2348667 GN09119 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:119 Tisdagen den 30 maj 1999/2000 119 2000-05-30 00:00:00 Vissa frågor om det nya pensionssystemet samt efterlevandepensioner och efterlevandestöd 1112DBB3-DF2B-4BD7-8BD2-E5FA4600DE83 9 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Det nya pensionssystemet har vi dis- kuterat många gånger i riksdagen, och det kommer vi säkert att fortsätta att göra. Det är på intet sätt något fel i det, eftersom det är ett stort och viktigt system - den viktigaste socialförsäkringen - och handlar om den ekonomiska tryggheten på äldre dagar. Två grundtankar fanns i samband med det nya pensionssystemet när det konstruerades. Den ena var förstås att skapa ett hållbart och uthålligt pensions- system som kunde hantera sin huvuduppgift att se till att de äldre fick en ekonomisk trygghet på gamla dagar. Det andra inslaget har kanske inte diskuterats lika ofta. Det handlade om att se till att pensionssys- temet i sig i största möjliga utsträckning utformades så att drivkrafterna gick åt rätt håll. De drivkrafter som var bra för samhällets utveckling skulle också vara bra för den enskilde, och därför skulle sannolik- heten för en bra samhällsekonomisk utveckling öka. Några exempel på det är de s.k. raka rören, dvs. att det skulle finnas ett bra samband mellan de avgif- ter man betalar och de förmåner man får, men också inslag som att den som stannar lite längre tid på ar- betsmarknaden får mer i årlig pension än den som stannar kortare tid. Dessa frågor diskuteras just nu i alla länder av vår typ. Debatten blir bara mer och mer intensiv för varje år som går. Det har förstås att göra med förändringar i våra samhällen. Det har att göra med demografin. I nästan alla länder av vår typ är det glädjande nog så att medellivslängden bara fortsätter att öka - på många håll, liksom i Sverige, snabbare än vad man har trott. Det är också så, vilket inte är lika glädjande, att den faktiska ålder när människor lämnar yrkesar- betet förefaller att sjunka, dvs. att gå åt motsatt håll än vad som gäller för medellivslängden. Till detta kommer med stor kraft i många av våra länder att födelsetalen går ned mycket kraftigt. I vårt land är vi nu nere i de lägsta födelsetalen vi har haft sedan statistiken infördes 1749. Det finns flera länder i Europa som har ännu lägre födelsetal. Som många känner till behövs det lite drygt två barn per kvinna för att man på lång sikt ska kunna behålla folkmäng- den - annars kommer den att sjunka. Bland de betänkanden som vi diskuterar under denna punkt finns betänkandet om vissa frågor om det nya pensionssystemet. I det sammanhanget har vi valt att i ett särskilt yttrande kommentera en motion som vi har väckt som handlar om pensionsmedel för kompetensutveckling. Det gäller inte huvudfåran i pensionssystemet, men det handlar om en tankegång som vi väckte för tre fyra år sedan, nämligen att vi som medborgare skulle kunna få välja att någon gång mitt i livet ta ut delar av såväl privata pensionsförsäk- ringar, i den mån man har sådana, som avtalspen- sionsförsäkringar, vilket 90 % eller kanske t.o.m. mer av de yrkesarbetande har. Man skulle också få en ökad möjlighet att med hjälp av det allmänna pen- sionssystemet ta ut ett kompetensutvecklingsår mitt i livet. Självfallet skulle det påverka behållningen och den framtida pensionen. Vi har arbetat för det i flera års tid, bl.a. genom denna motion. Vi har ännu inte lyckats övertyga kam- raterna som har varit med oss om att reformera det svenska pensionssystemet, och därför har vi valt att inte skriva en reservation, vilket hade varit det natur- liga, utan ett särskilt yttrande som avrundas med att vi hoppas att på sikt kunna övertyga våra kamrater på denna punkt om att vi ska skapa ett bättre system. På den punkten har det så sent som i går kommit en enmansutredning, som såvitt vi kan förstå av pressmeddelande och annat går åt rätt håll. Det handlar om ökade möjligheter för medborgare att spara för framtida kompetensutveckling med samma enkla tanke som gäller pensionsförsäkringar. Man slipper skatten nu, när man sätter in pengarna, men den dag man tar ut dem får man beskatta dem. Jag hoppas alltså att det som kom fram i går är ett tecken på att dessa tankar väcker ökat intresse i vårt sam- hälle och att de sedan också kommer att kunna för- verkligas. Om jag går över till frågan om det nya pensions- systemet i allmänhet kan jag säga att det är så att vi har, som redan har nämnts flera gånger i dagens de- batt, en genomförandegrupp som har i uppgift att genomföra och vårda pensionsöverenskommelsen. Det har kritiserats många gånger - senast i dag - av de partier som inte ville vara med om att genomföra ett nytt pensionssystem. Det var ju så att Vänsterpar- tiet och på den tiden Ny demokrati, som fanns med i Pensionsarbetsgruppen åren 1991-1994, fick samma möjligheter som de andra fem partierna att ställa upp bakom huvudprinciperna. Det gällde inte varje kom- matecken eller