2348664 GN09116 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:116 Torsdagen den 25 maj 1999/2000 116 2000-05-25 00:00:00 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delak- tighet och tillväxt 07B5E14D-AB3C-44F9-A92C-BD4784328A52 128 JOHNNY AHLQVIST (s) s Fru talman! Först en hälsning från näringsminister Björn Rosengren att han inte kunde närvara. Det beror på att vi i dag har besök av en kommissionär som handlägger hela beslutsfrågan när det gäller strukturfonderna. Näringsministern hade faktiskt bokat in ett sammanträde med kommissionären sena- re. Han trodde att vår debatt skulle börja tidigare. Det är anledningen till att Björn Rosengren inte kunde närvara i dag. Jag tycker själv att han gjort rätt prio- ritering, för utan strukturfonderna kanske det blir lite svårt att bedriva regionalpolitik i vårt land framöver. Fru talman! Eftersom detta är min sista debatt från den här talarstolen vill jag passa på att framföra ett tack till mina kolleger i arbetsmarknadsutskottet och andra kolleger som jag under de här 15 åren har haft en och annan debatt om arbetsmarknadspolitik med. Jag har tyckt att de här debatterna har varit oerhört givande och de här 15 åren har gett mig väldigt mycket. Jag vill också framföra ett tack till riksdagens per- sonal för all den vänlighet man har mötts av och all den service som har funnits under de här 15 åren. Det har jag uppskattat oerhört mycket. Naturligtvis ett särskilt tack till personalen i riksdagens arbetsmark- nadsutskott. Bakom det betänkande som vi i dag ska debattera står Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tycker fak- tiskt att vi har fått ett oerhört bra betänkande, med en ny infallsvinkel på arbetsmarknadspolitiken. Därför vill jag börja med att yrka bifall till utskottets hem- ställan och avslag på samtliga reservationer. Fru talman! Svensk ekonomi är framgångsrik. Under det senaste året har vi haft en positiv utveck- ling som t.o.m. gett eko ute i omvärlden. Man ser i dag Sverige som ledande IT-nation. Man ser att till- växten ökar, arbetslösheten minskar i snabb takt, antalet nyanmälda platser ökar kraftigt och sysselsätt- ningen ökar. Nu märks förbättringarna hos vanliga människor. Alla känner någon som har varit arbetslös men som nu har fått ett arbete i stället. Nu känns det verkligen att det går bra för Sverige. Men tyvärr, fru talman, står fortfarande många människor utanför arbetsmarknaden. Ca 70 000 per- soner har varit utan jobb i mer än fyra år. I norra Sveriges glesbygdsområden har inte fler än 66 % jobb. I Rosengård i Malmö har färre än 35 % ett ar- bete. Detsamma gäller Landskrona och andra invand- rartäta kommuner. Detta är verkligheten för många människor fortfarande. Men, fru talman, vi socialdemokrater kommer inte att lämna någon utanför. Vår politik bygger på att alla behövs och att alla ska ha del av vår gemensamma tillväxt. Man kan välja mellan två vägar. Man kan ta den enkla vägen, som moderaterna tar. Där får de arbets- lösa skylla sig själva. Där är det deras eget fel att de är arbetslösa. Genom sänkta ersättningsnivåer, bortre parenteser och minskade anslag till arbetsmarknads- politiska åtgärder ska arbetslösa tvingas att ta lågt avlönade arbeten. Vi socialdemokrater har valt en annan linje. Vi tror på alla människors möjligheter och vilja till ar- bete. Det innebär att man ger människor ökad kom- petens. Genom olika utbildningsinsatser för arbetslö- sa underlättas deras anpassning till arbetsmarknaden. Det handlar också om att öka människors själv- känsla och delaktighet i samhället. Genom arbets- marknadspolitiska åtgärder får människor behålla kontakten med arbetslivet. Fru talman! Det är om detta dagens debatt ska handla. Vi står inför ett vägval där jag anser att alla ska vara med och ingen lämnas utanför. Det handlar helt enkelt om en förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt. Fru talman! Efter att ha lyssnat till de inledande inläggen ställer jag mig frågan: Var finns alternati- ven? I Centerpartiet och Folkpartiet instämmer man till stora delar i det förslag som vi har lagt fram. Men inte på någon punkt hörde jag att man hade några alternativ till det socialdemokratiska förslaget, vare sig från