2348664 GN09116 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:116 Torsdagen den 25 maj 1999/2000 116 2000-05-25 00:00:00 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delak- tighet och tillväxt 523B369B-61E3-42B6-BD65-7ADE4227B8DD 124 HENRIK WESTMAN (m) m Fru talman! Tillväxten i den svenska ekonomin är bättre än på många år. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker samtidigt som räntan och in- flationen är låg. Men det finns fortfarande flera hund- ra tusen personer utan arbete i Sverige. Jämfört med år 1990 är drygt 400 000 färre sysselsatta, detta trots att antalet personer i arbetsför ålder har ökat med ca 100 000. Det finns en brist på kvalificerad arbetskraft, bl.a. inom tjänstesektorn, på kvalificerade ingenjörer, yrkesarbetare och, inte minst, inom tele- och elektro- nikindustrin. Detta utgör ett stort hot mot tillväxten och medför en ökad risk för inflation. Vi skulle behöva se fler förslag om strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck, färre och enklare regler för företagen, modernare arbetsrätt och reformer i socialförsäkringssystemen. Bara genom att aktivt stimulera ökat företagande kan den goda tillväxten och ökningen av sysselsättningen behållas på lång sikt. Det krävs en offensiv politik för att öka tillväxten. Skatterna på företagande och arbete måste sänkas. Modernare, bättre anpassade och förenklade regel- verk som medger flexibilitet krävs för att underlätta startande och drivande av företag. Det bör införas individuella kompetenskonton som utformas på så sätt att den enskilde själv kan spara till sin kompe- tensutveckling under skattemässigt gynnsamma vill- kor. Lönebildningen är av central betydelse för hur tillväxten i ekonomin ska utvecklas och därmed även för sysselsättningsutvecklingen. Indirekt kan regering och riksdag på ett verkningsfullt sätt påverka villko- ren för lönebildningen. Områden som är i särskilt behov av förnyelse är bl.a. arbetsrätten och arbetslös- hetsförsäkringen. En mer genomgripande förändring av arbetsrätten borde komma till stånd, men i avvaktan på det bör ett flertal mindre förändringar kunna göras, t.ex. borde konfliktreglerna förändras och fackets tolkningsföre- träde i olika lagar ses över. Vidare bör det, vad gäller rätten till stridsåtgärder, införas ett proportionalitets- krav i lagstiftningen. I lagen om arbetslöshetsförsäkring justerar ut- skottsmajoriteten regeringens förslag om att den ar- betslöse ska anstränga sig för att finna ett lämpligt arbete. Man påstår att ett bättre ord är aktivt söka, men att det inte innebär någon skillnad i sak. Vi tror inte på detta. Vi tycker att det är en skillnad och en försvagning och föreslår därför att regeringens förslag bör bifallas. Det är nödvändigt att reformera arbetslöshetsför- säkringen. Det bör införas en s.k. bortre parentes, dvs. en tidsmässig gräns för försäkringens giltighet. Ge- nom att införa en bortre parentes kommer även ar- betsmarknaden och arbetstagarna att uppfatta arbets- löshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring och inte som nu som en permanent försörjning. När frågan senast prövades av riksdagen var soci- aldemokraterna inte beredda att införa en bortre pa- rentes. Konsekvensen har blivit att staten i stället tvingats införa hårda krav och sanktioner för att tydliggöra den enskildes ansvar. Dessa krav har nu varit föremål för en översyn inom Regeringskansliet. Trots det lägger regeringen, med några få undantag, inte fram några förslag med anledning av översynen. I stället aviseras en ny proposition i maj. Det är djupt otillfredsställande att regeringens politik inte kan presenteras i ett sammanhang utan styckas upp god- tyckligt i olika propositioner. Regelverken då det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör reformeras. Åtgärderna måste bli färre och reglerna enklare och tydligare. Regeringen har gång efter annan aviserat färre åtgärder och förenk- lingar utan att det har lett till några mer påtagliga resultat. Det är dags att gå från ord till handling. Ef- fektiviteten i insatserna kan bli större genom fler aktörer, exempelvis