2348667 GN09119 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:119 Tisdagen den 30 maj 1999/2000 119 2000-05-30 00:00:00 Vissa frågor om det nya pensionssystemet samt efterlevandepensioner och efterlevandestöd 4F845707-350B-424E-8FFD-954D0925B225 7 KENNETH LANTZ (kd) kd Fru talman! Kristdemokraterna vill med anledning av dagens debatt om SfU8, som bl.a. berör barnår och pensionsrätt vid adoption, samt SfU13 angående omställningspension, göra följande viljeyttring. Inledningsvis vill jag förklara att vi står bakom framlagda motioner, men för tids vinnande yrkar jag här bifall endast till reservation 6 under mom. 5, betänkande SfU13, Efterlevandepensioner och efter- levandestöd till barn. Låt mig av ordningsskäl gå tillbaka till SfU8, som bl.a. berör pensionsrätt för barnår. Som företrädare för Kristdemokraterna vill jag klart deklarera att bar- nen måste prioriteras, oavsett om de är födda inom den egna familjen eller om de är adopterade. Det får på detta område under inga omständigheter råda nå- gon skillnad dem emellan. En av grundpelarna i den kristdemokratiska ideo- login är alla människors lika rätt och värde. Jag minns med stor glädje partiledardebatten i januari månad i år, då flertalet partiledare betonade vikten av att er- känna och se människan och individen. Jag tror inte att mänskligheten haft större behov av detta någonsin tidigare än vad vi har i dag. Barn i Sverige har behov av beröring, av att få möta kärleksfulla ögon och mänsklig värme. Vi svenskar lever egentligen på gränsen till att ge våra barn alltför lite tid och berö- ring. Det är med anledning av barnens situation som kristdemokraterna gång på gång vill påtala och agera för att föräldrar, adoptivföräldrar likställda, ska känna stöd och uppmuntran att vara med sina barn så myck- et som möjligt. I utskottstexten beskrivs regeringens uppfattning att adoptivbarn upp till tio års ålder inte skulle kunna erhålla pensionsrätt för barnår. Kanske är det just adoptivbarnen, som ska adopteras in i den svenska familjen, som mer än andra barn behöver sina adop- tivföräldrar på plats i början i bostaden. Det gäller att bygga upp familjebanden. Många av adoptivbarnen kommer från miljöer som har mycket att önska. Jag har i min bekantskap- skrets och även i mina syskons familjer adoptivbarn som kommit från miljöer som krävt stora och beund- ransvärda insatser av barnens nya föräldrar. Det skulle vara en stor hjälp för dem som vill adoptera och i framtiden fortsätta detta arbete att känna ett samhälleligt stöd. Det får under inga omständigheter råda några åldersgränser som kommer att resultera i att några barn missgynnas. Barnens rätt till en bra start i livet måste gälla även en bra start i den nya familjen. För övrigt vill jag referera till de olika partiernas inlämnade motioner i det här ämnet. Jag är övertygad om att Genomförandegruppen har till uppgift att se över dessa regler och nöjer mig med att lyfta fram frågan och redogöra för kristdemokraternas synpunkt i ärendet. Jag är helt övertygad om att vår represen- tant tillsammans med övriga partiers representanter kommer att se till att adoptivbarnens och deras föräld- rars bästa kommer att tillgodoses. Fru talman! Så vill jag gå över till betänkande SfU13, om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Kristdemokraterna har under flera år i olika sam- manhang nästan till leda tjatat om omställningspen- sionens längd och inkomstprövning av änkepensio- nen. Jag trodde för ett år sedan att den här debatten år 2000 skulle vara överspelad. Men beklagligt nog, även om utskottsbetänkandet andas hopp och till- fredsställelse, måste vi återigen höja rösten till för- mån för efterlevande som drabbats av sorg. Inte nog med att sorgen ska bearbetas. Det är beklagligt att regeringen 1997 dessutom förändrade lagtexten så att folkpensionen i änkepensionen skulle inkomstprövas. Detta var kanske från regeringens håll rätt beslut. Men kristdemokraterna delar inte den uppfattningen. Hade man dessutom låtit bli att gå retroaktivt hade frågan om möjligt i någon liten mån varit mindre svår att förstå och förklara. Men nu togs allt över en kant. Retroaktiv lagstiftning är inte bra. Det är inte rätt emot människor, som har byggt upp en ekonomisk förtröstan bl.a. på folkpensionssystemet, att frånta dem deras sedan lång tid både lovade och via skattse- deln finansierade försäkringsförmån. Man kanske ska börja med omställningspensio- nens längd. Det är märkligt att folkvalda av ekono- miska skäl kan korta en försäkringsförmån som man så väl behöver när man drabbas av att ensamheten slår till. Nu efter cirka tre års prövotid börjar rege- ringen inse det orimliga i att endast sex månaders omställningstid ska gälla. Det är bra att man kommit till insikt. Men varför ska det då ta tre år? Är det av stolthet eller okunskap som man inte vill gå oss till mötes och redan nu besluta om att återgå till tidigare tolv månaders omställningspension? Det kommer att uppfattas som märkligt att vi ska ha en anpassningstid fram till 2005, då vi åter ska nå målsnöret med tolv månaders omställningspension. Varför denna lärotid? Varför inte besluta redan efter denna debatt om att införa tolv månader när vi ändå har i stort sett en gemensam uppfattning om att tolv månader är det riktiga. Fru talman! Jag vill även säga något till förmån för alla de änkor som fråntagits en rättighet som de själva tillsammans med sina män, så länge de levde, aktivt finansierat genom skatten. 1997 fråntogs dessa kvinnor ett ekonomiskt stöd som inte är obetydligt. Beslutet är regelvidrigt och är ett avtalsbrott. Det kändes märkligt för mig som försäkringstjänsteman att förklara detta för kunder som hörde av sig. Folk i allmänhet har ett visst förtroende, även om det ibland uppfattas som allt mindre, för riksdag och regering. Man vet mycket väl att den politiska processen kan vara långsam. Men i vissa lägen kan det gå fort och enkelt. Ett exempel är uttalanden från näringsmi- ninstern i dagarna om Teliaaktien, som värderas allt- för lågt. Då ska det inte bli någon utförsäljning, säger ministern. Detta är ett exempel på att regeringen kan besluta om snabba åtgärder. Varför kan då inte detta komma folk till gagn som är i behov av att återgå till sin änkepension i folkpensionen? Hur länge ska vi vänta på att få svar på denna fråga? Jag lovar att Kristdemokraterna kommer att agera så länge frågan ej är löst. Vi kommer inte att nöja oss med märkliga bortförklaringar att man ska spara pengar. Det gäller att använda skattemedel på ett ärligt och rättvist sätt. Folk har betalat in folkpen- sionsavgifter, och dessa ska också återgå till dem det berör. Kristdemokraterna har finansierat detta i sitt budgetalternativ, med en återgång till änkepension i folkpensionsdelen. Här finns, fru talman, en grupp kvinnor som re- gelbundet har demonstrerat bl.a. ute på Mynttorget, inte endast för sig själva utan för kvinnor från hela landet. Jag trodde att de skulle få uppleva ett resultat i det svenska socialförsäkringssystemet. Nu är frågan om vi ska svika dem ännu en gång. Ska de ännu en gång gå hem från denna kammares åskådarläktare utan ett beslut där vi rättar till begång- na misstag, eller ska vi tvinga ut dem på barrikaderna med skyltar och rop om rättvisa och trygghet i social- försäkringssystemet? 0479155832315 N 2010-01-01 00:00:00 184108 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09119/#anf7