Centern eller från Folkpartiet. I stället använde man sig av ett ständigt tricksande med siffror. Oppositionen i kammaren kan inte ens komma överens om hur många som är arbetslösa. Det fanns ett bud på 600 000 från något parti. I två partier bedömde man att det var 400 000, medan ett annat parti sade att det var 200 000. I denna gissningstävlan tog Centern hem segern, eftersom Margareta Andersson låg närmast. Det finns nämligen 218 000 människor som är registrerade som arbetslösa i dag. Jag tycker faktiskt att det är förnedrande att behö- va föra en allmänpolitisk debatt, där man levererar sådana beräkningar som Westman och Attefall gör. Det kanske visar att de inte har något alternativ till arbetsmarknadspolitiken. I stället lägger de hela tiden ut dimridåer. Fru talman! Arbetsmarknadspolitikens uppgift är att förmedla arbete, att göra insatser för att motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden och att vidta åtgärder för att hjälpa dem som har det svårast på arbetsmark- naden. Arbetsmarknadsutbildningen ska leda till arbete och motverka arbetskraftsbristen. Politiken ska givetvis präglas av respekt för individen, Elver Jons- son, av ökad rättstrygghet och av en stärkt arbetslinje. Arbetslinjen utgör grunden i vår arbetsmarknads- politik. Under senare år har den också utvecklats till en arbets- och kompetenslinje. Linjen innebär att ett arbete normalt går före en åtgärd. Om det inte finns något arbete ska den arbetslöse erbjudas en lämplig utbildning eller en praktikplats som kan leda till ett arbete. Genom arbetslinjen motverkas passivisering och utslagning, liksom att lediga platser är obesatta i onödan. Elver Jonsson nämnde att arbetsmarknadspoliti- ken i Folkpartiets värld består av tre ben. Jag har hört den beskrivningen tidigare. Men jag kan inte förstå hur den här trebensstolen ska kunna stå om man gör som Elver Jonsson och slår undan det ena benet. Han talar om mer åtgärder och mer arbetsmarknadspolitik, men samtidigt lägger Folkpartiet fram förslag om att man ska minska anslagen till arbetsmarknadspolitiken med 4 ½ miljard år 2001, med 12 miljarder år 2002 och med 13 miljarder år 2003. Jag tror att Elver Jonssons bedömningar beror på att han litar på att den socialdemokratiska arbets- marknadspolitiken får ett så bra genomslag att man kanske inte behöver så stora anslag framöver. Vi tackar naturligtvis för att Elver Jonsson har ett sådant förtroende för vår politik. Genom dagens betänkande stärker vi arbetslinjen ytterligare. Vi gör det särskilt för den grupp som har varit mest utsatt på arbetsmarknaden, de långtidsin- skrivna. Det är en grupp som oavsett hög- eller låg- konjunktur alltid har stått utanför. Därför föreslår vi nu att en aktivitetsgaranti ska införas för den som är eller riskerar att bli långtidsinskriven. Inom aktivitetsgarantin bör ett särskilt stöd införas för äldre personer som har varit arbetslösa i mycket långa perioder. Dessutom bör de individuella hand- lingsplanerna för arbetssökande vidareutvecklas och förstärkas. Vissa förändringar bör göras i arbetslös- hetsförsäkringen för att ytterligare förtydliga kraven på aktivitet. Utskottsmajoriteten förutsätter att det av regeringen påbörjade regelförändringsarbetet fortsät- ter. Fru talman! Detta är de viktigaste delarna i det betänkande som vi nu ska diskutera. Låt mig först uppehålla mig vid de individuella handlingsplanerna, varför de är så viktiga och vilken roll de spelar i arbetsmarknadspolitiken. Jag är över- tygad om att en realistisk, tydlig och konkret hand- lingsplan som används aktivt är ett verksamt instru- ment när det gäller att gå från arbetslöshet till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det handlar om att förmedlingspersonalen och den arbetslöse kan mötas som jämbördiga parter. Det handlar också om att två parter kommer fram till vad som är bäst för den arbetslöse och vad som behövs för att han eller hon ska kunna komma tillbaka på den öppna arbetsmarknaden igen. Det är min bestämda uppfattning att den enskilde rimligen ökar sina möj- ligheter att få ett arbete framöver när han eller hon aktivt deltar i utarbetandet av sin handlingsplan. Nu höjer vi ambitionsnivån ytterligare. En ömse- sidig