligheter för att funktionshindra- de ska kunna integreras i samhällslivets olika delar. Det krävs framför allt en förändrad attityd, såväl från politiken och från de myndigheter som handhar han- dikappärenden som bland allmänheten. Vi vill ge de funktionshindrade större möjligheter att påverka sin egen situation bl.a. genom ökad valfrihet, avreglering av monopol och avskaffande av hämmande byråkrati. Men vi vill också öka det direkta ekonomiska stödet till sådana insatser som underlättar för funktionshind- rade att delta i samhällslivet. Regeringen hänvisar i propositionen till några länder som från olika utgångspunkter och med olika förutsättningar kommit längre än vårt land när det gäller integrationen av funktionshindrade i samhället. Gemensamt för de länder man hänvisar till - Storbri- tannien, Australien, Sydafrika och framför allt För- enta Staterna - är att man i dessa länder valt en helt annan väg än den som traditionellt gäller i vårt land. Det gäller framför allt lagstiftningen i Förenta Stater- na. Man har där ställt den enskildes rättigheter i cent- rum. Genom en civilrättslig lagstiftning har man de facto gjort att det kostar att diskriminera funktions- hindrade. De kommuner, varuhus, butiker, restauranger, museer, biografer, bussbolag etc. som inte lever upp till de krav lagstiftaren ställer riskerar utöver kostna- derna för anpassningen av sina lokaler m.m. att dess- utom få betala skadestånd till dem som drabbas. Samma gäller om funktionshindrade diskrimineras på arbetsmarknaden. Domstolarnas utslag får dessutom en prejudicerande effekt, vilket innebär att andra funktionshindrade i samma situation drar nytta av domstolarnas utslag. Denna lagstiftning, som i USA benämns Ameri- cans with Disabilities Act, har varit framgångsrik och ses som ett föredöme i hela världen i dag. På kort tid har offentliga miljöer blivit tillgängliga för funktions- hindrade. Dessutom har antalet funktionshindrade i arbetslivet ökat dramatiskt. Genom ADA har männi- skor med olika former av funktionshinder börjat att bli betraktade som den resurs de är, som kunder, resenärer och anställda. Lagstiftningen har därmed inte bara blivit ett medel att ta bort diskriminerande hinder utan också ett medel att förändra attityder. Från moderat sida vill vi röra oss i riktning mot en sådan lagstiftning, som garanterar de funktionshind- rades rättigheter och inte i första hand är inriktad på att styra hur dessa rättigheter ska tillgodoses. Den principiella skillnaden mellan oss och majoriteten syns tydligast i vår reservation om s.k. domstolstrots. Regeringen och majoriteten föreslår att kommunerna ska kunna åläggas viten, dvs. att betala böter till sta- ten, för sådant domstolstrots. Från vår sida vill vi i stället att kommunerna ska åläggas att betala den funktionshindrades kostnader för det stöd och den service som han eller hon har rätt till enligt länsrät- tens dom, oavsett om insatsen tillhandahålls av kom- munen, landstinget eller någon annan. Av erfarenhet vet vi att det inte alltid är med öp- pet sinne kommunerna följer länsrätternas utslag, även om relativt få kommuner ägnar sig åt direkt domstolstrots. Många funktionshindrade kan vittna om svårigheterna att få ett fungerande samarbete med kommunernas och landstingens handläggare, i syn- nerhet efter en tvist som måste lösas av länsrätten. Möjligheten att få sina rättigheter tillgodosedda av någon annan än kommunen, på kommunens bekost- nad, skulle stärka den enskilde funktionshindrades integritet och valfrihet. Fru talman! Den handikappreform som den bor- gerliga regeringen genomförde i mitten av 90-talet byggde på samma grundsyn. Makten flyttades från de politiska sammanträdesrummen och de kommunala handläggarna till de enskilda funktionshindrade. Reformen innebar för många en revolution och skapade bättre förutsättningar för människor med funktionshinder att delta i samhällslivet. Men steg för steg har den socialdemokratiska regeringen urholkat den här valfrihetsreformen. Det första steget var att föra över en del av ansvaret från staten till kommu- nerna, vilket har inneburit att det har uppstått en kon- flikt mellan kommunala och statliga uppgifter. Vi har därför föreslagit att hela det ekonomiska ansvaret för assistansersättningen ska återgå till staten. Vi vill också att de funktionshindrades valfrihet ska främjas genom att utbudet av tekniska hjälpmedel kan till- handahållas av fler än det faktiska monopol som kommuner och landsting i dag har på hjälpmedelsom- rådet. Nuvarande system har, som alla monopol, lett till långa väntetider och dessutom ett onödigt begränsat urval av hjälpmedel. Mer resurser löser inte dessa grundläggande problem. Vi vill i stället ha en avmo- nopolisering av hjälpmedelshanteringen. De som har rätt till hjälpmedel ska också tillförsäkras rätten att själva få införskaffa de hjälpmedel de behöver med ekonomiskt stöd från det allmänna - kommunen eller landstinget. Hjälpmedelsgarantin ska också omfatta statliga anslag för hjälpmedel, t.ex. bilstödet. En sådan reform skulle medföra en ökad konkurrens som inte bara främjar den enskildes valfrihet utan också skulle stimulera utvecklingen av nya hjälpmedel. Vi vill, fru talman, att beslut om hjälpmedel ska kunna överklagas. Fru talman! Möjligheten att välja skola är viktig för alla elever, men alldeles särskilt för barn och ungdomar med funktionshinder. Rätten för funktions- hindrade barn att välja en integrerad undervisning i en skola på hemorten är lika viktig men inte viktigare än rätten att välja att gå i en skola som är utformad för att tillgodose särskilda behov. Vi moderater ser be- slutet att lägga ned Ekeskolan i Örebro - en special- skola för multihandikappade barn - som ett lågvat- tenmärke när det gäller synen på elevers och deras föräldrars rätt att välja skola. Barn som är trygga i specialskolan och som ut- vecklas på ett positivt sätt måste ha möjlighet att även i framtiden välja denna skolform. Specialskolor ska även i framtiden vara ett alternativ för de elever som anser att dessa skolor bättre kan tillgodose deras sär- skilda behov. Fru talman! Svensk handikappolitik bygger alltför mycket på att politiker och myndigheter inte bara ska definiera och reglera de handikappades rättigheter, politiker och myndigheter ska också bestämma hur behoven bäst kan tillgodoses. Andra myndigheter ska övervaka och kontrollera att man lever upp till be- stämmelserna. Utrymmet för den enskildes eget val är begränsat. I det hänseendet kan man säga att funktionshindrade är dubbelt handikappade. Utöver det beroende de har genom sitt funktionshinder blir de också beroende av politiska beslut och myndigheters prioriteringar. Från moderat sida vill vi steg för steg öka de funktions- hindrades oberoende genom att avveckla monopolen och skapa valfrihet om medlen för att förverkliga dessa människors integration i samhället. Detta, fru talman, var innehållet i våra reservatio- ner. (Applåder) 0905755961314 N 2010-01-01 00:00:00 184237 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09120/#anf1