genom utnyttjande av privata jobbcenter och samarbete med lokala aktörer. Samar- bete och samverkan mellan olika aktörer som arbets- förmedling, kommun, försäkringskassa etc. är viktigt, inte minst när det gäller insatser för personer som har svårt att finna en förankring på arbetsmarknaden. Gruppen långtidsinskrivna tenderar att bli alltmer svårplacerad. För att hjälpa dessa arbetslösa krävs samlade, individuella och kraftfulla åtgärder. Indivi- der med invandrarbakgrund utgör till stor del en oan- vänd resurs. De måste få tillräckliga kunskaper i svenska språket. Detta är en förutsättning för att få jobb. Vad sedan gäller ungdomar krävs att de har elementära baskunskaper. Ingen person borde tillåtas lämna ungdomsskolan utan godkända baskunskaper i svenska, engelska och matematik. Det borde införas en individuell lärlingsutbildning och ske en ökad satsning på eftergymnasial, kvalificerad yrkesutbild- ning i nära samverkan med arbetslivet. De äldres erfarenheter och kunnande måste också kunna tas till vara på ett bättre sätt. Vi borde kunna dra lärdom från den danska kom- munen Farum. Resultaten där har till stor del uppnåtts genom bestämda krav på motprestationer, garanterad sysselsättning, offensiv marknadsföring av de ar- betslösa, avbyråkratisering och koncentration av de kommunala insatserna. Beträffande förslaget om aktivitetsgarantin vill jag säga att det saknas beslutsunderlag. Det är inte möj- ligt att på grundval av regeringens förslag fatta beslut. Utskottets majoritet har föreslagit ett tillkännagi- vande som innebär att det inom ramen för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska vara möjligt att bedriva reguljära studier. Förslaget innehåller en rad oklarheter. Enligt vår mening är detta ett i raden av flera ogenomtänkta förslag. Vi motsätter oss därför tillkännagivandet. Även förslaget om särskilt anställningsstöd är då- ligt underbyggt. Bl.a. är det ofinansierat. Det ger heller inte de äldre långtidsarbetslösa bättre förutsätt- ningar för att ta de lediga arbeten som erbjuds. För- slaget handlar i stället uteslutande om att öka deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden genom att göra det billigare att anställa dem. Moderaternas ståndpunkt är att nya metoder måste prövas. Olika former av skatterabatter i syfte att minska anställningskostnaderna kan vara en sådan metod. Det arbetsmarknadspolitiska regelverket måste garantera konkurrensneutralitet och motverka undanträngnings- och inlåsningseffekter. Moderater- nas åsikt är att man inte bör införa de två åtgärderna aktivitetsgaranti och särskilt anställningsstöd. Vi kan konstatera att när det gäller aktivitetsstöd visar rege- ringens förenklingsförslag att detta inte är särskilt välgrundat. De åtgärder som nu föreslås innebär till- sammans i praktiken att antalet åtgärder kommer att öka i stället för satt minska. Det underlag som regeringen redovisar till sina förslag beträffande de övergripande målen för ar- betsmarknadspolitiken och Arbetsmarknadsverket är knapphändigt. Vidare finns det anledning att rikta kritik mot de bokföringsmässiga transaktioner som regeringen genomför i syfte att klara utgiftstaken. Problem med styrning, resultatuppföljning och kontroll av medelsanvändningen inom Arbetsmark- nadsverket samt behovet av att anpassa arbetsmark- nadspolitiken till en modern arbetsmarknad talar för att en översyn skyndsamt bör göras av Arbetsmark- nadsverkets organisation och verksamhet. Också arbetsförmedlingsnämnderna bör omfattas av en sådan förutsättningslös översyn. Rådet för europeiska socialfonden i Sverige bör vara en fristående myn- dighet utanför Arbetsmarknadsverket. Slutligen bör den offentliga arbetsförmedlingen i ökad utsträckning konkurrensutsättas. Bättre möjlig- het för privata förmedlingar att på lika villkor konkur- rera med offentliga förmedlingar bör ge ökad effekti- vitet. Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra re- servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 3 och 5. 0937521536309 N 2010-01-01 00:00:00 183968 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN09116/#anf124