handlingsplan bör upprättas inte bara för samtli- ga sökande som riskerar att bli långtidsarbetslösa utan för varje arbetslös arbetssökande. Jag kan ta till mig Elver Jonssons kritik - man borde kanske inte ha någon tidsgräns. Men det är i alla fall bättre att man tar ett steg framåt på något sätt än att man inte kommer någonvart. Fler arbetslösa sökande än i dag kommer att om- fattas av handlingsplanen. Den måste utformas på ett sådant sätt att den nödvändiga yrkesmässiga och - naturligtvis - geografiska rörligheten inte hämmas. På så sätt ökar deras möjligheter att få arbete. Denna fortlöpande process ställer givetvis bety- dande krav, både på arbetsförmedlingens förmåga att uppfylla sina åtaganden och på den arbetslöses vilja att följa handlingsplanen. För att man ska kunna ska- pa rättssäkerhet för de arbetslösa är det viktigt att arbetsförmedlingen är tydlig, såväl i sina åtaganden som i sina reaktioner. Fru talman! Som jag nämnde inledningsvis så stärker vi nu arbetslinjen ytterligare. Vi föreslår att en aktivitetsgaranti ska inrättas. Målgruppen är personer som är 20 år eller äldre och som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Aktivitetsgarantin har egentli- gen fyra syften: För det första ska den ge den arbetslöse en stabil och uthållig aktivitet fram till en anställning på den öppna marknaden eller till en utbildning i det reguljä- ra utbildningssystemet. För det andra ska den bryta rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. För det tredje ska den säkerställa att de arbetslösa aktivt söker arbete även under den tid som tillbringas i praktik, utbildning eller anställning med särskilt anställningsstöd. För det fjärde främjar den arbetet med att utveckla metoder som gör det lättare att aktivera dem som drabbas av glesbygdens strukturproblem och de större städernas segregation, där utrikes födda har en myck- et låg sysselsättningsgrad. Med detta, fru talman, tycker jag att jag har svarat Stefan Attefall på frågan om vad aktivitetsgarantin är. Vi har ju diskuterat det i utskottet, men tydligen är kommunikationen mellan Stefan Attefall och mig själv kanske lite svår ibland. Men detta är i alla fall vad aktivitetsgarantin innehåller. Om det sedan finns enskilda ministrar som anser att de arbetslösa ska städa Bohusläns stränder, så får det stå för dem. Det kommenterar jag inte. Vår tanke har hela tiden varit att den här åtgärden ska pågå så länge den är arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Aktiviteten ska bygga på den handlings- plan som har upprättats med den arbetslöse. Åtgärden ska bedrivas på heltid eller under den tid som den arbetslöse söker arbete. Naturligtvis finns det en oro för att det ska bli en rundgång här, Stefan Attefall. Men det är bara att konstatera att det säkert finns människor som kom- mer att befinna sig i den här aktivitetsgarantin under väldigt lång tid. Men det kanske behövs om de har varit arbetslösa en lång tid innan dess. Jag har också hört många arbetslösa människor som har varit oroliga inför aktivitetsgarantin. Det finns de som tror att den är ett sätt att jaga de lång- tidsarbetslösa, att vi helt lägger över ansvaret på den arbetslöse och bestraffar dem som inte lyckas få jobb. Men det är inte så! Detta är inte ett sätt hetsa, jaga eller straffa ar- betslösa. Jag vill vara väldigt tydlig på den punkten. Tvärtom syftar aktivitetsgarantin till att garantera alla människor ett arbete inom rimlig tid. Aktivitetsga- rantin är samhällets sätt att ta ansvar för att de som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa får det stöd de behöver för att kunna få ett arbete. Fru talman! Jag känner att vi först nu tar ett hel- hetsgrepp på arbetsmarknadspolitiken. Nu tar vi ock- så med de grupper som tidigare har stått utanför hela tiden. