2348664 GN09116 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:116 Torsdagen den 25 maj 1999/2000 116 2000-05-25 00:00:00 (forts. från 9 §) Förnyad arbetsmarknads- politik för delaktighet och tillväxt (forts. AU7) E2C24A45-4A27-4A39-A738-F13FE59A4C76 145 Camilla Sköld Jansson (v) v Fru talman! Att drabbas av arbetslöshet i ett sam- hälle som vårt är tungt. Det man utsätts för kan be- skrivas utifrån en rad olika aspekter. Det är en fråga om attityder och värderingar, att vi så att säga har fått lära oss att man ska göra rätt för sig. Det handlar om delaktighet och om att man när man är utan arbete hamnar utanför den gemenskap som man kan hitta på en arbetsplats. Det handlar om behov, att känna sig behövd och betydelsefull. När vi talar om arbetslöshet är det viktigt att vi inte tappar de här olika perspektiven och att vi, inte minst för oss själva, försöker tydliggöra den männi- skosyn som finns bakom olika ställningstaganden. Hur laddade de här frågorna är kunde vi bl.a. se av de reaktioner som kom med anledning av utredningen Kontrakt för arbete - Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen - en utredning som inne- håller förslag om tydliga regler i arbetslöshetsförsäk- ringen. I flera remissvar uttrycks ett starkt ifrågasättande av just människosynen bakom de olika förslagen. Bl.a. menar Handels att där finns åsiktsuttryck som utgår från att arbetslösa är arbetslösa därför att de är bekväma och inte tillräckligt anstränger sig för att skaffa arbete. Den här utredningen och reaktionerna på den gör att det finns en vaksamhet mot de initiativ som riks- dag och regering nu tar i de här frågorna, men inte bara en vaksamhet utan också en misstänksamhet. Till oss i riksdagen kommer många uttalanden från enskilda och också från organisationer. Det uttrycks en stark oro för att man som arbetssökande ska ut- nyttjas och ytterligare skuldbeläggas och för att kra- ven när det gäller att få rätt till försörjning ska bli orimliga. Från Vänsterpartiets sida vill vi betona en ut- gångspunkt och en människosyn som bygger på en tilltro till den enskilda människan och en vetskap om att det hos oss alla finns resurser och kvaliteter som kan utvecklas och tas till vara. Vi alla här är överens om att arbetsmarknadspoli- tiken är inne i en omorienteringsfas där vi så att säga ska växla om från en situation där orsaken till ar- betslöshet i stor utsträckning kan förklaras med just brist på arbeten till en situation som den i dag som präglas av en sysselsättningsuppgång. Alltmer för- stärks inslagen av att arbetslösheten till viss del kan beskrivas som ett matchningsproblem, ett problem som i sig är mångfacetterat och handlar om de arbets- sökandes kompetens i förhållande till efterfrågan. Det handlar om olika gruppers möjligheter till kontakter med arbetsmarknaden, om människors intresse av och förutsättningar för byte av bostadsort men också om arbetsgivarnas attityder, bl.a. till äldre arbetskraft, invandrare och långtidsarbetslösa. Det här omställningsarbetet är redan påbörjat, och det betänkande som vi tar i dag lägger grunden för det fortsatta arbetet. Inte minst formulerar vi en inrikt- ning på den kommande propositionen om arbetslös- hetsförsäkringen. När vi talat om behovet av att effektivisera sök- processen och förkorta arbetslöshetsperioderna, som ju är en del av aktivitetsgarantin och också en mål- sättning som ska gälla generellt, har vi i Vänsterparti- et ansett det vara viktigt att se det hela just som en process. Det handlar om ett samspel där såväl arbets- sökande som arbetsförmedlare och arbetsgivare är inblandade; detta i motsats till det som ibland förs fram i debatten där man ensidigt fokuserar på den arbetssökande och hennes eller hans s.k. sökbeteende. Sökbeteendet är endast en del i sökprocessen och att använda begrepp som exempelvis sökintensitet som enda utgångspunkt kan leda helt fel. För det första vet man via olika undersökningar att sökinten- siteten inte sjunker med arbetslöshetens längd. För det andra är måttet i sig mycket tveksamt. T.ex. kan en hög sökintensitet tvärtom tyda på brister i sökpro- cessen, dvs. att det har blivit många bommar. Därför är en av utskottsbetänkandets förtjänster just de utvecklande skrivningar som finns kring de individuella handlingsplanerna, något som vi i Väns- terpartiet särskilt vill lyfta fram. De individuella handlingsplanerna ska inte ses som ytterligare en pålaga eller som ytterligare en arbetsmetod för hand- läggare på arbetsförmedlingen, utan de ska ses som en metod för att strukturera och dokumentera arbetet med att gå från arbetslöshet till anställning. Handlingsplanerna ska bygga på en tilltro till in- dividen och också på att den arbetssökande aktivt deltar vid både utarbetande och uppföljning. Med andra ord betonas ett ömsesidigt ansvar både från den arbetssökande och från samhällets sida. Till detta kommer den förändring som utskottet gör beträffande beskrivningen av just aktiviteten från arbetssökandens sida. Det kan tyckas vara en lek med ord men när