2348560 GN0912 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:12 Onsdagen den 13 oktober 1999/2000 12 1999-10-13 00:00:00 Statlig förvaltning 9AC3685E-2588-4BD0-953C-2853FC8A2D37 152 INGVAR SVENSSON (kd) kd Fru talman! Sverige är det land som har uppfunnit ombudsmannaämbetet. Ordet ombudsman ingår nu- mera i internationellt språkbruk. Justitieombudsman- nen tillskapades 1809. Jag ska inte fördjupa mig i den historiska exposén över ämbetets utveckling. Det har Jerry Martinger gjort på ett förtjänstfullt sätt tidigare. I Sverige har med åren alltfler ombudsmannaäm- beten inrättats: Konsumentombudsmannen, Jäm- ställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Barnombudsmannen och Handi- kappombudsmannen. Nu har vi också fått HomO. Från och till diskuteras behovet av ytterligare om- budsmän, t.ex. när det gäller EU; det fanns med i motionsfloden. Man har även diskuterat en äldreom- budsman. De ombudsmän som har tillkommit efter JO har inte fått samma fristående ställning under riksdagen. De ligger under regeringen och departementen. Dessa ombudsmän förordnas av regeringen. Alla är själv- ständiga myndigheter utom KO som är inordnad i Konsumentverket. Fru talman! Med alltfler ombudsmän riskerar vi att få en uppsplittring av resurser. Det blir allt svårare för medborgarna att hitta rätt i floran av ombudsmän. Förutom att det borde vara en mer fristående ställning för ombudsmännen borde därför även själva organi- sationen förändras. Det skulle vara flera fördelar med att skapa ett sammanhållet ombudsmannaämbete med ett antal rättighetsombudsmän som var och en har special- kompetens och ansvar inom sina områden. Ämbetet skulle t.ex. kunna kallas Rättighetsombudsmannen, RO. För medborgarna skulle det underlätta att bara behöva hålla reda på JO och RO. Ämbetet skulle ha ansvar för hela spektrumet av medborgerliga fri- och rättigheter. Som grund för detta vill vi framhålla att Europakonventionen sedan 1995 gäller som svensk lag. De mänskliga rättighe- terna tillvaratas, enligt konventionen, av en kommis- sion och en domstol dit även svenska medborgare kan vända sig. Det hade kanske varit rimligt att svenska medborgare också skulle få en möjlighet att i första hand vända sig till en inhemsk institution för mänsk- liga rättigheter. Man kan tänka sig att ett sådant RO skulle kunna ligga under riksdagen, men huvudfrågan för oss krist- demokrater är att det finns ett samlat ämbete obero- ende av huvudman för verksamheten. I vilket fall tycker vi att förslagen på det här området borde bli föremål för en parlamentarisk utredning. Jag vill betona att vi absolut inte vill blanda in Justitieom- budsmannen i det hela. Vår linje är att man ska titta separat på det här med rättighetsombudsmän. Fru talman! Justitiekanslern är dels regeringens advokat och utredare av olika företeelser inom den statliga förvaltningen, dels åklagare som t.ex. beslutar om åtal mot domare i Högsta domstolen och Rege- ringsrätten och dessutom åklagare i vissa fall enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundla- gen. Dessa flerdubbla roller kan verkligen diskuteras. I en framtida situation kan konflikter uppstå genom den här rolldelningen inom samma ämbete. Därför menar vi att man borde genomföra en noggrann ana- lys av Justitiekanslerns befogenheter. Fru talman! I en rättsstat är det viktigt att medel står till buds som garanterar den enskilde medborga- rens rätt till en säker och snabb handläggning av ett ärende. Detta är särskilt angeläget vad gäller fall av myndighetsutövning mot den enskilde. Därför föreslår vi också en förstärkning av den enskildes ställning gentemot den offentliga förvalt- ningen genom att införa en s.k. dröjsmålstalan. En sådan talan ger den enskilde en möjlighet att i dom- stol få prövat om ett förvaltningsärende onödigt up- pehålls hos den myndighet som har att fatta beslut i ärendet. Rätt till s.k. passivitetstalan är inte helt ovanlig nere på kontinenten. Den finns t.ex. inom EU:s institutioner och har en viss preventiv betydelse. När KU var där nere och besökte domstolen fick vi veta att det inte är ovanligt när man har den här typen av passivitetstalan att respektive institution någon dag innan ett ärende ska upp till avgörande fullföljer vad man skulle ha gjort långt tidigare. Det är alltså viktigt för den enskilde att man kan föra sådan här talan gentemot förvaltningsmyndighe- ter men även mot regeringen och mot domstolar såvitt avser deras handläggning av förvaltningsärenden. Fri- och rättighetskommittén presenterade 1994 ett betänkande om de här frågeställningarna, bl.a. ett förslag vad gäller dröjsmålstalan. Såvitt jag kan erinra mig stöddes detta av den icke-socialistiska majoritet som fanns i det läget. Numera är Kristdemokraterna ensamma om att kräva att dröjsmålstalan bör införas enligt utredningens förslag. Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer men för att underlätta kammarens arbete yrkar jag bifall enbart till reservation 6. Eftersom mom. 5 omfattar två delfrågor, om punktlighet och dröjsmålstalan - vi kristdemokrater vill ha båda men Moderaterna och Folkpartiet nöjer sig med punktligheten - avser vi, om det blir aktuellt, att i andra hand stödja reservation 5. 0575413157004 N 2010-01-01 00:00:00 172150 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0912/#anf152