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen sker en justering för att klargöra innebörden av att vara aktiv och "stå till arbetsmarknadens förfogande". Anled- ningen till detta är att det finns tecken som tyder på att praxis skiljer sig markant mellan olika arbetsför- medlare när det gäller den enskildes rättigheter och skyldigheter. Det är därför viktigt att vi klargör vilka krav som ställs på den enskilde. Det sker på två sätt, både ge- nom en ändrad formulering i lagen och genom att det ges möjlighet att utforma föreskrifter på lägre nivå. När det gäller utformningen av grundvillkoren för rätt till ersättning anser majoriteten i arbetsmarknads- utskottet att det är bättre att skriva "aktivt ska söka arbete" än de ord som finns i propositionen, nämligen "anstränga sig". Jag vill poängtera att den föreslagna lydelsen inte ska ses som en ändring i sak i förhållan- de till regeringens förslag. Avsikten är således varken att mildra eller skärpa kraven på den arbetssökande i förhållande till vad regeringen föreslagit. Jag tycker att det är viktigt att betona detta. Fru talman! Inom aktivitetsgarantin införs också ett särskilt anställningsstöd. Syftet med det särskilda anställningsstödet är att underlätta för äldre arbetslösa som varit arbetslösa mycket länge att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Jag instämmer i Elver Jonssons uppfattning att många bland den äldre arbetskraften som är arbetslö- sa i dag har oerhört mycket att ge innan de kommer fram till pensioneringen. Däremot har Elver Jonsson fel i sakfrågan. Vi sänker inte åldersgränsen för dessa stöd, utan tvärtom höjer vi den. Det var 55 år tidigare, och vi höjer nu till 57 år. Fru talman! På tre områden har vi i utskottet velat gå snäppet längre än regeringen, och jag ska beröra ett av tillkännagivandena. Det gäller främst möjlig- heten för arbetslösa att inom ramen för aktivitetsga- rantin delta i utbildning inom det reguljära utbild- ningssystemet. Vi har från majoriteten valt att låta detta vara möjligt. Bland de långtidsinskrivna finns det grupper som inte har gymnasieexamen. Det är därför angeläget att verka för att så många som möjligt skaffar sig denna kompetens. Enligt nuvarande bestämmelser är det inte möjligt att inom ramen för arbetsmarknadsut- bildning anvisa reguljära studier på grundskole- och gymnasienivå. Om en arbetslös saknar gymnasiekompetens kan han eller hon dock erhålla särskilt utbildningsbidrag inom ramen för Kunskapslyftet. Problemet är att ett sådant bidrag utgår bara under ett år. Därefter ska man ta studielån. Det kan naturligtvis vara bra, men det finns i dag tydliga tecken på att arbetslösa som har haft särskilt utbildningsbidrag under ett år avslu- tar sina studier i stället för att fortsätta att studera med studielån. Vad har vi då vunnit? Framför allt är det den allra viktigaste gruppen, som av åldersskäl - om man nu kan säga åldersskäl när det handlar om dem som är över 45 år - inte omfattas av studiemedels- systemet. Vi vill också ge dem en möjlighet att läsa in gymnasiekompetens för att kunna förbättra sina chan- ser på arbetsmarknaden. Fru talman! Moderaterna talar i sin inledning om en ny politik för en ny tid. Jag tror att för debatten, för protokollet och inte minst för framtida forskning vore det bra om Henrik Westman ville utveckla och redovisa vad Moderaternas nya politik för en ny tid är. Fru talman! Även om det går bra för närvarande är det viktigt att inte glömma att det finns en grupp människor som trots de goda tiderna står utanför arbetsmarknaden. Vi tror i utskottsmajoriteten att - genom aktivitetsgarantin ger vi långtidsarbetslösa en chans att bryta rundgången, - genom förändringarna i reglerna för arbetslöshets- försäkringen förhindras att arbetslösa utsätts för godtycklig behandling på grund av otydliga reg- ler, - genom det särskilda anställningsstödet underlättas för äldre arbetslösa samt - genom att de individuella handlingsplanerna ut- vecklas och tillämpas mer allmänt stärker vi de arbetslösas möjligheter att finna arbete. Fru talman! Med den här politiken stärker vi ar- bets- och kompetenslinjen, som är den svenska ar- betsmarknadspolitikens signum. Målet är tydligt: Ingen som kan och vill arbeta ska behöva gå arbets- lös. Kring detta mål bör det inte vara svårt för övriga partier att sluta upp. I detta anförande instämde Cinnika Beiming, Laila Bjurling, Martin Nilsson, Anders Karlsson, Sonja Fransson, Camilla Sköld Jansson, Kristina Zakrisson och Björn Kaaling (alla s) samt Barbro Feltzing (mp). 0594584559201 N 2010-01-01 00:00:00 183972 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09116/#anf128