man ska gå in och formulera krav och sätta upp regler som ska omgärda en så utsatt situa- tion som den vid arbetslöshet har ordens valör och de signaler som sänds ut stor betydelse. Det verkar vi vara överens om över blockgränserna eftersom det finns reservationer mot den förändring som utskotts- majoriteten förordar. Jag menar att "att anstränga sig" är ett mycket subjektivt mått där man ska försöka så att säga värde- ra "graden" av aktivitet och den kraftansträngning som används från arbetssökandens sida. Dessutom kan det tolkas som att där finns en underliggande ton av ifrågasättande och misstro. Vi i Vänsterpartiet vill därför använda ordet ak- tivt. Dels är det ett redan etablerat begrepp som mer neutralt beskriver ett förhållningssätt. Dels klargör det att det inte handlar om någon förändrad syn, utan det handlar om att förtydliga det som redan nu gäller. Fru talman! Det centrala inslaget i betänkandet är annars införandet av en aktivitetsgaranti - en garanti som syftar till att man när man är, eller riskerar att bli, arbetslös ska ha rätt till särskilda insatser från arbetsförmedlingen. Det kan handla om insatser som löper över en längre tid, i kombination med trygghet i försörjningen. Grunden ska vara intensifierade sats- ningar vad gäller jobbsökaraktiviteter, parallellt med ett brett utbud av de olika program som står till buds. Dessutom införs ett särskilt anställningsstöd riktat till äldre arbetssökande. Vi menar att här finns det förutsättningar att hitta bra arbetsformer som riktar sig till grupper som an- nars riskerar att bli marginaliserade. Här finns förut- sättningar att gå vidare med arbetet med individuella handlingsplaner och individuella lösningar. Det kan handla om att varva jobbsökarklubbar, arbetspraktik och utbildning - i vissa fall även reguljär utbildning. Det kan handla om reguljärt arbete etc., fritt varierat utifrån individens behov och målsättningar. Kopplar man ihop detta med de inriktningsbeslut som också tas och som gäller arbetslöshetsförsäkring- en och bl.a. föreskrifter kring vad som ska anses vara lämpligt arbete innebär det ytterligare möjligheter till att strukturera upp och göra tillämpningen mer enhet- lig, samtidigt som utgångspunkten tas i den enskilde individens förutsättningar. Att man sedan håller arbetslinjen högt och bibe- håller tilltron till att även den som är långtidsarbetslös har förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden och alltså inte inför någon bortre parentes gör inte det hela sämre. Nu finns det ju också farhågor med en allmän aktivitetsgaranti. Några har påtalats här i och med risken för undanträngning om t.ex. anställnings- stöden missbrukas. Det är också oerhört viktigt att kvaliteten i de här insatserna inom garantin är god och att det verkligen blir så utvecklande som syftet är. Vi i Vänsterpartiet menar att det i och för sig inte finns anledning att i dagsläget ha invändningar men självfallet är det viktigt att det hela kontinuerligt följs upp, precis som när det gäller andra program och insatser. Viktigt är också det lokala och det kommunala in- flytandet både vid utformandet av aktivitetsgarantin och i arbetsmarknadspolitiken i stort. Som vi alla vet, och som sagts många gånger i denna talarstol, finns där stora regionala obalanser som vi måste ta på all- var. Det finns undersökningar som visar att lokala arbetsmarknader som innefattar minst 100 000 män- niskor är områden där befolkningsutvecklingen är mest gynnsam. Med andra ord finns det en potential till utveckling om man lokalt och regionalt på olika sätt försöker skapa sådana lokala arbetsmarknader. Det kan handla om förändrade upptagningsområden, om samarbete över kommun- och länsgränser eller, som i mitt län, om samarbete även över nationsgrän- ser. Det handlar om tillgången till kommunikationer, om ekonomiska möjligheter till pendling och om en allmän samverkan inom arbetsmarknadspolitik och socialpolitik inom ramen för tillväxtavtal osv. En bra markering i det här sammanhanget är där- för att byta namn och ändra till begreppet arbets- marknadsnämnder - ett sätt att beteckna att det inte enbart handlar om ren förmedlingsverksamhet utan att det handlar om en betydligt bredare inriktning där olika parter och olika kompetenser samverkar. Avslutningsvis menar vi att med det här betän- kandet tas fortsatta steg för en positiv utveckling av den svenska arbetsmarknaden och att en bra grund läggs för det fortsatta arbetet med en ny arbetslöshets- försäkring. Därmed ansluter jag mig till utskottets ställnings- tagande. Till sist: Jag är ny i riksdagen, så jag har inte hun- nit närmare lära känna vår avgående ordförande Johnny Ahlqvist, som inte är här inne just nu. Men jag har förstått att det är en mycket uppskattad person som lämnar riksdagen för ett annat viktigt uppdrag. För Vänsterpartiets räkning vill jag därför rikta ett varmt tack till Johnny och ett lika varmt lycka till! 0841428824218 N 2010-01-01 00:00:00 183989 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09116/#anf145