semikolon inledningsvis, utan huvud- principerna för en fortsatt diskussion. Såväl Ny de- mokrati som Vänsterpartiet valde att ställa sig utanför det arbetet. Genomförandegruppen är till för att genomföra det som fanns med i den ursprungliga pensionsuppgö- relsen och några angränsande frågor. Den enda större nya fråga som har dykt upp under resans gång kan vi konstatera är frågan om den automatiska balansering- en, som har att göra med att vi på några punkter har genomfört, jämfört med ett försäkringsmässigt sys- tem, mot pensionstagarna generösa regler som gör att man har anledning att fundera över uthålligheten på sikt. En följd av detta nya pensionssystem är förstås att ett antal angränsande system behöver anpassas till det nya systemet. Det är huvudsakligen fråga om en tek- nisk anpassning. Jag kan ta ett exempel. Det säger sig självt att man, om man går från en i praktiken obe- skattad folkpension till en beskattad folkpension, kommer att få ändra reglerna för pensionärers rätt att få bostadsbidrag. Det är också så att vi behöver an- passa det som är uppe på dagens dagordning - frågan om efterlevandepensionerna - till det nya systemet. Det har nästan helt och hållet handlat om en teknisk anpassning till det nya pensionssystemet. Men tyvärr tvingas vi också diskutera några andra frågor som har med änkepensionen att göra. Det beror på att några av partierna år 1996/97 valde att försäm- ra villkoren för änkepensionen jämfört med dem som utarbetades av riksdagen i slutet på 80-talet och bör- jan på 90-talet. Det har vi många gånger diskuterat i denna kammare. De partier som är emot har väckt motioner, nu senast i samband med vårbudgeten och i samband med dagens betänkande. Det gäller två saker. Det ena är den s.k. inkomst- prövningen av folkpensionsdelen av änkepensionen som genomfördes våren 1997 och som har drabbat många människor med stor kraft. Det rör sig om tio- tusentals änkor som har fått sin ekonomiska situation väsentligen försämrad. Jag ska återkomma till det om ett ögonblick, men jag vill innan jag går vidare yrka bifall till den reservation nr 6 som finns i betänkande 13, där Moderaterna, Kristdemokraterna och Folk- partiet nu kräver ett tillkännagivande till regeringen om att man ska återgå till de gamla reglerna så fort som möjligt - i praktiken från den 1 januari nästa år - och att man ska ta tillbaka de regler som gällde före den 1 april 1997. En annan del av den försämringen var att man för- sämrade den s.k. omställningspensionen från tolv månader till sex månader. Det gäller alltså tiden efter det att man har blivit änka eller änkling, ibland utan någon som helst varsel genom olycka eller på annat sätt. Man skulle ha en viss garanti för sin ekonomiska standard, och tiden för den krymptes från tolv måna- der till sex månader. Vi och många andra tyckte att det var mycket upprörande och att det finns all anled- ning i världen att återgå till den gamla regeln om tolv månader. Vi har därför motionerat om det tillsammans med andra partier. I utskottet har det visat sig att Vänster- partiet har en liknande uppfattning, som man har uttryckt i en reservation nr 4. Det finns en reservation nr 3 från Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokrater- na och Centerpartiet. Skillnaderna mellan dem är att Vänsterpartiets synpunkter gäller på längre sikt, såvitt jag förstår. Det är beklagligt, vill jag än en gång upprepa i denna kammare, att Vänsterpartiet, som så aktivt när beslutet togs i kammaren 1996/97 och i valrörelsen 1998 talade om detta och mycket hårt kritiserade dessa försämringar, antingen inte har ansträngt sig tillräckligt i samtalen med socialdemokraterna eller av Lennart Klockares partivänner mött ett så benhårt motstånd att man har haft att välja mellan att ge upp samarbetet helt och hållet eller att få någon förbätt- ring för änkorna till stånd. Den förbättring som har presenterats i årets vår- proposition innebär, om jag har förstått det rätt, en satsning på ungefär 30 miljoner kronor. Den har kommit efter tre år. Med den takten, Ulla Hoffmann, har ni återställt änkornas regler från före den 1 april 1997 om ca 90 år. Det är klart att det är bättre än ingenting alls, men det är knappast det intryck ni gav väljarna i valrörelsen förra gången. Jag vill i det sammanhanget ställa en fråga till Lennart Klockare. Detta inslag i saneringen av stats- finanserna har angripits mycket hårt av flera männi- skor. Bl.a. Joakim Palme, som ju leder den av rege- ringen tillsatta utredningen om välfärdsbokslut, har i flera artiklar påpekat att detta är den största avvikel- sen från traditionell svensk välfärdspolitik som har genomförts på senare år och därför varit mycket kri- tisk mot den. Min fråga till Lennart Klockare är vad det är som gör att ni är så oerhört angelägna att stå fast vid de stora försämringar som änkorna drabbades av. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 184110 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09119/#anf9